Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 9 jan. 1932 - Tekniska föreningar - Ingenjörsklubben i Falun, av T. Q. - Tekniska föreningen i Härnösand, av P. M—r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göras pannans väggar sluttande. Genomsintringen blir
därvid fullständig, vartill de nya tändningsanordningarna
med olja eller gas i stället för stybb i hög grad
medverka. Sintringskostnaderna for ett medelstort
Greenawaltsverk om 45 000 tons årstillverkning beräknas
uppgå till 1:55 kr. pr ton sinter, vartill kommer ränta
och amortering med 0:65 kr.– alltså summa 2:20 kr.
pr ton. Slutligen demonstrerade föreläsaren det
nybyggda verket vid Kladno i Böhmen.
Härefter redogjorde bergsingenjör H. A, Mueller för
Allmänna ingeniörsbyråns sintringssystem, det s. k.
A. I. B.-systemet, vid vilket man koncentrerat sin
strävan på att erhålla låga byggnadskostnader och en
efter varje behov smidigt avpassad storhetsgrad på
apparaturen. Detta mål ernås huvudsakligen genom
användandet av transportabla, runda sintringspannor i
förening med lyftkranar och transportband. De tomma
sinterpannorna flyttas efter hand till en gemensam
fyllningsplats, därifrån i tur och ordning till
sintringsplatsen samt med samma lyfttravers till den
gemensamma tömningsplatsen. Anförandet belystes med
många ljusbilder från olika sinterverk med en kapacitet
växlande från 2 500 till 15 000 ton färdigt gods pr driftsvecka.
Dr H. Wittenberg, Frankfurt am Main, demonstrerade
härefter ett tredje sintringssystem, välbekant under
namnet Dwight Lloyd, med anläggningar av olika
storlek och olika utförande för sintring av sulfidmalmer av
bly och zink eller av järnmalmer. Demonstrationen
förtydligades med hjälp av siffertabeller, verksbildér och
en filnmpptagning av olika anläggningar i drift.
Slutligen redogjorde disponent J. Kempe för
anläggning och driftsresultat vid ett något äldre och i
jämförelse med de nya utländska verken relativt litet verk
vid Rämshyttan, där sintringen sker med koksstybb
och tandningen med träkolsstybb och sågspån, och där
man i vissa fall lyckas erhålla en anmärkningsvärd
svavelrening.
Efter en kort rast övergick man till det för dagen
föreliggande sociala ämnet: "Om arbetslöshetsförsäkring",
vilket inleddes av byråchefen i socialstyrelsen,
Kurt Bergström. Talaren framhöll inledningsvis att
han icke ville avge sin personliga inställning till denna
både politiskt och socialt synnerligen svårhanterliga
fråga utan skulle göra framställningen så objektiv
som möjligt. Han började med att definiera
arbetslöshetsförsäkring såsom ett system på försäkringsbasis,
avsett att vid behov lämna ett skäligt understöd vid
Oförvållad arbetslöshet åt dem, som äro delaktiga av en
dylik försäkring. Samtliga system vila på avgifter av
de försäkrade och bidrag från annat håll. Särskilt
uppehöll sig föredraganden vid ett frivilligt system, det
s. k. Gentsystemet, infört i Belgien redan på 1880-talet
i vissa högt kvalificerade yrken, och det obligatoriska
system, som först infördes i England år 1911 och sedan
vunnit tillämpning i Tyskland och Österrike.
Då det i ett kultursamhälle är tämligen självklart,
att ingen får gå under på grund av oförvållad
arbetslöshet, gäller det att noga undersöka, huru detta bäst
skall kunna undgås. Fattigvården, som i sig själv är väl
ordnad, syftar att främst stödja de gamla och
orkeslösa, men den borde på angivna grunder om möjligt
ej i regel anlitas för de arbetslösa; häremot reser sig
både en sund stolthetskänsla och sociala synpunkter,
Men då man undersöker, huruvida en arbetslöshetsförsäkring
skulle lösa frågan t. e. i kommuner med
permanent återkommande arbetslöshet, finner man, att
intet försäkringssystem hittills kunnat lösa ett sådant
problem. Man tror, att man står inför en lösning men
finner vid beräkning, att även under gynnsamma
förhållanden endast en bråkdel av hjälpbehovet skulle
kunna tillgodoses genom en försäkring baserad på
försäkringstekniska grunder. Redan fastställandet av
begreppet arbetslöshet stöter på mycket stora svårigheter,
vilket inledaren med några exempel klart belyste. En
ytterligare svårighet ligger i den särskilt hos oss starkt
desperata lönenivån, som gör att t. o. m. närliggande
kommuner det kan inträffa, att ett belopp, som
motsvarar en timlön för den ene, kan motsvara en normal
dagpenning för den andre.
