Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 16 april 1932 - Distributionens rationalisering, av Assar Gabrielsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och varor, som vi förvärva oss, så finna vi, att dessa
varor kunna ställas i en viss ordningsföljd till
varandra med hänsyn till den roll, som förståndet eller
förnuftet spelar vid deras inköp.
Köpa vi förnuftigt?
Till en början kunna vi ju då fastslå, att de
förnödenheter, som svara mot våra mest omedelbara och
primära behov, såsom exempelvis våra livsmedel, i
allmänhet inköpas efter förnuftsenliga grunder. Men
ju högre upp vi komma på behovsskalan, desto
mindre får förnuftet med våra inköp att göra. Det blir
uppmängt och delvis ersatt med andra motiv. Tycke
och smak spela in, fåfängan gör sig gällande, för
att nu inte tala om de varugrupper, som inköpas av
njutningslystnad, tanklöshet, okunnighet och
vidskepelse. På samma sätt som de olika färgerna
ordnas i spektrum, skulle man kunna ordna de varor,
som i det dagliga livet byta ägare. De varor, vid
vilkas förvärvande förståndet spelar stor roll, finge
vi väl då lägga på den blå kanten, och de, där de
mera dunkla motiven komma in, åt den röda delen
på spektrum.
Hur stor procentuell roll tro herrarna, att förnuftet
spelar när en dam inköper en ny vårhatt, och hur
stor roll spelar förnuftet nar en ung man skall köpa
en gåva till sin själs älskade! Hur många ibland
oss är det, som kunna svära sig fria från att aldrig
ha varit besjälade av motivet: Ska det va, så ska det
va. Vi låta i allmänhet som konsumenter många
andra motiv än nyttan och förståndet vara det
avgörande. Det är ju ett omtyckt ämne att tala om,
hur mellanhänderna fördyra varorna och vilken
marginal, som ligger mellan tillverkningspriset och vad
konsumenten får betala. Jag tror, att vi skulle ta
ett stort steg fram till distributionens förbilligande,
om vi alla som konsumenter ställde två frågor till oss:
Hur mycket fördyrar jag som konsument
distributionen genom att köpa utan förnuft? Vilka krav
ställer jag i onödan på både mellanhand och fabrikant?
Äro affärsledarna bättre än konsumenterna?
Nu skulle man kunna tro, att denna tendens till
icke förståndsbetonade inköp är någonting, som
förekommer enbart hos konsumenten som sådan; hos oss
alla, när vi äro privatmän. Men så är ingalunda
fallet. Man blir förvånad när man ser, hur stor del av
de inköp, som göras inom handel och industri, som
ofta bestämmas av andra hänsyn än förnuftsskäl.
Fåfängan spelar en ej obetydlig roll. Våra kontor
ordnas och organiseras mera med hänsyn till hur de
skola ta sig ut för den, som kommer och besöker oss,
än med hänsyn till arbetsuppgiften som sådan. Vi
ha fått för oss, att det skall vara nödvändigt att
representera och uppträda på ett visst sätt och i en
viss omfattning för att affärer skola kunna göras,
men vi ha svårt att göra klart för oss, i vilken
utsträckning tillämpandet av sådana principer fördyrar
den vara, med vilken vi handla.
Jag nämnde i inledningen ett ord om brevpapperet.
Skulle någon kanske vilja tala om något exempel på
den verkliga nyttan av firmapapper med ståltryck?
För min personliga del har jag den erfarenheten, att
när jag får en offert, som är skriven på Lessebopapper
med ståltryck, så kan jag aldrig frigöra mig
från tanken på, att en liten del – jag vet att den är
liten, men den finns där ändå – av kostnaden för det
papperet ligger inkluderad i det pris, som erbjudes
mig. Vi kunna ta många steg på vägen till
distributionens rationalisering, om vi lämna
känslomänniskan bakom oss, när vi stiga in på kontoret på
morgonen och vid varje affärsgärning under dagens
lopp anlägga synpunkten: Är det nyttigt och
förståndigt? i stället för synpunkten: Är det trevligt
och vad tycker andra om det?
Vad ha vi hittills åstadkommit?
Om vi eljest se på den varugrupp, som omfattar
de förnödenheter, som användas för omedelbar
förbrukning, så finna vi, att de av dem, som köpas på
grund av förståndsskäl, sålunda de primära
konsumtionsvarorna, industriens råvaror, bränsle o. d.,
redan ifråga om sin distribution undergått en viss
rationalisering. Jag skulle bara i det sambandet
vilja peka på de stora arbeten, som gjorts under tiden
efter kriget ifråga om standardiseringen.
Standardiseringens vikt och betydelse är
tillräckligt känd för denna tidskrifts läsekrets för att jag
inte skall behöva ingå på dess fördelar eller försöka
göra en värdesättning av densamma, men låt oss
komma ihåg, att var helst vi träffa ett standardiseringssträvande,
så bidraga vi till distributionens
rationalisering genom att stödja detsamma. Med
standardisering menar jag då inte bara standardisering av
varuslagens dimensioner, utan framför allt kvalitet-,
mått- och viktbestämmelser samt standardiserande och
fastläggande av handelsbalanser och affärsbegrepp.
Låt mig i detta sammanhang rida en käpphäst genom
att påpeka att landets handel och industri ännu inte
kunnat enas om vad som menas med självkostnad.
Även ifråga om grosshandel och detaljhandeln ha
stora framsteg gjorts. De förbättrade förbindelsemöjligheterna
mellan städerna och landsorten spela
därvid stor roll. Bättre telefon- och förbättrade
kommunikationer, inte minst genom den roll lastbilarna
spela för varutransporten inom landet, har medfört
en minskning av antalet mellanhänder, en
sammanslagning av grossisternas och detaljhandlarnas
rörelse. Den kooperativa rörelsen är ett exempel på
denna tendens; de s. k. enhetsprisaffärerna en annan.
Varje organisationsform, som medför, att kostnaden
för varans övergång från tillverkaren till den slutliga
konsumenten blir lägre, är ett steg i rätt riktning.
Inom denna grupp av varor, således de som äro
avsedda för omedelbar förbrukning torde väl de
fortsatta rationaliseringssträvandena i stort sett komma
att följa samma linjer.
Varor som skola användas under lång tid.
Sedan komma vi till den andra och för ingenjörerna
intressantare gruppen av varor, nämligen de, som
tillverkas och säljas för förbrukning under en längre
följd av år. Jag skall här exemplifiera några, varvid
jag först nämner dem, som i första hand äro att
betrakta som konsumtionsartiklar, och senare dem, som
äro att betrakta som artiklar i produktionens tjänst.
Mellan dessa ytterlighetsgrupper finnas ju många,
som tjäna både konsumtion och produktion.
Grammofoner, radioapparater, dammsugare,
motorbåtar, kylskåp, telefoner, personbilar,
räknemaskiner, skrivmaskiner, lastbilar, omnibussar,
järnvägsmateriel, fartyg, kullager, transmissioner, elektriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
