Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen / 60 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 6 febr. 1932 - Ekolodning, av Per Collinder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 4. Ultrasonisk bottenprofil.

vattnet en tryckoscillation av samma period. Då
våglängden understiger sändarytans dimensioner,
sker utbredningen nära rätlinigt inom en smal kon
med axeln vinkelrätt mot sändarytan, och ej som det
hörbara ljudet, i alla riktningar.

Härav följer dels att vida mindre energi behövs
för att ge ett registrerbart eko, dels att
bottenlutningen ej nämnvärt inverkar på lödningen. Vid
ett vanligt ljudeko utbreder sig oscillationen nästan
sfäriskt och återkastas först av den närmaste delen
av bottnen, som ej nödvändigt är belägen lodrätt
under fartyget. I extrema fall har denna korrektion
visats uppgå till 30 %, och ännu värre är att exakta
beloppet ej kan fastställas utan uppmätning av
ekoriktningen, då reflexionen sker i ett tredimensionalt
rum, medan ekolodningen blott ger en serie
tvådimensionala profiler, vilkas mellanrum i regel är
många gånger större än djupet.

Langevinlodet har fortlöpande registrering av
djupet, varvid sonometerkurvan avbildas vinkelrätt
mot den sotade remsans rörelseriktning. På remsan
tecknar lodet således direkt en profil av havsbottnen,
bestående av en serie sonometerkurvor bredvid
varandra. Fig. 4 visar en profil av ett grund syd om
Landsort, betecknad av den ljusa kurvan, införd
efteråt för hand för att sammanbinda de bredvid
varandra följande ekoinsatserna. Överst synas
avgångsoscillationerna och där ovanför vattenytan, som
efteråt intecknats med kännedom om
kvartsprojektorns djup under denna. Nedanför bottenkurvan
följer en annan serie oscillationer, betingad av en
tredubbelreflexion mot botten, yta och botten.

Som mottagare tjänstgör avsändaren, då den
piezoelektriska processen i kvartsen är reversibel. Tack
vare växelströmmens relativt korta period och andra
omständigheter blir dock konstruktionen tämligen
invecklad och skymmande. Emellertid har på
grund av sitt automatiska arbetssätt och sin
precision det franska lodet utvalts för de svenska
sjömätningarna, där det nu använts två somrar med
ytterst goda resultat. Noggrannheten uppgives till
omkring 0,3 meter och snabbheten i förhållande till
den äldre lodningsmetoden omkring fyrafaldig.

Den franska apparaten torde liksom Behrns, vara
användbar på djup, större än 7–8 meter, under vissa
förhållanden ännu mindre.

Vid engelska amiralitetets Research Department
har konstruerats en redan mycket använd ekolodtyp,
fabricerad av firman Hughes i London. Denna har
en annan tidmätningsprincip än de redan nämnda,
angiven av amerikanen Fessenden. Apparaten har
två elektriska kretsar, en till ljudsändaren och en till
ekomottagaren. Kretsarna innefatta var sin
roterande strömbrytare, vilka båda äro fastade på samma
med konstant hastighet roterande tidmätareaxel.
Ljudsignalen utgår i det ögonblick då sändarkretsen
är bruten. Ekot kan höras i mottagarkretsen endast
i det ögonblick då en direkt kopplad bikrets är
bruten av den roterande mottagarströmbrytaren och
den induktivt kopplade huvudkretsen mellan
ekomikrofon och hörlur är i funktion.

De båda strömbrytande sektorerna äro
förskjutbara i fas, och fasvinkeln gånger
rotationshastigheten blir därför proportionell mot ekotiden, som
på detta sätt indirekt uppmätes. Även detta
instrument tillåter en noggrannhet av omkring 0,3 meter.

Det engelska ekolodet finns även i en självregistrerande
form. En fuktad pappersremsa indränkt
med stärkelsejodid rör sig mellan två elektroder, den
ena en spets och den andra den metallyta, mot
vilken papperet vilar. När ekomikrofonströmmen
passerar från spetsen genom papperet,
dekomponeras elektrolyten och fri jod förenar sig med
stärkelsen, avfärgande papperet på den punkt där ekot
inträffat. Härigenom erhålles en direkt bottenprofil
genom lödningar upprepade en gång i sekunden.
Registreringens noggrannhet uppgives till omkring 1
meter.

En rätt intressant form av ekolod är den som
användes vid Förenta staternas sjömätningar, den s. k.
Fathometern. Denna har en cirkulär
halvgenomskinlig skala graderad i famnar. Bakom denna
roterar en liten neonlampa med 4 varv i sekunden.
En ljudsignal utsändes under vatten varje gång
lampan passerar nollmärket, och när ekot inträffar,
ger neonlampan en ljusblink. Tack vare
rotationshastigheten sammanflyta ljusglimtarna från på
varandra följande lodskott, och man kan direkt avläsa
djupförändringarna genom att följa den röda
ljusstrimmans vandring på skalan. Apparaten är
angiven av Fessenden och fabriceras av Submarine
Signal Co. i Boston samt Atlas-Werke i Bremen och
benämnes även "Atlas-Lot".

Utrymmet medger ej att nämna alla ekolodfabrikat
eller att följa det gångna decenniets vackra
utveckling av ekolodens användning på världens olika hav.
Ett flertal sjökarteverk ha ekolod av olika typer i
användning. Även på flera hundra av de stora
linjeångarna såväl som på fiskefartyg äro ekolod redan
i bruk.

De första ekolodningsförsöken gjordes av dr Behm
vid Kiel och något senare av den franske
hydrografingenjören Marti i Engelska kanalen. I större skala
gjorde Förenta staternas marin midsommaren 1922
en profil över Atlanten till Gibraltar octi strax
efteråt upplodades ett stort område av sh elf
sluttningen utanför kaliforniska kusten. Sedan dess har
ekolodningen allt mera utbrett kännedomen om de
olika havens bottenskulptur, som befunnits mycket
rikare på ojämnheter än man förr kunde förmoda.

Den tyska forskningsexpeditionen med "Meteor"
1925–1927 hemförde ett material av inemot 40 000
oceanlodskott fördelat på fjorton tvärprofiler av
Sydatlanten, och den tyska kryssaren Emden lodade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>