Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen / 87 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 27 febr. 1932 - Acetylen-syrgassvetsning av koppar, av H. Thomas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Även vid mycket tjock plåt måste svetsfogen på
en gång utbildas till sin fulla höjd och bredd; man
får alltså icke skikta materialet i lager på varandra.

Omnämnas må även de i handeln förekommande
flussmedlen, vilka kunna erhållas såväl i form av
salvor som i pulver. De påstrykas antingen med
pensel till en bredd av 30 mm på ömse sidor av fogen
eller strös över plåten vid en viss temperatur.
Flussmedlen verka starkt desoxiderande och skola därför
motverka kopparens upptagande av syre under
svetsningen. Som nedan skall visas, erfordras av denna
anledning inga dylika medel vid svetsningen, enär
själva svetslågan verkar tillräckligt starkt
reducerande. I varje fall erbjuda salvorna, resp. pulvren
ett utmärkt skydd mot oxidation av de till fogen
gränsande plåtpartierna, och deras användning är
därför obetingat att rekommendera.

Med svetstrådens nedsmältning och vulstens
utbildning är det egentliga svetsningsarbetet avslutat.
Omedelbart härefter vidtager arbetet med efterbehandlingen
av fogen, vilket är lika viktigt som
själva svetsningen och därför måste utföras lika
omsorgsfullt som denna. Efterbehandlingen kan i detta
fall icke utgöras av någon sorts värmebehandling,
t. e. upprepad glödgning och avkylning av fogen,
såsom vid svetsning av stål, emedan kopparens
kristallstruktur icke på något sätt förändras genom en
sådan behandling. Behandlingen, som avser
omvandlingen av materialets grova struktur i svetsen, så
att en finare struktur med samma hållfasthetsegenskaper
som hos det valsade materialet erhålles, måste
därför ske på mekanisk väg genom splittring av de
grova kristallerna. Vulsten i fogen skall bearbetas
med hammare och måste av denna anledning vara
tillräckligt tjock. Bearbetningen av längre fogar
försiggår så, att man först svetsar ett stycke om 15–20
cm längd och därefter utbyter svetsningsbrännaren
mot drivhammaren, resp. mothållaren. En arbetare
sköter hammaren, medan den andre håller emot, och
de båda arbetarna turas om med detta arbete med
20–30 sekunders mellanrum, tills materialet hunnit
svalna någorlunda och fogen är grundligt
genomarbetad. Någon av blåskörhet orsakad undre gräns
för denna bearbetning existerar icke hos kopparen.
Först bearbetar man försiktigt övergången mellan
vulsten och plåten och därefter med kraftiga slag
själva fogen, så att de grova kristallerna splittras
inuti hela godsmassan. Hammaren får ej hava skarpa
kanter för att ej skada materialet kring fogen. Den
slutliga bearbetningen kan verkställas med
Pneumatiska verktyg i ändamål att åstadkomma en slätare
och för gasangrepp mera motståndskraftig fog.

I fig. 3 framställas två exempel på svetsning av
rör, dels en tvärgående fog, dels en påsatt rörstuts
för en avgrening. Vid svetsning av den tvärgående
fogen måste man särskilt observera, att avståndet
mellan ändarna hålles konstant (allt efter
godstjockleken 3–5 mm), enär materialet eljest spricker på
grund av spänningarna under arbetet. Vid
påsättningen av stutsen måste man här liksom i fråga om
svetsning av smidesjärnsrör sörja för en mjuk
övergång mellan delarna, i ändamål att åstadkomma en
spänningsfri förbindning.

Ett ofta förekommande svetsningsarbete gäller
reparation av fyrboxar. Befinner sig en spricka i
omsvepet, måste den kryssas ut, och omgivande
plåtpartier göras metalliskt blanka med skavjärn
och stålborste, innan svetsningen börjar. I detta fall
måste svetsningen utföras från ena sidan, varför man
gör fogen V-formad och använder den andra
brännaren till förvärmning.

Särskilt stor skicklighet och omtanke erfordras vid
lagning av brott i godset mellan hålen för tuberna.
Svetsningen måste på dessa ställen ske från båda

Fig. 3. Svetsning av kopparrör.

sidorna, och så många tuber etc. få därför avlägsnas,
att den ene arbetaren kan sköta brännare och
hammare liggande i långpannan. Om sprickan förbinder
två urborrningar för tuberna, måste även själva
urborrningarna svetsas ihop. För detta ändamål kunna
två metoder användas. Den första visas i fig. 4. För
varje hål gör man då en rund skiva av plåtskrot och
avfasar kanterna till 45° i svarv. Själva sprickan
uppskäres i X-form, och plåten i närheten av brottet
samt de båda urborrningar, som skola svetsas till,
göres metalliskt blank. Till de särskilda förberedelserna
vid dylika arbeten hör även inledandet av frisk
luft till arbetaren inne i pannan. Plåten kring
svetsen bestrykes med salva, och de båda arbetarna börja
därefter grundligt förvärma det parti av plåten som
skall svetsas. Den runda plåtbiten införes därefter
i motsvarande hål medelst en vidhäftad svetstråd,
och fastsvetsas från båda sidor, varvid arbetet går i
en och samma riktning. När svetsningen är färdig
längs hela periferien, börjar hamringen, varvid den
i pannan arbetande svetsaren först sköter hammaren
och den andre håller emot. Efter 20–30 sek. växla
arbetarna om, och på detta sätt fortsattes, till
svetsfogen är genomarbetad. På samma sätt förfares med

Fig. 4. Svetsning av spricka i tubväggen till en fyrbox. Äldre metod.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>