Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 39. 24 sept. 1932
- Notiser
- Väg- och vattenbyggnadskåren
- Motorfordonsbeståndet i Sverige
- Förslag till nya elektrotekniska normer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NOTISER
Väg- och vattenbyggnadskåren. K. m:t har beviljat
överstelöjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren
Hemming Olsson avsked från beställningen som
överstelöjtnant från och med den 4 oktober 1932.
Motorfordonsbeståndet i Sverige. De år 1931
tillkallade sakkunniga för utredning rörande åtgärder till
vinnande av rationell ekonomisering vid väg- och
brobyggnader m. m. (1931 års väg- och brosakkunniga) hava
nyligen slutfört en utredning om motorfordonsbeståndet i
Sverige, som på grund av dess stora betydelse för
vägväsendet i olika avseenden redan nu publicerats
(Svenska väginstitutets meddelande nr 39). De sakkunniga
äro generaldirektör G. Malm, friherre A. De Geer, major
E. Nilsson, byråchefen P. A. Valsinger och civilingenjör
P. Wretlind. Som sekreterare hos de sakkunniga
tjänstgör kapten N. von Matern.
I utredningen framhålles, att det totala motorfordonsbeståndet
i Sverige från 31/12 1916 till 31/12 1931 ökats
från 5 837 till 205 346 fordon. Motorfordonsbeståndet
är f. n. 4 gånger så stort som för 10 år sedan och 40 %
större än år 1927. Stedan år 1928 är en markerad
nedgång i utvecklingshastigheten märkbar. År 1931
medförde den lägsta absoluta ökningen sedan år 1918 och
den lägsta procentuella ökningen sedan år 1916.
Huruvida denna stagnation beror på att behovet blivit
mättat eller på de dåliga konjunkturerna, får framtiden
utvisa.
Automobilbeståndet i Sverige har ökats från 50 460
st. vid slutet av år 1923 till 150 157 st. vid slutet av år
1931. Året 1931 kännetecknas av den lägsta absoluta
och procentuella ökningen sedan år 1923. Under år
1931 visade särskilt personbilarna tillbakagång i
ökningen, medan omnibussarna uppvisade den största
absoluta ökning som förekommit.
Motorcykelbeståndet har ökats från 20 478 vid slutet
av år 1923 till 55 189 vid slutet av år 1931. Under år
1931 har beståndet av motorcyklar i Sverige minskats.
Vid slutet av år 1931 funnos i Sverige 1 motorfordon
på 30 invånare, l automobil på 41 invånare och 1
motorcykel på 111 invånare. Vid samma tidpunkt hade
Stockholms stad 24 784 motorfordon (1 på 20 inv.). Av länen
kom Malmöhus län i första rummet med 20 003
motorfordon (1 på 25 inv.), i andra rummet kom Göteborgs
och Bohus län med 13 054 st. (1 på 35 inv.) samt i tredje
rummet Östergötlands län med 10 961 motorfordon (1 på
29 inv.) Jämtlands, Blekinge och Gotlands län hade
de minsta motorfordonsbestånden, nämligen resp. 3 455,
2 806 och 2 025 st.
Per invånare räknat är frekvensen störst i Stockholms
stad (1 på 20), Malmöhus län (1 på 25) och Södermanlands
län (1 på 26) samt minst i Västerbottens län (1 på 53),
Blekinge län (1 på 52) och Norrbottens län (1 på 45).
En utredning om förändringen sedan år 1927 hos
motorfordonsbeståndets tjänstevikt har visat följande:
Personbilar med mindre tjänstevikt än 1 000 kg ha
minskat i antal. Den största ökningen uppvisar
tjänsteviktsklassen mellan 1 000 och 1 500 kg. Beståndet över 2 000
kg tjänstevikt visar ej tendens till nämnvärd ökning.
Lastbilar med 1 400–2 000 kg tjänstevikt ha i
allmänhet visat den största ökningen. Stockholms stad
företer en kraftig ökning även för gruppen med 2 000–3 000
kg tjänstevikt. Lastbilar med större tjänstevikt än
3 000 kg ha i allmänhet minskat i antal.
De lättare omnibussarna, med lägre tjänstevikt än
1 800 kg, ha minskat i antal. Beståndet mellan 1 800
kg och 6 200 kg har i allmänhet haft en rätt jämn
ökning, dock störst för gruppen 2 600–3 800 kg.
Stockholms stad har under senare år haft en kraftig ökning
 |
Antalet registrerade motorfordon i Sverige 31/12 1916–31/12 1931.
|
för gruppen 5 600–6 200 kg. Ytterst få omnibussar med
större tjänstevikt än 6 200 kg ha tillkommit.
Fordon med stora hjultryck äro ännu relativt
ovanliga. Personbilarna ha med undantag för ett ringa fåtal
ett hjultryck understigande 1 000 kg. Lastbilar med
större hjultryck än 2 000 kg utgöra i Stockholms stad
5,3 %, i Malmöhus län 7,9 %, i Göteborgs och Bohus län
3,3, i Stockholms län 2,9, i Skaraborgs län 3,2 och i
Västerbottens län 0,9 av hela lastbilsbeståndet.
Omnibussar med större hjultryck än 2 000 kg utgöra i
Stockholms stad 82,7 %, i Malmöhus län 39,8 %, i Göteborgs
och Bohus län 36,3 %, i Stockholms län 51,8 %, i
Skaraborgs län 3,3 % och i Västerbottens län 12,8 % av
omnibussbeståndet. Det förefinnes en skillnad mellan, å ena
sidan, bussar i stads- och förortstrafik och, å den andra,
bussar i landsbygdstrafik. De förra, avsedda för 50–60
passagerare, ha ofta hjultryck, som överstiga 3 000 kg
och som undantagsvis kunna uppgå till 4 000 kg. De
senare, avsedda för högst 30 passagerare, ha vanligen
hjultryck mellan 2 000 och 2 500 kg. De tyngsta
omnibussarna förekomma i Malmöhus län och ha ett hjultryck
av ca 4 000 kg. Maximum för Stockholms stad är ca
3 500 kg, för Göteborgs och Bohus län ca 3 300 kg, för
Skaraborgs län ca 2 600 kg och för Västerbottens län ca
2 800 kg.
Fordonsbredden för personbilarna understiger i regel
190 cm. För lastbilarna är 215 cm en normal högsta
gräns för bredden. Omnibussarna förete rätt stora
breddvariationer. Bredden 230 cm är såväl den högsta
förekommande som även ett ganska vanligt mått.
Maximilängden för personbilar uppgår till 625 cm,
för lastbilar till 900 cm och för omnibussar till 975 cm.
De under åren 1930 och 1931 nyregistrerade lastbilarna
ha till större delen haft en lastförmåga av mellan
1 250 och 3 000 kg. ökningen av beståndet med större
lastförmåga än 3 000 kg har i Sverige varit relativt
obetydlig, liksom f. ö. även i U. S. A. och Canada.
Utvecklingen av omnibussbeståndet i Sverige har
under åren 1929–1931 gått mot ett ökat antal bussar med
sittplatsantal mellan 18 och 28, dvs. normala
landsvägsbussar, samt en markerad ökning av stads- och
förortsbussar med flera än 40 platser.
Förslag till nya elektrotekniska normer. Vid
Svenska elektroingenjörsföreningens sammanträde den 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:19 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0377.html
