Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 5 mars 1932 - Avprovning av verktygsmaskiner, av S. Weil - Internationell kongress för bro- och byggnadskonstruktioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en kolumn, i vilken de tillåtna avvikelserna finnas
angivna, och en annan kolumn för de vid provningen
faktiskt funna. Dessa protokoll kunna tjäna köparen
till ledning vid bedömande av en maskins
egenskaper. Här är ej platsen att i detalj angiva
toleranserna hos de olika maskintyperna. De ligga dock
i allmänhet mellan 0,02 och 0,05 mm; vid slipmaskiner
äro de ännu mindre.
Vad valet av provningsmetoder beträffar, framhåller
Schlesinger, att alla jämbördiga metoder äro
tillåtna. Valet sammanhänger med maskinens
konstruktiva utförande, med de kontrollerade ytornas
åtkomlighet osv., vilka omständigheter bestämma
arten av den apparatur som kan användas, såsom
linjaler, vinklar, mätklockor, vattenpass osv.
Många beställare av verktygsmaskiner ställa för
stora krav på noggrannheten, vilka i regel ej kunna
uppfyllas efter någon tids drift, särskilt ej, om
maskinen utsättes för stora belastningar. I
Sehlesingers bok framhålles med all rätt, att mången
firma ännu ej vet, att 0,005 mm utgör gränsen för
de finaste mätinstruments noggrannhet. Att angiva
en maskins kontrollmått med en noggrannhet av
0,005 mm eller kanske t. o. m. 0,001 mm är därför
oriktigt, särskilt som mätfelen hos mätklockorna
kunna uppgå till 0,005 mm.
Den uppmätta noggrannheten bör vidare kontrolleras
genom bearbetning av ett provstycke. Vid
en svarv skall man dels plansvarva ett ämne, dels
avsvarva ett mellan dubbarna uppsatt ämne för att
kontrollera provstyckenas plana och cylindriska form.
Vid hyvelmaskiner kan provstycket bestå av en
platta, som hyvlas på över- och långsidorna, vilka
undersökas med avseende på planhet och vinklar;
liknande prov kunna göras vid fräs- och
planslipmaskiner. På radialborrmaskiner bör man
undersöka, om det borrade hålet står i riktig vinkel och
hur stor utliggararmens nedböjning är, när
borrmekanismen befinner sig i yttersta läget och
maskinen utsättes för den föreskrivna belastningen.
Det är en fullkomligt felaktig uppfattning, att de
stora noggrannheter som föreskrivas för smärre
maskiner icke skulle kunna uppnås vid stora
maskiner. Bearbetningsmetoderna äro numera ävn
för de stora maskinernas del så utvecklade och
förfinade, att knappast någon skillnad behöver finnas
i fråga om utförandets noggrannhet vid en liten
maskin och en jättemaskin. Så kan man t. e. vid
karusellsvarvar med 10 m borddiameter uppnå en
noggrannhet av 0,03, till 0,04 mm utan svårighet, och
ungefär liknande toleranser kan man räkna med vid
hyvling och fräsning av arbetsstycken med 4 m
bredd och 10 m längd. Ett framför förf. liggande
prospekt från en stor verktygsmaskinfirma uppger
t. e., att vid provning av en svarv med 1 300 mm
dubbhöjd följande noggrannhet uppnåtts: Vid
plansvärvning av ett i planskivan uppspänt provstycke
av 300 mm diameter och 800 mm längd uppgingo
avvikelserna till ej mera än 0,015 mm och vid
rundsvarvning till 0,005 mm vid planskivan och till 0,015
mm vid motsatta änden.
Det är ej alltid möjligt att prova en maskin med
avseende på alla av beställaren uppsatta fordringar.
Om t. e. en stor svarv är avsedd för arbetsstycken
upp till 50 tons vikt, faller det sig svårt för tillverkaren
att anskaffa lämpliga provstycken, därvid
alldeles frånsett, att bearbetningen av en dylik koloss
ej gärna kan äga rum vid provisorisk uppställning
av maskinen. Ungefär på samma sätt ligger saken,
om provet avser maskinens förmåga att skära grova
spån; även i detta fall fordras en permanent
uppställning, varvid det är ändamålsenligt att först
utsätta maskinen för lättare påkänningar. Vid dylika
prov i beställarens verkstad måste tillverkaren
representeras av en skolad montör, i all synnerhet om
en bestämd effekt garanterats för maskinen, t. e.
vid svarvar avs värvning av sammanbyggda
hjulsatser, varvid i regel en effekt av 25 till 30 dylika
per skift brukar garanteras,
Vid avprovning av nykonstruerade specialmaskiner
bör vidare konstruktören närvara, emedan denne
å ena sidan kan påvisa detaljer som äro okända för
kontrollören och å andra sidan kan samla erfarenheter
för kommande konstruktioner, t. e. beträffande
detaljer, som förefalla att kunna förbättras.
I tillverkarens intresse ligger, att maskinernas
avprovning får äga rum i hans egen verkstad, särskilt
därför att beställaren mera sällan har tillgång till
snabbt och noggrant arbetande kontrollanordningar.
Vidare kunna eventuella meningsskiljaktigheter
beträffande tekniska detaljer lättare biläggas på
tillverkningsplatsen, varjämte eventuella brister kunna
bättre och snabbare avhjälpas hos tillverkaren med
dennes större maskinella resurser.
Slutligen må meddelas några detaljer rörande
verkstadshallar för montage och provning av stora
verktygsmaskiner. Hallens dimensioner måste stå i
proportion till maskinernas. Längden kan uppgå till
200 m eller mer och bredden till 25 m. Dessa hallar
betjänas av elektriska traverser med 75 tons
lyftförmåga för transport av tunga stycken till
montageplatserna. För hanterandet av lättare stycken
användas dels smärre vridbara kranar, dels utmed
hallens båda sidor löpande velocipedkranar med 5
tons lyftförmåga. Största höjden under trå
verskroken uppgår till ca 12 m, som svarar mot den
numera brukliga höjden på de största portalfrasmaskiner,
hyvelmaskiner, karusellsvarvar o. d.
maskiner. I äldre hallar, där takhöjden är för liten för
dessa stora maskiner, brukar man inrätta särskilda
montagegropar.
För horisontering av de under montering varande
maskinerna brukar man i golvet cementera in smala
fimdamentplattor, på vilka maskinerna uppställas.
Slutligen må framhållas, att provningen av maskinerna
ej bör utföras endast av de vid hopsättningen
anlitade montörerna utan även av en av montörerna
oberoende revisionsmästare, på vilken ansvaret för
maskinens kvalitet och tillfredsställande arbetssätt
skall vila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
