Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 9. 27 febr. 1932
- Acetylen-syrgassvetsning av koppar, av H. Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 9 ÅRG. 62 27 FEBR. 1932
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Acetylen-syrgassvetsning av koppar, av dr-ing. H. Thomas. – Rationalisering och olycksfall.
– Notiser. – Litteratur. – Tekniska föreningar – Personalnotiser. – Sammanträden.
ACETYLEN-SYRGASSVETSNING AV KOPPAR.
Av dr-ing. H. Thomas, Bochum.
Koppar erbjuder vid svetsning vissa svårigheter
på grund av sina termiska och mekaniska
egenskaper, särskilt vid höga temperaturer. Som bekant
hava hittills endast två svetsningsmetoder visat sig
användbara för koppar, nämligen elektrisk
motståndssvetsning, vilken dock kan användas endast
för begränsade uppgifter, såsom hopsvetsning av
trådändar och stänger, samt gassvetsning, vid vilken
med hänsyn till de stora värmemängder som
erfordras endast acetylen-syrgassvetsning kan komma i
fråga.
Först må nämnas några ord om metallen själv och
dess på svetsbarheten inverkande egenskaper.
Smältpunkten ligger vid 1 084°C, dvs. ca 400° under
smältpunkten för götjärn. Även specifika värmet
är lägre hos koppar än hos järn. Vid 15°C utgör
det 0,086 cal (järn 0,116 cal) och i närheten av
smältpunkten 0,118 cal (järn 0,162 cal). Trots dessa
egenskaper erfordras betydligt större värmemängder för
svetsning av koppar än för svetsning av järn, vilket
framför allt beror på kopparens synnerligen goda
värmeledningsförmåga. Värmeledningstalet för
koppar utgör nämligen 0,9382 mot 0,17 för järn och är
alltså ca 5,5 gånger större än järnets. Till följd
härav bortledes en stor del av det genom
svetsningsbrännaren tillförda värmet till materialet långt
utanför svetsfogen och deltar därför ej i svetsningsförloppet.
Dessutom ligger kopparens smältvärme ca
50 % över järnets, så att materialet, då det
upphettats till smältpunkten, måste tillföras ytterligare
betydande värmemängder, innan det börjar smälta.
Detta förhållande har å andra sidan till följd, att
materialet i närheten av svetsfogen lätt blir överhettat.
Handelskoppar innehåller vissa legeringsämnen,
om ock blott i små mängder, nämligen Ni + Co, Äg,
Pb, As samt P och O. Mängden av dessa inblandningar
uppgår i elektrolytkoppar till endast ca 0,2 %.
Till specialändamål, t. e. fyrboxar för lokomotiv,
framställas även specialkvaliteter, t. e. arsenikkoppar
med 0,3 à 0,5 % As. Arseniken, i likhet med Ni,
som i liknande mängder användes för samma
ändamål, höjer kopparens hållfasthet vid högre
temperaturer. Dessa legeringsämnen inverka ej
ofördelaktigt på kopparens svetsbarhet, under förutsättning
att metallen för övrigt är förstklassig. Däremot är
en större blyhalt skadlig, särskilt om kopparens
oxidulhalt är låg.
Ur svetsningssynpunkt är särskilt kopparens
förhållande till syre av intresse. Den här
ifrågakommande föreningen är kopparoxidul, Cu2O, vilken
finnes i varje slag av handelskoppar och under
mikroskopet kan iakttagas som små klumpar i det
valsade materialet. De ligga i allmänhet ordnade i
rader efter valsningsriktningen. Oxidulinneslutningar
framträda med blå färg mot den laxröda
kopparmetallen; vid arsenikkoppar är färgen hos
oxidulkornen gråsvart på grund av de här förefintliga
arsenaterna. I gjutet material uppträder däremot
oxidulen som ett eutektikum Cu–Cu2O och
innesluter nätformigt de enskilda kristallerna. Nämnda
eutektikum innehåller 3,4 % Cu2O och har
smältpunkten 1 064° C.
Handelskoppar innehåller upp till 0,08 % O2,
svarande mot ca 0,7 % Cu2O. Kopparens mekaniska
egenskaper röna mycket obetydlig inverkan av denna
ringa syrehalt. Av betydelse är, att kopparens
hållfasthet till en början stiger med växande syrehalt,
vilket förhållande ej överensstämmer med den gängse
uppfattningen om syrets ofördelaktiga inflytande.
Först vid en syrehalt överstigande 0,1 % påverkas
tänjbarheten märkbart; vid 0,1 % O2 har den
minskats med 5 % i förhållande till tänjbarheten hos
ren koppar. Om emellertid syrehalten överstiger den
eutektiska gränsen, avtager hållfastheten mycket
hastigt, och tänjbarheten försvinner nästan
fullständigt. Då kopparens oxidationsbenägenhet är mycket
stor, måste man förhindra upptagandet av syre
under svetsningen, och det är av denna orsak samt på
grund av kopparens ocklusion av gaser i allmänhet
som man under svetsningen icke får röra omkring i
den smälta metallen med svetslågans kärna, ja ej
ens doppa denna i metallen. Oxidulrik koppar
igenkännes lätt därpå, att brottet ej är sidenglänsande
laxrött utan matt tegelrött.
En för svetsningen synnerligen oläglig egenskap
hos kopparen är just den stora ocklusionsförmågan
gentemot gaser, bland dem även de vid svetsningen
uppstående förbränningsgaserna. Genom
gasupptagningen uppstå såväl i svetsfogen som i
övergångszonen mellan denna och det oförändrade
plåtmaterialet större eller mindre porer, vilka inverka
avsevärt på fogens hållfasthet. Ocklusionsförmågan kan
dock nedsättas genom särskilda tillsatser. Det är
dessa speciella tillsatser som kommit till användning
i samtliga i handeln befintliga kvaliteter av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:19 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0095.html
