Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 14. 2 april 1932
- Ingenjörens uppgifter i depressionstider, av Elis Bosæus, Erik Falk, Gösta Klemming
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 14 ÅRG. 62 2 APRIL 1932
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Ingenjörens uppgifter i depressionstider, av direktörerna Elis Bosæus, Erik Falk och Gösta
Klemming. – Arbetsveckans längd. – Ivar Alphons Engström † – Notiser. – Litteratur. – Insänt. –
Sammanträden.
INGENJÖRENS UPPGIFTER I DEPRESSIONSTIDER.
Inom teknologföreningens avdelning för
Industriell ekonomi och organisation
diskuterades den 11 februari rubricerade viktiga
fråga, som fick en intressant och mångsidig
belysning. I det följande återges de tre
inledningsf öredragen samt de första
diskussionsinläggen.
Direktör Elis Bosæus.
Med ett par relativt korta avbrott har Sveriges
näringsliv sedan mer än en mansålder tillbaka
företett en starkt stigande utvecklingskurva. Det är helt
naturligt, att de samhällsmedlemmar, och
ingenjölerna bland dem, som arbeta i detta näringslivs tjänst,
riktat in sina arbetsmetoder i enlighet med den
allmänna tendensen av ökad produktion och ganska
obeskurna framtidsmöjligheter. När numera den jämna
frammarschen efter allt att döma för en avsevärd tid
förbytts i stillastående eller återtåg", måste
arbetsmetoderna givetvis i viss mån läggas om. Detta gäller
för ingenjörernas vidkommande främst driftsingenjörerna,
som stå i närmaste och omedelbar kontakt med
näringslivets ekonomiska problem, men därjämte
ofrånkomligt även ingenjörerna på
konstruktionskontor och laboratorier, som installatörer och
ackvisitörer samt ingenjörerna i deras alltmera omfattande
och betydelsefulla allmänt samhälleliga verksamhet.
Här följande framställning skall dock begränsas till
de uppgifter, som för inledaren stå som mest
konkreta, driftsingenjörernas.
För att få ett rätt grepp på dessa uppgifter torde
man böra se dem i sitt sammanhang med hela det
komplex av problem, som en central företagsledning
har att reda ut i depressionsperioden.
Denna centrala ledning- måste inför en vikande
konjunktur för dess industrigren (om konjunktur
försämringen är speciell för denna eller en allmän sådan,
förändrar i detta fall icke problemställningen)
klargöra, huruvida depressionens art är
A. övergående eller
B. permanent.
A. Vid en med konjunkturväxlingar samhörande
sannolikt övergående depression kan man räkna med
tvenne alternativ:
a) Kompensation av depressionens normala följder:
minskad avsättning och/eller sänkta produktpris kan
ske genom ettdera eller båda av de närmast till hands
varande remedierna: utvidgning av avsättningsområdet
resp. intensivare bearbetning av det redan
befintliga samt sänkning av produktionskostnaderna.
b) Nyssnämnd kompensation kan icke erhållas, och
en produktionsinskränkning måste genomföras med
minsta möjliga ekonomiska förlust.
B. Vid en sannolikt permanent depression, mer
eller mindre oberoende av konjunkturväxlingar (men
i stället av utsinandet av gamla eller tillkomsten av
nya råvarutillgångar, nya transportleder, tekniska
uppfinningar, handelspolitiska förhållanden etc.)
måste förefintliga produktionsmedel såvitt möjligt
anpassas till någon ny produktion.
Ingenjörens uppgifter inom den sålunda skisserade
ramen bliva:
I. dels generellt revision av kalkylerna på de
företagets självkostnader, som benämnas tillverkningskostnader,
och detta med särskild hänsyn till
särskiljandet av rörliga och fasta kostnader.
II. dels speciellt
1) teknisk och organisatorisk revision av de
tekniska processerna ur kostnadssynpunkt,
2) ordnandet av dessa processer och med dem
förbundet manuellt arbete med hänsyn till den
inskränkta produktionens ekonomi,
3) tekniskt-ekonomiska utredningar för omläggning
eller utvidgning av produktionen under framtida
normala ekonomiska förhållanden.
I.
Jämte andra indelningsgrunder skiljer man
självkostnaderna som bekant i rörliga och fasta.
Gränsen mellan dessa är ingalunda lätt att skarpt
fastställa, då ju begreppen rörliga och fasta äro
relativa. Ehuru de rörliga kostnaderna ökas resp.
minskas med produktionens omfång, sker detta
ingalunda proportionellt med denna. Likaså förändras
många av de s. k. fasta kostnaderna i intervaller med
produktionen.
Under normala ekonomiska förhållanden, då
varupriset täcker självkostnader och nödig vinst, kan en
tämligen bred tolerans vid kostnadernas uppdelning
på rörliga och fasta medgivas utan praktiska
olägenheter vid kalkylationen.
Då försäljningsprisen emellertid nå den låga nivå,
som världskrisen ofta framkallar på oskyddade
marknader, gäller det att möjligast noga avväga den
punkt ("nedre kritiska punkten"), där salupriset ej
längre förmår täcka ens de rörliga kostnaderna, och
där förlusten vid fortsatt drift alltså blir större än vid
stillestånd. I fråga om administrations- och försäljningskostnader
är denna avvägning den merkantila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:19 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0147.html
