Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 9 juli 1932 - Notiser - Nya metoder för träkonservering - Panamakanalens vattenbehov - Hudson Avenue-kraftverket - Frosthärdighet hos vattenledningsrör - Verkningsgraden vid elektrisk kokning - Internationell aluminiumpristävling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
impregnering ske med en vattenlösning av
arseniksyrligheten, sedan den för virket skadliga svavelsyran
neutraliserats. Båda dessa slag av lösningar upptagas
och fördelas på ett tillfredsställande sätt i virket
genom vakuum-tryck-impregnering. I de fall, då virket
icke utsättes för stark utlakning, eller då
förgiftningsrisken för människor och djur är ringa, kan
impregnering ske med arseniksyrlighet. Lämpligen användes
då en ca 3 %-ig As2O3-lösnmg, som påföres vid ca
60 à 70°. Vid avsvalningen utfaller största delen av
arseniken i porerna. Arsenikåtgången anges till
normalt 8 à 12 kg per m3 virke. Arseniksyrligheten har
dock en tendens att vid växlande fuktighetsförhållanden
bilda efflorescenser vid virkets yta. För att minska
denna tendens samt nedsätta utlakningshastigheten kan
man "fixera" arseniksyrligheten medelst t. e.
koppar- eller zinksalt, vilka bilda svårlösliga arseniter i
ytskiktet. Syraöverskottet bindes härvid genom
användning av ammoniakaliska koppar- eller zinksaltlösningar.
Virket kan nedläggas i fixeringslösningen omedelbart
efter arsenikimpregneringen eller först efter torkning.
Inträngningsdjupet hos de fixerande vätskorna är
relativt litet, men anges dock vara tillräckligt för t. e.
järnvägssyllar. Befinnes det nödvändigt att arseniken
fixeras i hela virkesmassan, kan detta ske genom
dubbelimpregnering, först med alkaliarsenit, sedan med
exempelvis neutral zinkklorid. För att undvika
torkningen av virket mellan impregneringarna kan man
utföra arsenitimpregneringen som sparimpregnering och
låta denna efterföljas av fullimpregnering med
zinkklorid. Genom att på lämpligt sätt anpassa vakuum
och tryck samt lösningarnas koncentrationer kan man
ernå så gott som fullständig utfällning. Med 2 %-ig
As2O3-lösning (som arsenit) och de övriga
saltmängderna anpassade därefter kan man beräkna följande
åtgång per m3 virke: 4 kg As2O3 2,2 kg soda
(vattenfri) eller 1,7 kg NaOH samt 3 kg zinkklorid. Med en
total förbrukning av ca 10 kg per m3 av jämförelsevis
billiga preparat kan man sålunda åstadkomma en i det
närmaste idealisk konservering av virket.
Om försöken i stort komma att verifiera dessa
erfarenheter, torde man kunna räkna med ett stort
uppsving för träkonserveringen, som därigenom säkert
kommer att vinna insteg å områden, t, e. gruvor, där
hittills brukliga konserveringsmetoder knappast haft
ekonomiskt berättigande.
Panamakanalens vattenbehov. Trafiken genom
Panamakanalen befinner sig i ständigt stigande. Enligt
vad "Civil Engineering" (maj 1932) uppger, stegras det
slussade tonnaget med ca 1 mill. ton per år och
uppgick år 1930 till ca 30 mill. ton. Vattenåtgången för
varje slussning från Gatunsjön å kanalens högsta nivå
utgör ca 185 000 m3, och det beräknas att
tonnageökningen medför en årlig ökning av vattenbehovet med
ca 37 mill. m3. För att tillgodose det ökade behovet
har man nyligen börjat bygga en damm, Madden-dammen,
i Gatunsjöns tillopp, Chagresfloden.
Dammen skall kunna magasinera ca 600 mill. m3 vatten för
kanalens behov samt ca 300 mill. m3 för flodregleringen.
I samband med dammbyggnaden uppföres
en kraftstation med tre turbiner om vardera 11 200 hkr.
Dammen utföres som en gravitationsdamm med
längden 270 m, största höjden 67 m och bredd vid basen
54 m. Lutningen blir på uppströmssidan 7,5 %, på
nedströmssidan 75 %. Den förses med fyra valsar om
vardera 30,5 m bredd och 5,4 m höjd. Dammen är
uppkallad efter kongressledamoten Martin B. Madden,
vilken år 1900 inom sitt parti väckte förslag om
understödjande av planen på kanalens anläggande.
