Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 25 juni 1932 - Vattenkraft och ångkraft inom den allmänna kraftförsörjningen i Sverige, av K-G. Ljungdahl - Notiser - Väg- och broinspektörerna - Doktorsdisputation - Från arbetsledareinstitutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överskottskraft kan erhållas från kraftleverantören,
täckes med vattenkraft.
Inom textilindustrien förefinnes det som bekant
rätt stort ångbehov för uppvärmning. Det är därför
fullt förklarligt att det uppkommit en tendens att
utnyttja denna ånga för kraftändamål. Vid ett par
mycket stora textilfabriker har detta schema även
genomförts. I ett fall har i anslutning till
mottrycksanläggningen därjämte utförts en större
kondenskraftanläggning, som dock numera ersatts med
vattenkraft. Trots nämnda tendens till självförsörjning
med ångkraft inom textilindustrien har emellertid i
stor omfattning nya kontrakt om vattenkraftabonnemang
upprättats inom denna industri. Det har vid
större sådana abonnemang erfordrats viss rabatt på
de normala kraftprisen för att vederbörande
industrier skulle avstå från ångkraftfunderingarna, men
denna har dock icke varit större än att nettopriset
blivit acceptabelt.
Den industri, där ångkraften skaffat sig störst
utrymme, är cellulosaindustrien. Detta beror givetvis
på dess stora behov av uppvärmningsånga samt
tidigare även på dess stora tillgång på avfallsbränsle,
som bekvämligast bortskaffades genom att uppeldas
på platsen. Det finns numera rätt gott om exempel
på större sulfit- och sulfatfabriker, som helt eller
nästan helt tillgodose sitt kraftbehov med egen
ångkraft – huvudsakligen mottryckskraft – och där
vattenkraft endast vunnit insteg i form av tillfällig
och till relativt lågt pris tillhandahållen
överskottskraft. Ett faktum är emellertid, att medelstora och
mindre sulfat- och sulfitfabriker ävensom
pappersbruk i stor utsträckning fortfarande betjäna sig
enbart av vattenkraft, där sådan erbjudes till måttligt
pris. För träsliperier, vare sig fristående eller
kombinerade med pappersbruk, är vattenkraften praktiskt
taget den enda använda drivkraften.
I tidigare skeden ha ju träsliperier och
cellulosafabriker ofta betraktats som ett slags
fyllnadsbelastning för åstadkommande av en mera fullständig
utnyttjning av nyanlagda vattenkraftverk och ha
därför åtnjutit vissa förmånspris. Fortfarande måste de
betraktas som värdefulla belastningsobjekt ägnade
att öka belastning på både kraftverk och
överföringsanläggningar, därmed möjliggörande låga pris för
hela konsumentgruppen. Detta motiverar den rabatt,
som vid större leveranser ännu komma sådana
konsumenter till del.
Allmän överblick. Konkurrensen mellan
vattenkraft och ångkraft är i vårt land, såsom förut
framhållits, i stort sett liktydig med konkurrensen mellan
centralkraft och lokalkraft. Den sårbara punkten
hos storkraftföretagen är naturligtvis vissa kostnader,
som de måste påtaga sig för vattenfallsreserver, för
kraftöverförings- och transformeringsanläggningar
och för en driftorganisation, som ofta måste anpassas
mera för ett framtida stadium än för ögonblickets
behov. Denna svaghet är emellertid av den godartade
naturen, att den gör sig mindre gällande, ju mer
kraftföretaget utvecklas. Föret är sämst i portgången
här liksom i allmänhet, och man kan ju konstatera,
att den värsta tiden är överstånden; både statens och
enskilda storkraftverk ha i vårt land numera kommit
in i ett räntabelt stadium.
Konkurrensen mellan centralkraft och lokalkraft
erbjuder vissa likheter med den aktuella
konkurrensen mellan järnvägar och motortrafik. Såväl i
storkraftföretagen som i järnvägarna finnas stora kapital
investerade, som man gärna vill se väl tillgodogjorda
och förräntade.
I vissa avseenden äro emellertid storkraftföretagea
gynnsammare ställda gentemot sin konkurrent än
järnvägarna mot sin. Först och främst därigenom,
att de i allmänhet rätt långvariga kraftavtalen
grundlägga en fastare intressegemenskap mellan
kraftleverantören och hans abonnent än som i allmänhet torde
finnas mellan en järnväg och dess trafikanter. Men
även därigenom, att det är ganska mycket
omständligare att anlägga en ångkraftstation än att köpa en
lastbil eller en buss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
