Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen / 129 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 26 mars 1932 - Utvecklingen av Stockholms gasverks distributionsnät, av Arvid Wilner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 6. Sektion av Demag rotationskompressor.

bättre än kolvmaskiner vid större gasmängder, enär
de lämna en jämn ström av gas, då däremot
kolvmaskinerna orsaka tryckstötar, särskilt olämpliga
om sugning sker från ledning, som samtidigt
tjänstgör som distributionsledning.

För Stockholms vidkommande blev distribution av
gas utom stadens tullar aktuell år 1908, då Enskede
försågs med gas, vilket lät sig göra genom
anslutning direkt till ledningsnätet på Södermalm.
Gastrycket här hade nämligen detta år förbättrats genom
den förut omnämnda pumpstationen vid Slussen. Med
den dåtida ringa förbrukningen blev trycket i
Enskede trots det stora avståndet ungefär detsamma som
vid Skanstull på grund av höjdskillnaden. På
samma sätt kunde åren 1912–13 Liljeholmen förses med
gas via en sjöledning från Hornstull. Förbrukningen
på denna ledning ökades emellertid hastigt, och det
blev år 1914 nödvändigt att övergå till
högtryckssystemet. För detta ändamål uppfördes vid
Liljeholmen en mindre pumpstation, där 2 st.
kompressorer om vardera 180 m³/tim. samt regulator
installerades. Från pumpstationen framdrogs samma år en
tryckledning till Aspudden, och påföljande år, 1915,
till Tellusborg, på vilka platser regulatorer anlades.
Utvecklingen fortsatte emellertid; år 1918
utsträcktes Liljeholmens distributionsnät till
delar av Gröndal, varvid ytterligare
en kompressor måste anskaffas. År
1919 blev det nödvändigt att anlägga
särskild tryckledning och regulator för
Gröndals räkning, och samma år
utsträcktes tryckledningen från
Tellusborg till Västberga. I avsikt att
bereda ökat utrymme med tanke på
framtida utvidgning flyttades år 1920
pumpstationen till den lokal vid
Sjöbergsplan vid Slussen, där fläktarna
för Södermalm voro uppställda, och
de pumpar, som nu kommo till
användning, voro 2 st. kolvkompressorer
om resp. 600 och 300 m³/tim. vid ett
max.-tryck av 5 m v. p. I samband
med förflyttningen anlades
tryckledning från Sjöbergsplan till Hornstull.
Nästa stora utvidgning var då
tryckledning år 1927 framdrogs från pumpstationen över
Skanstull till Dalarövägen, där en 250 mm regulator
placerades, avsedd för Enskede, som ända tills nu
hade matats direkt från distributionsnätet på
Södermalm. Samtidigt härmed anskaffades 2 st.
rotationskompressorer om vardera 1 000 m³/tim. Slutligen må
nämnas, att tryckledning år 1928 framdrogs över
Finnboda till Hästholmen.

Det övertryck, som normalt hålles vid
pumpstationen, utgör ca 2,4 m v. p., varvid trycket i den längst
bort belägna delen av ledningen uppgår till ca 1 m
v. p. Sammanlagda längden av det södra
högtrycksnätet utgör ca 17 km, och antalet regulatorstationer
uppgår till 5, vartill komma 26 st. regulatorer för
enskild förbrukning. Den regulatortyp, som vanligen
kommer till användning i förorterna, är den i fig. 7
visade. Reduceringen av trycket sker här vid liten
förbrukning i två steg med hjälp av biregulatorerna
J och K. Vid större förbrukning förmår ej
biregulatorn J genomsläppa tillräcklig gasmängd; trycket
faller efter densamma och därmed i hjälpblåsan I,
varvid huvudregulatorn öppnas. Genom denna
anordning säkerställes ett jämnare tryck även vid små
förbrukningar.

Energikostnaden för pumparbetet uppgick år


Fig. 7. Reynold’s regulator.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>