Entreprenadkontraktet för dammbyggnadsarbetet
undertecknades i slutet av år 1931 och stipulerar en
byggnadstid av 1 350 dagar.
Hudson Avenue-kraftverket, om vilket Teknisk
tidskrift tidigare lämnat en del kortare meddelanden, har
nyligen tagit sina nya jättegeneratorer i drift.
Generatorerna, till antalet två, hava vardera en effekt av
160 000 kW vid cos [phi] = 0,8, och sammanlagda
installerade maskineffekten uppgår nu till 770 000 kW. Den
nya installationen beskrives utförligt i "Power" (31
maj 1932). De nya aggregaten, vilka inkl.
matarmaskinerna ha en längd av mer än 26 m, äro utförda
för 200 000 kVA vid 1 800 v/min. Ångturbinerna
erhålla ånga av ca 28 at och 388° från åtta ångpannor,
fyra för varje aggregat. Varje panna skall under 2
timmars tid kunna tillgodose en spetsbelastning av
153,5 mill. Cal/tim., motsvarande 45 000 kW. Vid
spetsbelastningen förbrukar varje ångturbinaggregat ca
680 ton ånga per tim. Denna ångmängd skall kunna
uttagas ur tre pannor. Eldstäderna äro på alla sidor
försedda med kylning och hava ett kubikinnehåll av
vardera 396 m3; undermatningsrosterna hava vardera
en längd av 8,13 m och bredden 7,93 m. Flygaskan
avskiljes enligt våta metoden.
Frosthärdighet hos vattenledningsrör. Metropolitan
Water Board, London, har under åren 1929 och 1930
låtit utföra undersökningar rörande frosthärdigheten
hos vattenledningrör av koppar och bly, för vilka
undersökningar redogöres i "Engineering" (10 juni 1932).
Kopparrören visade därvid sämre frostbeständighet än
blyrören. Vattenfyllda kopparrör sprungo ofta redan
vid första frysningen och tålde aldrig frysas mer än 2
gånger, medan blyrören uthärdade minst 5 frysningar.
Verkningsgraden vid elektrisk kokning har, enligt
"Electrical World" (4 juni 1932) varit föremål för
intressanta undersökningar vid Consolidated Gas,
Electric and Power Co., Baltimore. Det visade sig vid
dessa försök bl. a., att såväl uppkokningshastigheten
som verkningsgraden hos blanka aluminiumkärl kunde
avsevärt förbättras, om kärlen i bottnen försågos med
svartlackering. Likaså blev verkningsgraden bättre,
om värmet från motståndsspiralerna överfördes till
kokplattan medelst strålning i stället för genom
ledning. En aluminiumkastrull med ca 200 mm diameter
och 5,7 l rymd hade med svärtad botten och "öppen"
värmeöverföring en verkningsgrad av 80,6 % mot
endast 74,3 %, då bottnen var blank. Uppkokningstiden
var vid svärtad botten 32 min., vid blank botten
38 min. Det använda lacket var värme- och
vattenbeständigt. Ett lackerat kokkärl upphettades under
12 tim. och nedsänktes därefter under flera timmar i
stark lut, utan att lacket företedde minsta spår av
skadegörelse.
Internationell aluminiumpristävling. I dagarna har
till ingenjörer och tekniker utgått en inbjudan till
deltagande i en internationell tävling rörande förslag till
användning av aluminium och aluminiumlegeringar.
Avsikten med denna tävling är att söka finna nya
användningsområden för aluminium, vilken metall f. n. är
föremål för stor överproduktion i hela världen. Förslagen
skola omfatta framställning av artiklar av alla slag,
såsom husgeråd, redskap, maskiner och maskindelar och
kunna även inbegripa förbättringar av bearbetnings- och
användningsmetoder för aluminium.
Tävlingen arrangeras av Alliance Aluminium
Company, Basel, som överlåtit organisationen för tävlingen åt
bolagets propagandaavdelning i Paris. Prisbeloppet
utgör sammanlagt 100 000 schweiz. franc och utbetalas i
december innevarande år. Förslagen skola vara
inlämnade före den 1 oktober.
Ett på tyska utgivet häfte innehållande tävlingsprogram
kan av intresserade erhållas efter hänvändelse till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
