Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 13. 26 mars 1932
- Tekniska föreningar
- Svenska teknologföreningen. Ordinarie stämma
- Norrköpings polytekniska förening, av K. L.
- Skånska ingenjörsklubben, av F. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISKA FÖRENINGAR
Svenska teknologföreningen.
Ordinarie stämma hölls den 17 mars. Till ledamöter
invaldes på styrelsens tillstyrkan: ingenjörerna Bror Edvin
Törnros, Stockholm, Torsten Nils Adolf Sandegaard,
Bromölla, och Hans Gustav Adolf Andrén, Stockholm, tekn.
dr Nils Erik Alvar Hugoson, Sickla, civilingenjör Hans
Ludvig Gerhard Berlin, Rotebro, ingenjörerna Einar
Fridolf Lundberg, Moholm, Gustav Nilson, Stockholm,
överingenjör Magnus Reinhold August Schenström,
Västerås, verkstadsingenjör Karl Filip Wallin,
Stockholm, ingenjör Johan Edwin Olsson, Stockholm, fil. dr
Johan Henrik Åkerman, Stockholm, ingenjör Thor
Jenssen, Stockholm, bergsingenjör Erik Hylander, Stockholm,
kamrer Erik Arthur Gillberg, Stockholm, bergsingenjör
Per Olof Gerhard Kjellström, Kristinehamn.
Beträffande övriga föreningsärenden och föredrag
hänvisas till årsmötesreferat i detta nummer. Fmn.
Norrköpings polytekniska förening
sammanträdde den 29 januari under ordförandeskap
av stadsingenjör John E. Pettersson.
Sedan styrelse- och revisionsberättelser för 1931
upplästs och godkänts följde ett föredrag av överste
Gabriel Hedengren om Flygväsendet och näringslivet.
Föredragshållaren påpekade först som svar på
frågan: "Är det farligt att flyga?", att militärflygning,
som ju är en högt uppdriven konstflygning, är farlig.
Likaledes äro atlantflygningar farliga. Trafikflygning
däremot är icke riskablare än en färd med vilket
motorfordon som helst, ja det är förenat med större fara att
med ett sådant ge sig ut på vilken landsväg som helst
än att gå upp i luften med ett trafikflygplan.
Det är ännu så länge dyrt att flyga, och anledningen
därtill är, att vi hittills måst betala stora
experimentkostnader. Tekniken går som bekant framåt
med stora steg. När man fått färdig en modell för
några mill. kr., har i allmänhet tiden varit inne att
börja om igen med någon ännu bättre. Emellertid
synes nu läget stadga sig, och man hör talas om, att
länga serier av flygmaskiner byggas, såsom fallet är
med bilarna. Maskinerna komma härigenom också att
sjunka i pris. över huvud taget blir flygning f. n.
dyrbar på korta sträckor, medan kostnaderna jämna ut
sig, ju längre man färdas. Postflygningen har också
redan tagit den omfattning, att den mycket väl bär sig.
När det gällde näringslivet, framhöll talaren, att
vårt land ligger så långt ut på periferien, att om våra
affärsmän och deras post icke kunna komma fram
fortare än konkurrenterna, vi ohjälpligt måste bli efter
i den stora tävlan på världsmarknaden. Vi ha att
taga hänsyn till, att av de 6 milliarder, för vilka
Sverige producerar under normala tider, vi måste sälja
för bortåt 2 à 3 milliarder utomlands. För att utjämna
de svårigheter, som vårt läge erbjuder, finnes
ingenting som hjälper bättre än flygmaskinen. Svenska
luftfartsförbundet, som tagit initiativet härvidlag,
började med nattpostflygning. Målet för denna är, att
om en affärsman i t. e. Stockholm eller Norrköping
en måndagseftermiddag lägger två brev i brevlådan,
det ena till en affärsman på orten och det andra till
en affärsvän i London eller Paris, båda skola kunna
ha breven samtidigt tisdag morgon.
Redan år 1928 började försöken med postflygningen.
De ha utvidgats för varje år och komma att fortsätta
även under år 1932. Förbundets strävan är helt enkelt
att komma fram till flygning året runt, natt och dag,
för att kunna göra det hela bärkraftigt. Det är frågan
om att flytta Sverige närmare kontinentens stora
affärscentrum.
