Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen / 86 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 27 febr. 1932 - Acetylen-syrgassvetsning av koppar, av H. Thomas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svetstråd av koppar. Tillsatserna kunna bestå av silver,
mangan, zink, vanadin osv. i så små mängder, att
de icke inverka märkbart på hållfastheten,
tänjbarheten eller elektriska ledningsförmågan, samt
dessutom ca 0,05 % fosfor. Detta ämne inverkar dels
desoxiderande på kopparen, dels gör den metallen
mera tunnflytande. Tillsatserna förändra metallens
smältpunkt, dock icke alls i så hög grad -som man
föreställer sig; vanligen sänkes smältpunkten med
ca 30°. Svetstråden är alltså mera lättsmält och
mera lättflytande än kopparplåten, vilket är till
fördel för svetsningsarbetet.

Sedan härmed kopparens på svetsningen
inverkande egenskaper blivit omnämnda, skall i det
följande uppdragas några riktlinjer för svetsningens
praktiska utförande.

Först och främst måste man nedlägga stor omsorg
på förberedelserna och därvid bl. a. tillse, att
bortledande av värme från arbetsstycket såvitt möjligt
undvikes. Man bör alltså icke, om man ej är
alldeles tvungen därtill, montera arbetsstycket på
metalliskt underlag. Vidare bör man, såvida
arbetsstyckets form icke hindrar det, vilket t. e. är fallet
med en inbyggd fyrbox, genom avlägsnande av
stagbultar, skruvförbindningar osv. i största möjliga
utsträckning hindra svetsvärmets avledande.

Som en andra regel gäller, att man måste
förebygga spänningar i svetsfogen under arbetet.
Kopparens hållfasthet, som vid vanlig temperatur är ca
22 kg/mm², sjunker mycket hastigt vid stigande
temperatur; den är t. e. vid 650° endast 3,3, kg/mm² och
vid 970° 0,80 kg/mm²; vid högre temperaturer och
särskilt i närheten av smältpunkten har metallen
knappast någon hållfasthet alls, varför redan det
ringaste hinder för krympningen åstadkommer
värmesprickor i metallen. En svetsfog i koppar får
därför icke häftas ihop; man får i stället söka hålla
plåtkanterna på lagom avstånd med klämmer.
Dessutom får man givetvis icke lägga plåtkanterna
parallellt med varandra, utan avståndet mellan
kanterna måste växa med fogens längd. Vid
16 mm plåt räknar man med ett kantavstånd av

Fig. 1. Plåtkanternas läge vid svetsning av koppar.

Fig. 2. Brännar- och trådföring vid kopparsvetsning.

25 mm pr m. Lämpligt är att börja svetsningen ca
200 mm från fogens slutpunkt; denna korta sträcka
svetsar man först sedan arbetsstycket i övrigt är
färdigt (fig. 1).

Vid svetsning av plåt med större tjocklek än 5 mm
måste plåten dessutom avfasas i kanterna, så att
fogen vid ensidig svetsning får V-form, vid
dubbelsidig svetsning X-form. Fasvinkeln utgör ca 60°.
Särskilt vid reparationer måste man tillse, att plåten
är metalliskt ren på ömse sidor om fogen; eventuellt
får man skava den blank till en bredd av ca 20 mm.
Om så är möjligt, skola svetsningar i koppar utföras
dubbelsidiga, och härvid skola båda sidorna svetsas
samtidigt. Svetsar man sidorna efter varandra, går
den först utförda svetsen upp på grund av de
uppträdande värmespänningarna. Av samma
anledning bör man undvika att gå bakåt med brännaren, t. e.
för att bättra på dåliga partier i svetsen.

För en övad och erfaren svetsare ställer det sig
ej svårt att träffa den riktiga brännarstorleken. Med
hänsyn till metallens goda värmeledningsförmåga
åtgå stora värmemängder till svetsningen. Bäst och
vid större plåttjocklek nödvändigt är att använda
två brännare samtidigt, av vilka var och en måste
vara åtminstone så stark som skulle erfordras för
svetsning av stålplåt av motsvarande tjocklek. Vid
stora arbetsstycken måste brännarna väljas 25 eller
50 % större. Tillåta förhållandena dubbelsidig
svetsning, användas båda brännarna för nedsmältning av
svetstråden, som fig. 2 visar. Vid ensidig svetsning,
alltså vid V-formad fog, använder man den andra
brännaren till förvärmning av materialet i närheten
av fogen, så att arbetet kan gå raskt undan. Härvid
måste man dock vara ytterst noga med att ej hålla
brännaren stilla för länge på samma punkt, enär i
sådant fall överhettningen åstadkommer rekristallisation
i fogen, vilket är mycket farligt. Brännarens
spets måste därför alltjämt vara i rörelse. Dubbelsidig
svetsning måste givetvis utföras av tvenne med
varandras arbetssätt vana svetsare. Sättet för
svetsmetallens anbringande i fogen är särskilt viktigt.
Man får på inga villkor låta den smälta metallen
från tråden droppa in i fogen, utan man måste
undvika obundna ställen i denna genom att ständigt
hålla trådändan i kontakt med plåtkanterna.
Härigenom erhåller man en oavbruten fog och hindrar
uppkomsten av större porer i övergängszonen. Av
denna anledning måste man även se till, att man
icke smälter in för mycket metall på en gång i fogen.

Fig. 2 visar även, hur svetstråden bör föras under
arbetet. Fogen skall bilda en vulst, vars största
tjocklek bör vara ungefär lika med dubbla
plåttjockleken. Viktigt är, att man erhåller en mjuk
övergång mellan vulsten och plåten på ömse sidor utan
att man därför alltför starkt upphettar den
angränsande plåten. Man bör med andra ord undvika en
alltför bred fog, vilken för övrigt innebär slöseri med
svetstråd och arbetstid.

Ett visst samband måste naturligtvis finnas mellan
plåttjockleken och svetstrådens tjocklek. Lämpliga
tråddiametrar äro följande:

Plåttjocklek	Tråddiameter
4–8 mm.	5 mm.
8–15 mm	6 mm
över 15 mm	8 mm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>