Det obligatoriska systemets – det s. k. A-förslagets
– Achilleshäl ligger däri, att då staten ålägger
individen försäkring och därför fordrar bidrag av denne,
så har staten därigenom förbundit sig att under alla
förhållanden påtaga sig försäkringsrisken, men därmed
är i och för sig den försäkringstekniska grunden redan
övergiven, vilket såväl med kalkyler lätt kan visas som
även av erfarenheten blivit bestyrkt. En sådan
försäkring måste resultera i en öppen giroräkning med
statskassan, såsom det skett i Tyskland och England,
och häri ligger i verkligheten den pil, som är riktad
mot det engelska pundets stabilitet.
Efter att förut hava visat, att den frivilliga
försäkringen är ineffektiv samt slutligen berört
fackföreningarnas understödsverksamhet slutade talaren sitt
utomordentligt väl utformade anförande med att på en
försäkring ställa följande villkor: att den skall giva ett
verkligt stöd, att den skall bära sig själv, att den skall
baseras på bidrag av alla parter, och att den skall vara
allmän och sålunda icke en yrkesförsäkring.
Herr Bernhard Eriksson replikerade. Han ville
komplettera skälet mot anlitande av fattigvården med
ytterligare ett: svårigheten för den som råkat i
fattigvårdens hägn att få moralisk kraft att själv arbeta sig
därur. Han omnämnde vidare metallarbetareförbundets
understödsverksamhet under år 1923, som till beloppet
överstigit 5 millioner kronor, samt påtalade svårigheten
för nödhjälpsarbetaren att ånyo komma in på den
ordinarie arbetsmarknaden.
Efter ytterligare ett par repliker av herrar
Bergström och Eriksson fäste ordföranden
uppmärksamheten på frågan om industriens rörlighet, vilken viktiga
fråga hittills ingen berört.
Hr Wistrand, som därefter erhöll ordet, uppehöll sig
särskilt vid fackföreningarnas understödsverksamhet,
som i och för sig redan utgör ett slags arbetslöshetsförsäkring,
vilken icke utan vidare kunde överflyttas
på samhället. Han nämnde några drastiska exempel
på de tunga bördor arbetslöshetsförsäkringen lagt på
alla befolkningslager i Tyskland och Österrike och
påvisade, att om en dylik försäkring blivit införd, det är
hart när omöjligt att komma därur, vilket allt borde
mana till allra största försiktighet i denna fråga.
Denna synpunkt underströks ytterligare i ett
teniperamentsfullt, ideellt betonat anförande av dr
Åkerman.
Slutligen berörde kapten Lars Spärr, Orsa, den
föreslagna inskränkningen av bränsleimporten till förmån
för inhemskt bränsle och minskad arbetslöshet.
Efter mötet samlades deltagarna till gemensam
middag å Grand hotell.
Sedermera höll civilingenjör Walo Finné ett
utmärkt, av mycket vackra ljusbilder belyst kåserande
föredrag om "Vägar och vatten i Grekland". T. Q.
Tekniska föreningen i Härnösand
höll den 5 sistl. dec. sitt sista sammanträde för året.
Därvid verkställdes bl. a. val av styrelse och övriga
förtroendemän för nästkommande år. Jämlikt
stadgarna och sedan lottdragning verkställts lämnade
ingenjörerna P. O. Björner och P. Melander efter 4-årig
mandattid styrelsen. I deras ställe invaldes direktör K.
Kihlberg och civilingenjör O. Westerlund, övriga
styrelsemedlemmar omvaldes. Dessa äro trafikchefen
friherre G. S. Leijonhufvud (ordf.) och civilingenjören C.
Fr. Söderbaum (vice ordf.) samt ingenjörerna K. Blom
och W. Jobson. Som ersättare utsagos ingenjörerna A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
