Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 7 maj 1932 - Notiser - Järnvägsbussarnas utveckling - Järnhanteringen i Sverige under första kvartalet 1932 - Abborrforsens kraftverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofta enklare kopplingsanordningar, som möjliggöra
bruket av släpvagnar.
Förhållandet mellan nyttig last och. tomvikt utgör i
regel ca 1:2. Förhållandet mellan tjänstevikten (i ton)
och motorstyrkan (i hkr) utgör i medeltal 1:6 à 1:7;
cm banan har stora stigningar, kan man gå upp till
1:8 à 1:9.
Teknisk tidskrift har tidigare lämnat ett utförligt
meddelande om den franska "Micheline"-vagnen, som
är försedd med gummiringar. Systemet användes f. n.
icke vid någon annan konstruktion, däremot hava
gummifjädrar kommit till användning vid
Henschel-vagnen å banan Grifte-Gudensberg.
Längden hos de mest kända vagntyperna växlar
mellan 7 920 och 13 000 mm, antalet axlar mellan 2 och
5, tomvikten mellan 4,37 och 12,5 ton samt
tjänstevikten mellan 6,53 och 20 ton. Motorstyrkan växlar mellan
50 och 140 hkr.
Järnhanteringen i Sverige under första kvartalet 1932.
Järnverksföreningens nyligen publicerade statistik för
första kvartalet 1932 visar, att exporten såväl som
importen ytterligare avtagit. Den genom Sveriges
frångående av guldmyntfoten väntade förbättringen för
exporten har sålunda uteblivit, vilket torde böra
tillskrivas, utom depressionens inverkan, framför allt de
i avnämarländerna införda importtullarna och
valutarestriktionerna. Importminskningen torde bero på dels
minskad konsumtion och dels den svenska valutans
depreciering, vilken å andra sidan medfört en något ökad
tillverkning av handelsjärn inom landet.
Vid jämförelse med första kvartalet 1931 visar
järnexporten en nedgång med 13 %. Den kraftigaste
nedgången visade tackjärnet (från 8 100 till 5 100 ton, dvs.
37 %) och därnäst varmvalsat stångjärn (från 7 200 till
5 400 ton, eller 25 %), rund valstråd (från 6 100 till
4 600 ton, eller 24,6 %) och järnsvamp m. m. (från
2 000 till 1 200 ton, eller 40 %) för att nämna några av
de kvantitativt mest betydande varugrupperna.
Exportökning visa grupperna kalldragna rör (från 200 till
1 600 ton) samt andra rör (från 2 400 till 3 000 ton).
Exportminskningen för valsat och smitt stål var i
genomsnitt 3 % i jämförelse med exporten av dessa
varuslag första kvartalet 1931.
Järnimporten nedgick med ej mindre än 37 % i
jämförelse med första kvartalet 1931 och var endast ca
hälften så stor som under första kvartalet 1930.
Frånsett varugrupperna skrot, förtent plåt, klenare gjutna
rör samt smidesjärnsrör visa alla importgrupper
minskning, tackjärnet från 13 200 till 3 000 ton (77,5 %),
valsat stång- och fasonjärn från 38 300 till 25 300 ton
(34 %) samt varmvalsad plåt, annan än förtent, från
16 300 till 8 700 ton (46,6 %).
Av antalet befintliga ugnar voro vid kvartalets
utgång följande procenttal i drift (motsvarande siffror
den 31/3 1931 inom parentes): masugnar 21,7 (33,3) %,
lancashirehärdar 13,7 (13,1) %, bessemerugnar 35,7
(35,7) %, martinugnar 44,0 (42,9) %, elektriska
stålugnar samt degelstålugnar 53,1 (46,9) %.
Tillverkningen av tackjärn visar vid jämförelse med
första kvartalet 1931 en nedgång från 106 800 till 75 600
ton (29,2 %), och tillverkningen av kvalitetsgöt en
nedgång från 55 200 till 48 500 ton (12,1 %), medan
tillverkningen av ordinära göt ökats från 67 000 till 86 000
ton (28,4 %). Tillverkningen av handelsfärdigt valsat
och smitt järn och stål ökades från 92 400 till 100 800
ton (9,1 %). Degel- och elektroståltillverkningen har
återhämtat sig från den tillbakagång som kunde
konstateras under första kvartalet 1931.
Exporten av järnmalm utgjorde under januari
126 000 ton, februari 96 000 ton och mars 131 000 ton,
eller sammanlagt under första kvartalet 353 000 ton
raot 725 000 ton under motsvarande kvartal 1931.
