Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 22 okt. 1932 - Tekniska föreningar - Skånska ingenjörsklubben, av F. M. - Sammanträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motståndskraftigare metaller, såsom tenn, zink, nickel osv.,
lida av det felet, att skyddshinnan lätt skadas. Genom
legering med andra metaller framställas numera s. k.
syrafasta och rostfria stål, varvid metallen krom spelar
huvudrollen. Ehuru Berthier redan 1821 upptäckte
krommetallens egenskap att öka järnets motståndskraft
mot angrepp av kemiska krafter, kom den praktiska
till-lämpningen först 1911, då Monnartz påvisade de
högprocentiga kromstålens rostbeständighet. År 1915 hade
Brearly utexperimenterat ett verktygsstål med 0,30 %
kol och 13 % krom. Efter världskrigets slut fingo de
rostfria stålen en vidsträcktare användning. Sålunda
dominera de numera fullständigt bordsknivstillverkningen.
Även inom den kemiska industrien, där de
kunnat ersätta stengods och andra för syror beständiga
material, ha de rostfria stålen fått stor användning.
Rostningen torde bero på elektrolytiska fenomen, vilka
delvis förklaras genom bristande homogenitet hos
järnet, varigenom de olika partiklarna i ytan bilda små
galvaniska element. Homogent material och ytans
slipning och polering ger därför hög rostbeständighet,
medan kraftig kallbearbetning, såsom kallvalsning av
plåt eller hårddragning av tråd, verkar i motsatt
riktning. Att krom i legering med järn hindrar röstning,
är icke lätt att förklara, då krom har stor frändskap
till syre och någon skyddande oxidhinna på en
högglanspolerad yta icke framträder, så att den kan
påvisas vare sig kemiskt eller med mikroskop.
Kromtillsatsen varierar från 12 till 30 %. Dessutom användes
i vissa speciallegeringar nickel och även molybden,
koppar, vanadin, titan m. fl. Någon absolut oangripbar
legering finnes icke, varför uttrycket rostfritt material
lämpligen borde utbytas mot rostbeständigt. Man
skiljer mellan rena kromstål, kromnickelstål och stål
med andra legeringar. Av de rena kromstålen intager
det av Brearly uppfunna med 0,25–0,35 % kol och
12–14 % krom en särställning såsom varande det enda
rostfria stål, som kan härdas. Det har fått stor användning
för kirurgiska instrument och en mängd andra
eggverktyg, där rostbeständighet är av vikt, särskilt i
hushåll och livsmedelsindustri. Med samma kromhalt men
något lägre kolhalt 0,20 % erhålles ett rostfritt stål,, som
är synnerligen lämpligt för maskindelar, där stor
hållfasthet och rostbeständighet samtidigt krävas, såsom
till pumpar och ångturbiner. Med ännu lägre kolhalt
0,10 % får man ett mjukt material, lämpat för
formgivning i kallt tillstånd. Som detta stål även motstår
svagare syror, lämpar det sig för den kemiska
industrien till rör och dylikt. Förmånlig är härvid även
den stora förmågan att tåla höga temperaturer, upp till
800°, utan att nämnvärd oxidation inträder. Rena
kromstål med hög kromhalt och låg kolhalt visa större
rostbeständighet, ju högre kromhalten är, upp till 30 %
kromhalt, varefter motståndsförmågan blir oförändrad.
Härdningsförmågan sjunker däremot hastigt och
försvinner fullständigt vid 20 % krom. Hållfastheten
bibehåller sig intill 25 % krom, men vid högre kromhalt
inträder sprödhet och grovkornig struktur. Även
svetsbarheten försämras. Eldhärdigheten stiger däremot så,
att kromstål med 30 % krom kan utsättas för en
temperatur av 1 100 °C, samtidigt som detta stål väl
motstår svavelhaltiga ugnsgaser. Kromnickelstålet med
0,10 % kol, 17–20 % krom och 7–8 % nickel visar
långt större motståndskraft mot rost och syror än det
rena kromstålet. Det är homogent, mjukt, omagnetiskt
och ohärdbart samt i hög grad formbart och segt. Vid
kallbearbetning blir det dock hårt, så att större
formförändringar måste utföras i etapper med mellanglödgningar.
Det har fått en kolossal användning i hushåll
och livsmedelsindustri, enär det är fullkomligt okänsligt
för därvid förekommande syror. Det användes även i
kemisk industri och är beständigt mot fosforsyra och
salpetersyra i alla koncentrationer. Där saltsyra,
svavelsyra eller andra frätande fluida förekomma, vilka
kromnickelstålet icke kan motstå, tillgripas speciallegeringar
med tillsatser av molybden, koppar, titan osv.,
varje specialitet avpassad för ett bestämt frätningsområde.
Talaren gav även en mängd anvisningar om
de rostbeständiga stålens lämpliga behandling vid
svetsning, formgivning, glödgning osv. Beträffande dessa
materials framtid gav han uttryck åt den förmodan, att
desamma skulle komma att tillverkas billigare och
därigenom erövra nya områden. Han framhöll även, att
Sverige intar en bemärkt plats i fråga om tillverkningen,
där Avesta gått i spetsen, följt av Sandviken
och Fagersta, sedermera även Vikmanshyttan och
Surahammar samt på senaste tiden Uddeholm och Bofors.
Som avslutning demonstrerades en rikhaltig samling
prover på rostfria stål samt föremål, tillverkade därav.
Efter förhandlingarna intogs gemensam supé,
efterföljd av ett animerat samkväm med tal och sång.
F. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
