Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 43. 22 okt. 1932
- Notiser
- Personalpensioneringen inom industrien
- Litteratur
- Insänd litteratur
- Anmälan: Die technischen Grundlagen der Brikettierung von nach Freiberger Spülgasverfahren erhaltenem Braunkohlenkoks, av S. Qvarfort
- Tekniska föreningar
- Skånska ingenjörsklubben, av F. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med hänsyn till att den moderna personalpensioneringen
ej är äldre än 16 år, torde den hittills uppnådda
utbredningen, särskilt inom industrien, få anses som
avsevärd. Tager man därtill i betraktande dels det
livliga intresse, som f. n. ägnas pensionsfrågan, samt
pensioneringens kraftiga frammarsch under de allra
senaste åren, synes man enligt förf. ha rätt att hoppas,
att den moderna personalpensioneringen inom en ej
alltför långt avlägsen framtid skall vara införd vid
praktiskt taget alla industriföretag i landet.
LITTERATUR
Insänd litteratur.
Der Dauerschlagbiegeversuch, av Martin Beilhack.
Berlin 1932. VDI-Verlag.
Verdunstung und Wärmeiübergang an senkrechten
Plätten in ruhender Luft, av Rudolf Hilpert. Berlin
1932. VDI-Verlag. Pris Rm 4:50.
Schiffs-Dieselmaschinen, av Wolhelm Ulrich. Leipzig
1932, Max Jänecke förlag. Pris Rm 16 bunden.
Bokanmälan.
Die technischen Grundlagen der Brikettierung von
nach Freiberger Spülgasverfahren erhaltenem
Braunkohlenkoks, av H. Menzel. Serien Kohle, Koks, Teer.
Band 28. Förlag Wilhelm Knapp, Halle (Saale), 1931.
61 sidor. Pris häftad RM 6,60, bunden 9,90.
Liksom det för brunkolsindustrien var en livsfråga
att på ett billigt sätt kunna framställa försäljningsbara
briketter av brunkol, är det i lika hög grad nödvändigt
för den industri, som avgasar brunkol, att kunna
brikettera brunkolskoksen. I Tyskland, för vars industri
brunkolen numera spela en betydelsefull roll, är
problemet särskilt aktuellt.
Den vid brunkolens avgasning erhållna återstoden,
"Grudekoksen", är av allt för liten hållfasthet för att
tåla någon som helst transport och betingar därför ett
mycket lågt pris. Att av brunkolskoks, erhållen enligt
den ovan rubricerade processen, framställa tekniskt
användbara briketter till ett överkomligt pris var alltså
uppgiften för författarens undersökningar.
Redan på ett tidigt stadium av försöken blev det
tydligt, att en viss minimihalt av tjära måste finnas
kvar i koksen för att den med det enda tänkbara
tillsatsmedlet, vatten, skulle låta sig briketteras. Den av
briketter i allmänhet fordrade minsta böjningshållfastheten
8–10 kg/cm2, uppnåddes vid de förberedande
proven med handpressar vid ett tryck av 1 800 kg/cm2,
om halten tjära i koksen hölls vid 1,0–1,6 %.
Brunkolens avgasning fick alltså bedrivas så, att denna
tjärhalt kvarlämnades, vilket utan svårighet lät sig
göras vid en efter bestämt schema bedriven
temperaturreglering under brunkolens avgasning.
De fortsatta försöken gällde fastställandet av den
optimala vattentillsatsen, kornstorlekens betydelse och
det maximala presstrycket. Vid Freiberger
Spülgasprocessen kyles koksen i slutna behållare och får sedan
efter målning blandas med den erforderliga
vattenmängden, vars optimum visade sig ligga mellan 12 och
14 %. Kornstorleken är givetvis här, som vid all
brikettering, av största betydelse för ett lyckat resultat.
I allmänhet bör den vid brunkolsbrikettering understiga
3 mm och innehålla en så stor % koks mellan 0 och 0,5
mm som möjligt. Ekonomien sätter här som eljest
gränsen och fullt användbara briketter kunna
framställas med en %-halt koks av denna storlek av 50.
Det gynnsammaste presstrycket ligger på 2 500–3 000
kg/cm2, men även här är gränsen given av de
praktiska förhållandena och ett tryck av 1 800 kg/cm2 är
tillräckligt.
