Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 24 sept. 1932 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Englands största vinst. Dominions ha dessutom i vissa
fall direkt förbundit sig till sänkningar eller
åtminstone till fastlåsande av de tullar, som nu vila
på engelska industriprodukter. Dominions’ krav på
särskilda åtgärder mot rysk timmerimport till
England har däremot avvisats.
För världen i dess helhet kommer betydelsen av
Ottawa-konferensens beslut helt visst att bli mycket
stor. Verkningarna komma dock endast att så
småningom framträda. Vad som emellertid torde
stå fast är att man i icke-brittiska länder för
framtiden får räkna med det brittiska imperiet som
åtminstone i viss mån en handelspolitisk enhet, vars
medlemmar i större eller mindre utsträckning
ömsesidigt gynna varandra. Häri ligger också ur en viss
synpunkt det kanske största positiva värdet av
Ottawa-konferensen: bildandet av större
handelspolitiska enheter visar vägen till övervinnandet av
den nu rådande handelspolitiska anarkien och allas
krig mot alla samt öppnar framtida möjligheter att
genom avtal de stora handelspolitiska världsregionerna
emellan ånyo uppbygga den ödelagda världshandeln.
I fråga om en av de brittiska dominions, nämligen
den Irländska Fristaten, befinner sig den engelska
regeringen för övrigt, trots Ottawa, sedan juli
månad i fullt och öppet ömsesidigt handelskrig.
Orsaken är den extrema politik som de Valera’s
nationalistregering alltsedan sitt bildande efter valsegern
i februari i år fört emot riksregeringen i Londom.
Denna har ej endast tagit sig uttryck i återöppnandet
av gamla författningsstrider (frågan om
parlamentsledamöternas trohetsed till konungen
m. m.) utan även i vägran från fristatens sida att
fullgöra sina förpliktelser enligt äldre låneavtal med
engelska regeringen. Irland, vars handelsutbyte
normalt till över 80 % sker med England, lider
hårt av detta tillstånd och kan sannolikt ej länge
härda ut utan ruin. De Valeras och hans anhängares
fanatism synes emellertid orubblig, och den
irländska frågans politiska förgiftande hotar åter att som
för ett decennium sedan göra samhällsförhållandena
på den gröna ön svåruthärdliga.
I den Fjärran Östern har under de senaste
månaderna rått yttre lugn, men en betydelsefull
händelseutveckling har icke desto mindre ägt rum. Den
av Nationernas förbund utsända undersökningskommissionen
under presidium av Lord Lytton har nu
avslutat sina undersökningar i Mandschuriet och
annorstädes samt avgivit sin rapport. Denna är
ännu icke publicerad, men av dess innehåll är dock
så pass mycket känt, att man redan nu torde kunna
fastslå omöjligheten av dess godtagande från Japans
sida. Förbundets instanser få vid det instundande
församlingsmötet taga ståndpunkt till saken, ett
ståndpunktstagande, som torde komma att i hög
grad bestämmas av hänsyn till följande fakta: att
ingen makt av någon som helst betydelse i den
Fjärran Östern för närvarande är villig att vidtaga
några kännbara ekonomiska sanktionsåtgärder mot
Japan, långt mindre kraftigare påtryckningsmedel;
att de utanför N. F. stående Ryssland och U. S. A.
icke heller för närvarande äro beredda att ingripa
mot Japan; samt att Japan utan minsta tvivel
kommer att utträda ur förbundet, om detta intager en
bestämd ståndpunkt mot Japans mandschuriska
politik, vilken öriket med stöd av en enig folkmening
anser för sig mycket betydelsefullare än
medlemskapet i N. F.
Japans penetrering av Mandschuriet fortgår under
tiden tämligen obehindrat. Den 15 september har
japanska regeringen slutligen officiellt erkänt
Manschu-Kuo ("Mandsjulandet") som en suverän stat,
med Kinas exkejsare Pu-Yi som statschef och
huvudstad i Chan-chun, samt avslutat ett skydds- och
alliansfördrag med nämnda stat, vars befolkning
överstiger ett trettiotal millioner och vars
territorium är ungefär dubbelt så stort som Tysklands.
Vidare är att erinra om att i det hittills såsom
en absolut monarki regerade Siam vid midsommartiden
konung Prajadhipok tvungits att acceptera ett
"konstitutionellt" styrelsesätt. Detta innebär dock
icke annat än ett personal- och kotteriombyte inom
den härskande oligarkien, vilken för övrigt under
de senaste tvenne årtiondena på ett ganska skickligt
och framgångsrikt sätt lett landets öden.
Den nordamerikanska presidentvalkampanjen
närmar sig sitt avgörande skede. Att president
Hoover, om än utan varje entusiasm, ånyo skulle
nomineras av det republikanska partikonventet, om
han så önskade, var enligt alltmer befäst tradition
en avgjord sak. Inom demokraternas parti, vilket
denna gång anser sig ha vind i seglen, har striden
stått främst mellan Al. Smith, f. d. New York-guvernör
och partiets presidentkandidat 1928, samt den
nuvarande New York-guvernören Frank
Roosevelt, vilken gjort sig känd som en energisk och
självständig man – utan att dock driva dessa
egenskaper längre än det rådande regeringssystemet tål
vid. Den senare vann vid konventet, och hans
namn synes vara synnerligen populärt.
Förbudsfrågan i Amerika har nu utvecklat sig
därhän, att bägge de stora partierna – det
demokratiska klart och öppet, det republikanska i mera
svävande form – tagit ståndpunkt mot det i
konstitutionen fastslagna spritförbudet. Bakom detta
ligger en stark folkmening – vilken alltmer
upprörts av den omfattande laglöshet och den
bandit-terroism, vars makt i landet synes växa sig allt
starkare, och vars fräckhet och brutalitet tog sig ett
särskilt upprörande uttryck i det ännu obestraffade
mordet på överste Charles Lindberg’s baby i våras.
Alla veta numera, att den på förbudet vilande
illegala sprithanteringen är banditväldets ekonomiska
och sociala grundval, och att förbudet därför måste
falla, om en upprensning skall kunna ske. Även
depressionens och nödtidens tryck – minst lika
kännbart i Amerika som i Europa – är ett starkt
talande argument till förmån för spritinkomsternas
tillgodogörande av det allmänna i stället för av
organiserade banditligor. Det klara ståndpunktstagandet
mot förbudet anses därför också i allmänhet
ha stärkt det demokratiska partiets även
dessförutan goda valutsikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
