Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2. 9 jan. 1932
- Undersökning av excentriciteten hos ihåliga axlar, av René Leonhardt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UNDERSÖKNING AV EXCENTRICITETEN HOS
IHÅLIGA AXLAR.
Av René Leonhardt, Berlin.
Bland de många olika provningar, som starkt
ansträngda ihåliga cylindrar, särskilt turbinaxlar, måste
underkastas, förtjänar kontrollen av urborrningens
koncentricitet särskild uppmärksamhet. Vid de
utomordentligt stora påkänningar, som dessa maskinelement
utsättas för i driften, kan en av excentricitet orsakad
ojämnhet i godstjockleken alltför lätt erhålla ödesdigra
verkningar. Liksom man vid korta axlar med stor inre
diameter med jämförelsevis enkla hjälpmedel kan undersöka
förekomsten av sprickor, rispor, rostfläckar osv. kan man
även på enkelt sätt undersöka en eventuell excentricitet
hos sådana föremål. Är däremot undersökningsobjektet
långsträckt med jämförelsevis liten inre diameter, så
uppstå svårigheter, som endast låta sig bemästras med
speciella hjälpmedel. Särskilt i turbinfabriker äro
dylika hjälpmedel av stor betydelse. Man har därför
utarbetat optiska apparater för denna industrigren, med
vilkas hjälp man på ett enkelt sätt kan utföra nämnda
undersökningar. Den metod som därvid kommer till
användning grundar sig på mätning av avståndet mellan
korresponderande punkter på cylinderns inre, resp. yttre
vägg. Till närmare förklaring av metoden skall här
lämnas en beskrivning av den använda apparaturen.
Denna består av två skilda apparater, den ena för
bestämning av axelns yttre diameter, den andra för
uppmätning av urborrningen. Mätningen av omkretsen sker
med en U-formig "ryttare" (fig. 2:1), som är försedd
med ett stift (2), till vilket vidare hör ett hårkors (3).
Stiftet belyses med en lampa och är rörligt i en hylsa samt
kan på grund av sin egen vikt ligga an mot axelns yttre
yta. För kontroll av att stiftet alltid ligger an mot
denna ytas högsta punkt är ryttaren försedd med ett
vattenpass (4), som tjänar till att noga horisontera denna
apparat. Urborrningen mätes å andra sidan med ett
annat stift, som tryckes mot hålrummets vägg. Detta
stift är likaledes försett med ett hårkors och är anbragt
i änden (5) på en rörformad apparat, som införes i
hålrummet. Stiftets vertikala ställning kontrolleras med
hjälp av ett särskilt noggrant vattenpass. Medelst
en centreringsanordning kan man hålla den rörformiga
 |
Fig. 1. Katetometer.
|
|
Fig. 2. Mätapparaterna.
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:19 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0027.html
