Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 6 febr. 1932 - Ekolodning, av Per Collinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med ljudsändaren (15) nedtill till vänster. Denna
kan vara en elektrisk eller handslagsändare eller en
patron. Invid denna sitter avgångsmottagaren (16)
som igångsätter tidmätaren. Nedtill till höger synes
ekomottagaren (13), placerad i skydd för den direkta
vågen från sändaren och endast åtkomlig för ekot.
Övre hälften av bilden framställer tidmätaren. Det
roterande organet är i bildens mitt och består av en
spegel 9, vridbar kring en axel i spegelns centrum,
vinkelrät mot papperets plan, samt ett
magnetankare (1) och diametralt däremot en motvikt. I
nolläget fasthålles ankaret (1) av elektromagneten
(4) varigenom fjädern (12) spännes, färdig att ge
spegeln en rotationsimpuls i samma ögonblick
elektromagneten blir strömlös. Till vänster synes en
ljuskälla (6) som genom linserna (7) och (8) kastar
en ljuspunkt på spegeln (9), vilken reflekterar
ljuspunkten mot den cylindriskt krökta skalan (11) av
matt glas; denna bör tänkas stå vinkelrätt mot bildens plan.
En lödning förlöper på följande sätt: Ett tryck på
knappen (17) startar sändaren (15). I samma
ögonblick påverkas mikrofonen (16), varvid kretsen (20)
blir strömlös och magneten (4) frigiver sitt ankare.
Fjädern (12) ger spegelsystemet en rotationsimpuls
och den rörliga ljuspunkten börjar glida utefter
skalan (11). Vad inträffar nu när ekot träffar
ekomottagaren (13)? Då blir kretsen (19) och därmed
sonometermagneten (5) strömlös och frigiver sitt
ankare (3). Detta ankare är en bladfjäder som
uppbär den förut nämnda sonometerlinsen (7), vilken
gör ett utslag vinkelrätt mot bildplanet. Den
horisontala ljusstrimma som den rörliga ljuspunkten
tecknat på skalan (11) bildar därvid ett skarpt hak.
Genom direkt avläsning av den punkt av skalan där
detta hak börjar, är djupet bestämt. Noggrannheten
är omkring en fjärdedels meter, varom artikelförfattaren
kunnat personligen övertyga sig vid arbete
med ett Behmlod under svenska
golvströmsexpeditionen 1929 i Norra ishavet.
Behmlodet är mycket lättskött samt utmärker sig
för en stor enkelhet i konstruktionen.
 |
Fig. 2. Överst vattenytan, därunder den kulformiga ljudsändaren, koncentriskt med denna två direkta ljudvågor, den ena nära bildens kant, den andra intill sändaren. Omedelbart under ljudsändaren ekot från vattenytan. Nederst en vågböjd metallstrimma samt ekot från två av dennas spetsar. |
|
Fig. 3. Behmlodets konstruktion. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
