Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 16 april 1932 - Distributionens rationalisering, av Assar Gabrielsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är sålunda inte varan som sådan, utan det är dess
funktion, dess sätt att tjänstgöra under lång tid.
På vissa områden har denna varans egenskap trätt
så i dagen, att artikeln som sådan inte säljes utan
hyres ut. Jag kan som exempel peka på maskinerna
inom den moderna skoindustrien och vissa
bokföringsmaskiner, som över huvud taget inte säljas
utan endast uthyras. De mycket förkättrade
avbetalningsaffärerna få en annan karaktär, om man
betänker, att avbetalningarna i stort sett äro att anse
som den avgift, som kunden betalar till fabrikanten
för användandet av den producerade varan under
en viss tid.
När varan nu skall fungera under en viss tid, blir
det ett gemensamt intresse för såväl tillverkaren
som användaren av varan, att varan hålles vid stånd
och verkligen fyller sin funktion till en så rimlig
kostnad som möjligt. Hur skall denna kostnad kunna
hållas nere. Intet positivt svar. Låt mig i stället
beröra ett par avarter inom detta område.
Reklamationer.
Ett av våra svåraste problem. Hur behandla vi
reklamtioner. Långsamt. Reklamationer äro
tråkiga saker. Har en sak på hjärtat. Begagnar
tillfället att jag talar inför ingenjörer. Vi här i Sverige
inta i detta fall en särställning gentemot de flesta
andra nationer. Vår teknik står högt. Men
medvetandet om att den står högt är också stort och
fast rotat. Jag tror, att det inträffar mindre ofta
i Sverige än i andra länder, att en teknisk vara
levereras, mot vilken det kan riktas berättigade
anmärkningar för bristfälligt arbete, men det är också
å andra sidan, tror jag, svårare i Sverige än i något
annat land att få en tillverkare att erkänna, att den
vara han levererar inte står på höjden av teknisk
fulländning. Det finns hos våra svenska ingenjörer
en känsla av, att ett erkännande av ett materialfel
eller bearbetningsfel skulle innebära ett nedsättande
av det företag, inom vilket vederbörande ingenjör
arbetar. Vår ingenjörskår har en tendens att vid
behandlingen av reklamationer mera behandla dessa
med hänsyn till, om jag får använda uttrycket,
vederbörande företags tekniska ära än med hänsyn
till kundens berättigade krav på ersättning. Det
är inte pengarna det gäller. Man skulle så förfärligt
gärna vilja ge kunden ekonomisk gottgörelse bara
det kunde ske utan att det liksom skulle erkännas,
att ett fel blivit begånget.
Service.
En annan avart: Denna hjälp, som kunden får av
tillverkaren med underhållet av varan går gemenligen
under benämningen service, och servicen måste
ingå som en nödvändig gren i distributionskostnaderna.
Genom konkurrensen de olika tillverkarna
emellan och i sin iver att draga till sig kunder
förledas tillverkarna ofta att lämna garantier och ge
löften om service, som ligga långt utanför gränsen
för det rimliga, och kunderna i sin tur vilja
naturligtvis till det yttersta begagna sig av sådana givna
löften och garantier. Därvid glömma både
tillverkarna, som ge löften om garantier och service,
och kunderna, som utkräva dessa till yttersta
skärven, att distributionskostnaderna och därigenom
varan måste fördyras genom dessa för stora löften
och genom de för stora kraven på deras uppfyllande.
Målet för såväl tillverkare som konsument måste
ju dock vara, att varan skall vidmakthållas i sin
funktion till så billig kostnad som möjligt. Jag
vinner som konsument i längden ingenting på att
framställa överdrivna krav på tillverkaren. I
längden är det dock jag som konsument, som i sista
hand får betala vad det kostar tillverkaren både att
göra maskinen och att vidmakthålla dess funktion.
Var den gyllene medelvägen i detta fall går
mellan producent och konsument kan inte jag säga,
men jag kan inte underlåta att upprepa vad jag
tidigare sagt om det stora ansvar, som vi alla som
konsumenter och köpare ha i den kostnad, som
distributionen kräver, och hur möjligheterna att
åstadkomma ett förbilligande av distributionen och en
rationalisering av densamma i stor utsträckning äro
beroende på de krav, som vi uppställa som konsumenter.
Reklamen.
I distributionen som sådan ingår reklamen som en
betydelsefull faktor, och trots ämnets vidd och bredd
i övrigt kan jag svårligen undgå att med några ord
beröra dess uppgifter och dess betydelse för
distributionens rationalisering. Jag skall därvid inte ingå
på frågan om, huruvida reklamen är en förbilligande
eller en fördyrande faktor i distributionen. Det
finns goda och många exempel i båda riktningarna.
Jag vill endast påpeka den tendens till
rationalisering av reklamen som sådan, som utmärkt de
senaste åren. Denna rationalisering har i första
hand tagit sikte på att komma bort från den blinda
reklamen, att verkställa en gallring bland dem, som
bearbetas genom reklamen.
I huvudsak har denna tendens utvecklat sig efter
tvenne linjer: genom ett frångående av reklamen i
dagspressen till förmån för specialpublikationer och
en övergång till s. k. direktreklam. Särskilt när det
gäller artiklar, som skola användas och brukas av
en relativt liten kundkrets, ligger det en stor
fördel i att kunna inskränka reklamen så, att
densamma riktas endast till dem, för vilka den är
avsedd, och inte adresseras till allmänheten i dess
helhet. Inför denna tendens till direktreklam och
till ett överflyttande av annonser från de dagliga
tidningarna till facktidskrifter och specialpublikationer
ha tidningarna i utlandet i allmänhet vidtagit
den motåtgärden att ge annonsörerna detalj
upplysningar om den läsekrets, som tidningen kan bearbeta.
Vi äro här i Sverige inte långt komna på den vägen.
Danmark ligger exempelvis långt före oss på den
punkten. I viss utsträckning ha dock försök gjorts
här i Sverige i den riktningen, och jag syftar då
närmast på "Svenska Dagbladets" undersökning av
prenumerantkretsen i Stockholm, men på det hela
taget få dessa försök anses som de första
stapplande stegen på den väg, som leder till större
möjligheter för annonsören att bearbeta den köpkrets, som
han vill bearbeta, och inte bearbeta allmänheten i
dess helhet.
Jag har tidigare i annat sammanhang talat om att
säljare och tillverkare känna sin vara bättre än den
som köper. Det finnes få områden där köparen
känner så litet och vet så litet om vad han köper som
när det gäller annonser. Detta är förvånansvärt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