Efter de förberedande arbetena återstodo försök i
stor skala och det gällde närmast att finna en lämplig
brikettpress för detta mycket höga tryck. Excenterpressar
visade sig olämpliga, men såväl bordspréssar
som valspressar voro fullt användbara. De erhållna
briketterna utvisade tillräckligt stor hållfasthet och
motståndsförmåga mot atmosfäriska förhållanden vid
lagring och utgjorde, som eldningsförsök utvisade, ett
idealiskt, lättförbränt och rökfritt bränsle. Som
briketterna dessutom ej äro självantändliga, vilket är ett
av "Grudekoksens" största nackdelar, synes
brunkolskoksproblemet ha fått en mycket tillfredsställande
lösning. Att briketteringen också i praktisk drift bör bli
lönande visas av författaren i en utförlig räntabilitetskalkyl.
Då i vårt land försök pågå att brikettera ett
liknande bränsle, träkol, är ej uteslutet, att de i boken
givna erfarenheterna kunna tjäna till vägledning. Ett
grundligt studium av boken är därför att rekommendera,
så mycket mer som den genom sin rediga uppställning
kan tjäna såsom ett mönster för likartade undersökningar.
S. Qvarfort.
TEKNISKA FÖRENINGAR
Skånska ingenjörsklubben
höll den 23 september sitt första sammanträde för
säsongen. Mötet, som ägde rum på Kungsparkens
restaurang i Malmö, leddes av ordföranden direktör H. M.
Molin. I sitt hälsningsanförande uttalade denne sin
glädje över att mötet var så talrikt besökt och gav
uttryck åt den förhoppningen, att även de följande
sammanträdena måtte bli livligt frekventerade. Bland
ärendena märktes val av funktionärer för år 1933. Till
ordförande omvaldes direktör Molin, till förste och andre
vice ordförande utsagos överingenjör Charles
Birchlensen och civilingenjör Carl Lamberg, övriga
styrelseledamöter blevo civilingenjör N. Kjellström, ingenjör G.
Orrghen, yrkesinspektör R. Benning, lektor C. A.
Bergström, ingenjör L. Bohlin och civilingenjör A. Jerdén.
Suppleanter blevo överingenjör D. Andersson, förste
stadsingenjör E. B. Hübe, ingenjör K. Lignell,
överingenjör E. Mars, kapten G. Traneus och direktör H.
Åbjörnsson. Till revisorer omvaldes civilingenjörerna
V. Flensburg, V. Månsson och E. Båth, den sistnämnde
som suppleant. Till fackkommitterade utsagos för
elektroteknik ingenjörerna E. Rydholm, Th. Björgerd,
Kr. Söderberg, N. Hj. Holmgren och R. Bjernick, för
husbyggnadskonst länsarkitekt N. Blanck, ingenjörerna
Hj. Jepsson, E. Ingemarson och E. Liljegren samt
lektor G. Winberg; för kemisk teknologi ingenjörerna V.
Flensburg och O. Bengtsson, disponenterna G. Cederborg
och Nils Brandberg samt apotekaren H. Haine; för
maskinteknik lektor C. A. Bergström samt ingenjörerna K.
Lignell, E. Ekroth, K. Söderlund och E. Rahm; för
väg- och vattenbyggnadskonst kaptenerna I. Larsson och
G. Traneus samt ingenjörerna D. Andersson, G. Hentz
och K. Ljunggren; för allmänna ärenden lektor N.
Åkesson, direktör O. Mellkvist, ingenjörerna J. Abden och
N. Weibull samt distriktslantmätaren Ivar Erichs. Till
medlemmar av ceremoniutskottet valdes ingenjörerna
V. Månsson, N. Kjellström, G. Gunnarsson, S. Laurell
och E. Widegren.
Aftonens föredrag hölls av bergsingenjören Inge
Erichs om "Rostfritt stål". Talaren meddelade, att en
tysk kommitté beräknat den totala genom rostangrepp
orsakade världsförlusten under de två sista seklen till
mer än 700 millioner ton järn och att den årliga
förlusten numera är 22 millioner ton. De hittills brukliga
skyddsmedlen: överdrag av oljefärg och fett eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:19 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0409.html
