Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 13. 26 mars 1932
- Utvecklingen av Stockholms gasverks distributionsnät, av Arvid Wilner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UTVECKLINGEN AV STOCKHOLMS GASVERKS
DISTRIBUTIONSNÄT.
Det senaste decenniet har i Stockholm kännetecknats
av en intensiv byggnadsproduktion, ett
synnerligen livligt exploaterande av nya områden i
trädgårdsstäderna samt en kraftig inflyttning till
staden. Resultatet har för Stockholms gasverks
vidkommande blivit en kraftig ökning av gasförbrukningen
samt en betydande utsträckning av rörnätet.
Gasförbrukningen, som under krisåren var stadd i
nedgående, har alltsedan 1922 befunnit sig i
oavbrutet och kraftigt stigande. Såsom belysande för
utvecklingen kan i anslutning till fig. l nämnas, att
den debiterade förbrukningen, som år 1922 var 40,2
mill. m3, år 1930 uppgick till 78,6 mill. m3, och således
har ökats med över 96 % på 8 år. En ännu större
ökning kan maximala timförbrukningen uppvisa; den
utgjorde år 1922 ca 11 400 m3/tim. och år 1930 23 270
m3/tim., således en ökning med 104 %. Samtidigt har
en betydande ökning av rörnätets längd ägt rum.
Sammanlagda längden av huvudrör och servisledningar,
som år 1922 uppgick till 448,8 km och år 1930 till
597,1 km, har således på denna tid ökats med i runt
tal 25 % och utgör nu en längre sträcka än
järnvägslinjen Stockholm–Malmö.
Ovannämnda företeelser hava nödvändiggjort en
fullständig omläggning av metoderna för gasens
transport från gasverket till staden samt dess
fördelning därstädes, vilket nedan skall beröras. Det är
 |
Fig. 1. Gasförbrukningen åren 1915–1931 samt dess fördelning
på egentliga staden och förorterna.
|
emellertid ej blott transporten till staden, som har
krävt särskilda åtgärder. Som synes av fig. 1 har
en allt större del av totala förbrukningen gått till
förorterna, vilket krävt pumpanläggningar och
regulatorer samt utsträckande av tryckledningar för
förorternas räkning. Före redogörelsen för dessa
åtgärder torde dock med några ord böra omnämnas
förutvarande metoder för gasens distribution.
Sedan gasverket vid Värtan efter Klaragasverkets
nedläggande år 1918 ensamt övertog gastillverkningen
hade transporten av gasen till staden skett
genom 2 st. huvudledningar om 900, resp. 1050 mm
diam. Dessa matades från gasklockorna, varvid
gasen hade att passera tryckregulatorer, vilka för
att kompensera tryckförlusterna i ledningarna vid
varierande förbrukning belastades att hålla olika
tryck vid olika tider av dagen. Härigenom blevo
helt naturligt de närmast gasverket belägna
platserna utsatta för ett högre tryck än de längst bort
belägna, vartill kom att trycket på de förra ej blev
jämnt under hela dygnet. Vid normalt distributionstryck
i de centrala delarna av staden blev trycket i
de södra stadsdelarna på grund av det stora
avståndet otillräckligt, och för att kunna hålla tillräckligt
tryck på Södermalm hade det redan 1908 blivit
nödvändigt att inrätta en pumpstation vid Slussen, där
fläktar höllos i gång. Olägenheterna med tryckets
ojämnhet spelade dock mindre roll så länge
förbrukningens varitationer höllo sig inom vissa gränser,
men började att allt mera göra sig gällande, då
gasförbrukningen efter krisåren hastigt började stiga. Det
tryck, som vid tiden för max.-förbrukningen under
dagen måste hållas på de utgående ledningarna från
Värtan för att hålla normalt distributionstryck i staden
ca 50 mm vattenpelare, hade åren 1920–22 uppgått
till 80 à 85 mm, men måste under de följande åren
alltmera höjas. Sålunda uppgick max.-trycket vid
Värtan år 1924 till 95 mm och år 1926 ända till 120
mm vattenpelare. Redan dessförinnan hade
emellertid åtgärder vidtagits för att förbättra förhållandena.
Av de båda möjligheter, som stodo till buds,
anläggande av nya ledningar till staden eller omändring
av de förutvarande till tryckledningar samt
anordnande av regulatorer, valdes det senare alternativet,
enär detta blev billigare samt erbjöd större
utvecklingsmöjligheter. Emellertid var det onödigt att
omedelbart sätta båda ledningarna under tryck, enär
detta skulle ha fordrat anläggande av ett i
förhållande till dåvarande förbrukningen onödigt stort
antal regulatorer. Som tryckledning apterades nu 900
mm ledningen, vilken avskildes från direkt
förbindelse med ledningar, avsedda för distributionstryck,
och i anslutning till denna anlades regulatorer på tre
ställen i staden, nämligen vid Humlegården,
Nybroplan och Gustaf Adolfs torg. Därjämte vidtogos
åtgärder för att senare framdraga tryckledningen från
Gustaf Adolfs torg till Slussen för en blivande
regulator för Södermalm.
För matning av tryckledningen anlades en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:19 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0136.html
