Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen / 195 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 7 maj 1932 - Notiser - Ihåliga linor för högspänningsledningar - Miniatyrångpanna med elektrisk överhettare - Rörgjutning kring krökt kärna - Järnvägsbussarnas utveckling

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 3. Självbärande hållina.

Dessutom finnas linor med ett enda (rådvarv. De
enstaka trådarna äro härvid försedda med not och
fjäder, vilka ingripa i varandra, så att en rörliknande,
självbärande konstruktion erhålles (fig. 3).

Hittills hava i Tyskland för ledningar hos
Rheinisch-Westfälisches Elektrizitäts-Werk och hos Preussische
Elektrizitäts-A.-G. använts såväl envarvs- som
dubbel-varvslinor med 25, 28 och 42 mm diameter,
Motsvarande tvärsnitt utgöra resp. 185, 210 och 400 mm².
De klenare linorna användas för driftspänningar upp
till 220 kV, under det 42 mm linan kan begagnas för
spänningar upp till och över 300 kV. Dessutom finnas
i Tyskland följande standarddimensioner: diameter 32,
36 och 50 mm med motsvarande minsta tvärsnitt av
resp. 260, 320 och 520 mm². Hittills hava ca 8 000 km
hållinor kommit till användning i Tyskland.

Hållinorna kunna med fördel användas även vid
hög strömbelastning. Då ytans förhållande till
tvärsnittet är mycket större än hos kompakta trådlinor,
kunna hållinorna belastas med en 25 till 30 % större
strömstyrka än kompakta linor med samma tvärsnitt.

För linornas montering har följande metod kommit
till användning. Spänn- och bärstolparna i ett spännfält
(taltet mellan två spännstolpar) förses med linskivor
(fig. 4). En ståltrådslina framdrages över skivorna
från stolpe till stolpe och förbindes med hållinan
medelst en av ståltråd flätad dragstrumpa. Medelst
denna hjälplina drages hållinan med motorvinsch fram
över linskivorna, varvid en vid vinschens lintrumma
befintlig broms håller linan så pass spänd, att den ej

Fig. 4. Monteringsarbete.

kan släpa på marken. Så snart änden av hållinan
kommit fram till vinschen, Upphänges den där i
spannkedjan samt inregleras från spännfältets andra ända
medelst en reglerings vinsch. Då linan fått rätta höjden,
Upphänges den på isolatorkedjorna, och linskivorna
avlägsnas.

Miniatyrångpanna med elektrisk överhettare. Vid
American Chain Co:s försöksanstalt har nyligen en liten
ångpanneanläggning installerats, vilken beskrives i
Power 16 febr. 1932. Den genererar per timme 113 kg ånga
av 112 at, 680 °C. Ångan användes för undersökning av
armaturer.

Pannan hestår av ett flertal, svagt lutande rörknippen,
vilka vid båda ändarna äro insvetsade i vertikala
samlingsrör. De främre samlingsrören äro förbundna
med ett övre och ett undre horisontalt rör, vilka bilda
ångrum och slam rum. Vattenståndet utgör ca 2/3 av
ångpannans höjd. Pannan eldas med fyra gasbrännare,
som per timme förbruka 28 m³ gas.

Ångtrycket regleras automatiskt genom ändring av
gastillförseln till brännarna. Matarpumpen arbetar
kontinuerligt, överskottet av matarvatten avgår genom en
ventil, vars ställning regleras medelst ett lutande stålrör,
förbundet med pannans äng- och vattenrum. Ett
liknande rör på bestämt avstånd under vattenytan i
pannan tjänar som säkerhet mot vattenbrist. Detta rör
påverkar vid sin utvidgning en strömkrets, som
avbryter gastillförseln och matningen.

Överhettaren har 19 mm inre diameter och 26,8 m
verksam längd samt består av sex slingor, som
fastsvetsats över varandra. För att hindra förändringar i
godset på grund av de svavelhaltiga rökgasernas
inverkan använder man elektrisk uppvärmning för
överhettningen. Värmeelementen äro anordnade vid
innerväggarna av ett kvadratiskt ngnsrum, i vars mitt
överhettårens rörsystem placerats, medelst eldfast tegel
skyddat för direkt värmestrålning. Varmluftcirkulationen i
överhettarkammaren ombesörjes av en i kammarens
botten anordnad fläkt med hjul av rostbeständigt stål.
Ledningen för den överhettade ångan är svetsad och saknar
varje flänsförbindning.

Vid ett timslångt avdimstningsförsök lämnade
pannan med tre brännare 89 kg ånga av 112 at och 595°
vid en förbrukning av 21,2 m³ lysgas och 42 kWh. Själva
pannans verkningsgrad var 55 %, överhet tårens 58 %.
Värmeöverföringen per m² eldyta utgjorde 1 300 Cal/tim,
per m² yttre överhettaryta 9 250 Cal/tim. och per
m² inre överhettaryta 22 400 Cal/tim.
Medelånghastigheten i överhettaren utgjorde 7,3 m/sek och
lufthastigheten på överhettarens yttersida 5,0 m/sek. På
grund av temperaturfallet från 608 till 591° mellan
överhettarens övre och undre ände har man beräknat, att
71 % av värmet överförts medelst konvektion.

Rörgjutning kring krökt kärna. Enligt Iron Age
(7 april 1932) har man vid ett amerikanskt järnverk
börjat använda krökta gjutkärnor vid tillverkning av
gjutjärnsrör i liggande form. Vid gjutning med rak
kärna pressas denna på grund av upptrycket uppåt pä
mitten, varför röret får en ringa krökning uppåt. För
att undvika detta framställas krökta kärnor i
formmaskin. Kärnorna bestå av stålrör med ett yttre lager
av grönsand och erhålla vid formningen en krökning
på mitten, uppgående till högst 1,52 mm. Vid
gjutningen rätas kärnan ut, så att ett fullt rakt rör
erhålles. Toleransen vid formningen utgör 0,07 mm.

Järnvägsbussarnas utveckling göres till föremål för
en översikt av dipl.-ing. E. Cramer i VDI-Zeitschrift
IG april 1932, varur vi anföra några synpunkter. Dessa
fordon skilja sig från de egentliga motorvagnarna bl. a.
genom det lättare byggnadssättet samt genom att
vanliga drag- och stötinrättningar saknas. Däremot finnas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>