Något sådant låter sig emellertid icke göra, förrän
vi förfoga över flyglinjer, och planläggningen av
desamma har pågått under åren 1930–1931. Det gäller
att få fram två flygbanor, den ena från Stockholm över
Norrköping–Jönköping och Malmö ut mot kontinenten
och den andra från Oslo över Göteborg och Halmstad
ut till Malmö. Härför fordras hjälplandningsfält på var
femte mil, belysning på nätterna och fyrleder med 2
mill. normalljus styrka. Planläggningen härav, som
fortgått under 1930 och 1931 och bekostats av Svenska
luftfartsförbundet, har överlämnats till k. m:t, som i
stort sett ställt sig välvillig, och nu föreligger
proposition vid årets riksdag.
Affärsmännen måste nu också börja tänka på att
själva lägga sig till med flygmaskiner. Det är rent
förvånande vad Sverige i detta avseende kommit på
efterkälken. Vi hålla oss med bilar och motorbåtar,
men ha inte kunnat komma under fund med nyttan av
en flygmaskin. En förstklassig, tvåsitsig flygmaskin
kostar f. n. ungefär 20 000 kr., och den drager inte en
droppe mera bensin än en bil pr km. Luftfartsförbundet
vill arbeta på att söka få affärsmännen att lära
sig flyga och vänder sig därvid allra främst till
affärslivets kronprinsar, den yngre generationen, som skall
övertaga spiran. För att detta skall kunna ske,
behöva vi landningsfält, icke blott i Stockholm och större
städer. Varje stad och samhälle måste förse sig med
ett eget landningsfält, så att folk kan komma dit. De
städer, som icke om 15 eller 20 år ha lagt sig till med
flygfält, komma i samma läge som den stad, som nu
saknar infartsvägar och parkeringsplatser.
Som ett medel till flygningens populariserande
rekommenderade tal. i senare delen av sitt anförande
startande av flygklubbar, där maskiner inköptes och
medlemmarna lärde sig flyga. Vad Norrköping
beträffade påpekades, att ett förslag till landningsfält
vid Kungsängen redan föreligger, vilket fält ingår i
den stora planen. Kostnadsberäkning är klar och
slutar på en av de billigaste anläggningskostnaderna i
hela Sverige.
Till slut visades en serie ljusbilder, illustrerande
olika typer av flygmaskiner, alltifrån pionjärernas
första bräckliga till våra dagars moderna trafikplan,
samt landningsplatser i in- och utlandet m. m.
Det med gott humör framförda och med en del
lustiga episoder kryddade föredraget mottogs med
starkt bifall, varefter föredragshållaren avtackades av
ordföranden.
Nästa punkt på föredragningslistan var ett referat
av civilingenjör Bo Ekelund över vad som under 1931
byggts i Sverige av hus, hamnbyggnader och broar.
Det väl framförda föredraget, som belystes av ett stort
antal skioptikonbilder, "var väl ägnat att ge en stöt
framåt åt den referentinstitution, som föreningen
hoppas kunna bilda", yttrade ordf. i sitt tack till
föredragshållaren.
Sedan härmed kvällens program var genomgånget,
övergick man till supén och ett nachspiel under
gemytliga former. K. L.
Skånska ingenjörsklubben
höll sammanträde i Malmö den 12 februari. Under
förmiddagen hade tillfälle beretts ledamöterna att under
ciceronskap av marindirektör A. Grimberg bese den
unuer byggnad på Kockums varv varanue jagaren Klas
Horn. Det egentliga sammanträdet, som hölls på
Kungsparkens restaurang, leddes av direktör H. M.
Molin. Ordföranden meddelade, att styrelsen till
ordinarie medlemmar i klubben invalt ingenjörerna Thure
Ericson, Arne Fritsch, Sven Hellsten och Gottfrid
Johansson samt professorn Knut Lundmark. Styrelsens
och revisorernas berättelser upplästes, och styrelsen
beviljades decharge för 1931 års förvaltning. Till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:19 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0145.html