Utsikterna för järnmarknaden för den närmaste
framtiden betecknas som synnerligen ovissa. Exporten
torde komma att ytterligare sjunka, huvudsakligen på
grund av nytillkomna tullmurar i de förnämsta
avnämarländerna. Även den inhemska förbrukningen av
järn och stål torde komma att nedgå på grund av den
avtagande byggnadsverksamheten.
Abborrforsens kraftverk i Finland, som delvis varit
i drift sedan i höstas och på vilket byggnadsarbetena nu
i det närmast slutförts, beskrives utförligt av Bror
Sjögren i Tekniska föreningens i Finland förhandlingar
(mars 1932), ur vilken beskrivning vi återge några
uppgifter.
Kraftverket är beläget i Abborrforsgrenen, som jämte
Pyttisgrenen avbördar vattnet från Kymmene älvs
västra huvudgren till Finska viken. Abborrforsgrenen
har en sammanlagd bruttofallhöjd av 11,3 m.
Nettofallhöjden uppgår till i medeltal 10,9 m, växlande mellan
ytterlighetsvärdena 9 och 12 m. Avrinningen är tack
vare sjörikedomen i Kymmene älvs nederbördsområde
tämligen jämn med medelhögvattenmängden 215 m3/sek.,
medelvattenmängden 159,4 m3/sek, och
medellågvattenmängden 107,0 m3/sek. Av vattenmängden skall enligt
överenskommelse 73,3 % uttagas genom
Abborrforsgrenen och 26,7 % genom Pyttisgrenen. Under i
medeltal tre månader av året kan vid Abborrforsverket
påräknas en turbineffekt av 18 200 hkr (vid gemensam
utbyggnad av båda älvgrenarna 25 000 hkr).
Dygnsregleringen av ett ovanför kraftverket liggande mindre
lugnvattenbäcken medger uttagandet av 10 mill. kWh
prima kraft årligen enbart i Abborrforsgrenen. Frågan
om vecko- och årsreglering är f. n. under utredning.
Då Kymmene älv blir fullt reglerad, kommer
kraftverkets kapacitet vid ideell utnyttjning att stiga till
32 000 hkr, och årsproduktionen vid gemensam
utbyggnad med Pyttisgrenen till 130 mill. kWh.
Vid utformningen av kraftverket har man strävat
efter en centralisering av driften och ekonomisering
med utrymmet. Stor uppmärksamhet har fästats vid
anordningar för förhindrande av isbildningen och
undvikande av fallförluster. Kraftverkets kanalväggar
ligga ingenstädes blottade för yttertemperaturen utan
hava gjorts dubbla med ett mellanliggande, på sina
ställen uppvärmt luftskikt. Grovgrindarna äro
placerade inomhus under lucksalen. Inbyggnadsförhållandet
för själva grovgrinden har kunnat nedpressas så
långt som till 0,155, och för grindjärnen hava använts
specialprofiler med spetsade ändar. Det beräknas, att
1 cm fallförlust vid verket i färdigt skick representerar
ett kapital av ca 100 000 Fmk med nuvarande räntefot.
I maskinsalen äro inmonterade två vertikala kaplanturbiner,
vardera för en effekt av 16 000 hkr vid 10,9 m
fallhöjd och 107 v/min. Löphjulsdiametern utgör
4 560 mm. Turbinerna hava skövlar av rostbeständigt
stål. Garanterade turbinverkningsgraden vid full
belastning utgör 86,5 %, vid halv belastning 91,5 % och
vid % belastning 86,0 %. Generatorerna äro beräknade
för en effekt av 16 000 kVA, cos [phi] = 0,75, 50 p/s samt
en primärspänning av 6 300–6 600 V. De äro inbyggda
i betongkroppen för ernående av en bättre anslutning
till maskinhusets luftkanaler, varvid endast bärbalkarna,
mataremaskinen och kombinatorn äro synliga ovanför
golvplanet. Varmluften från generatorerna uppvärmer
icke blott lucksal och maskinsal utan även 6 000 V
ställverket på avloppssidan. Kraftverket är försett med
två reservaggregat, dels ett omformareaggregat som
reserv för generatorernas fältmatare, dels ett
hjälpturbinaggregat för säkerställande av strömtillförseln till
regleringsdammens elektromotordrivna spel, motorerna
i invalmingsstationens och kraftverkets pumpcentraler
samt turbinregulatorernas tryckoljepumpar.
Abborrforsverket är sålunda helt oberoende av andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
