- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Väg- och vattenbyggnadskonst /
138

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

TEKNISK TIDSKRIFT

24 OKT. 1931

och ekv. (10) förändras då till

(l + 4 7^f/2

–––––––

v]

*



ff

- y X

där #/ är bågens och J^1/1 förstyvrtingsbalkens
böjningsstyvhet.

= £ J| = J’ J ^ J;

Randvillkoren äro:

-y

Fig. 8.

Omedelbart erhålles för x = O

H

"^’Er

H

+ -

El,’

El

Härav blir r\0 = 0. En treledsbåge med
förstyvningsbalk, vilken även verkar som dragband, kan
alltså ej knäckas inom ett plan genom
tyngdpunkts-linjen.

Modellförsök på treledsbågar.

En treledsbåge undersöktes experimentellt av
förf. dels med och dels utan förstyvningsbalk (fig. 9).
Böjningsstyvheten hos båge och balk bestämdes
genom särskilda försök före och efter
knäckningsför-söken. För att ernå möjligast centrisk trycklinje i
modellbågen uppmättes dennas centrumlinje med en
noggrannhet av 1/±0 mm från en fixerad linje. Sedan
bestämdes andra derivatorna enligt differensmetoden,
vilka omedelbart gåvo belastningsfördelningen.

Modellbågen hade pilhöjden 30,75 cm och
spännvidden 199,7 cm. Pilhöjdsförhållandet var alltså

30,75 l T.. . . . . _,

–- = –-. Dimensionen hos båge och balk var
lyy,7 0,5

6 X 35 mm. Materialet kolstål ined C = 0,6 %.

Enligt försök erhölls El - 130 000 kgcm2 för både
båge och balk. Horisontalkraften vid knackning skall
då, enligt den föregående beräkning med
differensmetoden bliva

Modellförsöket gav Hn = 96 kg, alltså 17 % större,
vilket säkerligen berodde på friktion i lederna. Vid
bestämning av knäckkraften förfors så, att man

undersökte inom vilket område toppleden kunde
höjas och sänkas, utan att katastrof inträffade.
Därvid kunde, utan att jämvikten stördes, toppleden
sänkas vid H = 95 kg, medan den vid H - 100 kg måste
höjas. Siffran 96 erhölls genom interpolation med
bågens ursprungliga jämviktsläge som nolläge.

Vid båge med förstyvningsbalk erhålles på s.amma
sätt

o 13,76 - = 179 kg. Försöken gåvo

/iyy,7\
\~T/

Ha= = 250 kg.

Skillnaden 39,8 % beror på friktion i lederna och
moment i dragstagen.

Knackning av treledsbåge, där båghalvorna äro raka
strävor.

Figur 10 visar den enklaste typen av en
treledsbåge. Skulle denna båge hava samma
knacknings-förhållanden som hos en parabelformad båge, borde

uttrycket för R vara < - - -.

s2

Enligt ekv. (9) är emellertid, om ekvationen för
vänster båghalva är y - k . x, där k - - :

l

H

H

_ ^

(l + 7c2)3/2 ’ E l ’( El h

Lösningen till denna ekvation är:

El ’ T( ~ E I

(h

&

r( = A- cos ax -f 5 - sm ax––– - . r\0 - x -f rie,

där a -

För x = O är YJ = r(0. :. A = 0.
För x = l är r< = 0. -.- O == B - sin al .
vilket ger sin al = 0; v al= n eller

El

-s- . cos <p, men

s2 r

E/

H

COS cp

= R

Fig. 9. Modellförsök med treledsbåge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931v/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free