Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 44. 29 okt. 1932
- Några synpunkter på den svenska kemiska industriens läge, av Harald Nordenson
- Kraftstatistik, av C. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inom kemisk industri liksom inom flertalet övriga
industrier ha efterkrigsåren präglats av ett
omfattande rationaliseringsarbete, som i början
koncentrerade sig särskilt på minskning av arbetskraften
samt förbättrande av ång- och kraftalstringen och
transportanordningar, men på senare år i allt större
omfattning inriktat sig på den rent kemiska sidan av
verksamheten. Flertalet av våra större kemiska
industrier ha sålunda ordnat för egna försökslaboratorier
och bedriva ofta omfattande undersökningar
inom sina tillverkningsområden. Detta har avsevärt
bidragit att göra den svenska kemiska industrien
konkurrenskraftig gent emot de starka utländska
sammanslutningarna.
Även om förhållandena inom den svenska kemiska
industrien för närvarande äro långt ifrån
gynnsamma, finnas dock goda skäl att med en viss
förtröstan se framtiden tillmötes.
Harald Nordenson.
KRAFTSTATISTIK.
Kraftproduktionen, eller om man vill vara mera exakt
kraftkonsumtionen, är ett ganska gott uttryck för
den industriella livaktigheten. Kraftåtgången säger
visserligen ingenting om de priser våra industrier kunna
betinga sig för sina produkter, men den anger rätt objektivt
sysselsättningsgraden. Måttenheten är kilowattimmar –
en fysikalisk enhet som bekvämt och med relativt
stor noggrannhet kan mätas medels självregistrerande
apparater. Den elektriska kraften en gång
alstrad kan icke lämpligen lagras, varför endast så
mycket kraft alstras och överföres till
produktionsapparaten som verkligen åtgår för
produktionsprocessen. Kilowattimmen som måttenhet har
också styrkan av att vara oberoende av växlande
penningvärde och andra yttre förhållanden. Dess svaghet
är att förskjutningar (ökning) i själva
produktionsapparatens verkningsgrad och i graden av
elektrifiering förrycka resultatet om jämförelse sker mellan
år eller perioder, som ligga allt för långt isär.
För kraftförbrukning i vårt land är den storindustriella
konsumtionen helt utslagsgivande. Den
utgör över 80 % av den totala. Av den totala
förbrukningen tages ungefär 16 à 17 % i anspråk av
vardera de stora konsumentgrupperna
pappersmassefabriker, pappersbruk och järnbruk. Omkring 7 %
tages i anspråk av den elektrokemiska industrien i
inskränkt mening, 8 % användes av verkstäder samt
järn- och metallmanuf akturverk, 15 % av alla övriga
industrier och återstoden, inemot 20 %, åtgår för
borgerlig förbrukning och för kommunikationsändamål.
Utvecklingsförloppet i stort i vårt land belyses
bäst av fig. 1–3.
Fig. 1 anger energiförbrukningen åren 1913–1931
dels totalt, dels för vissa industrigrupper. Genom
tillmötesgående av kommerskollegii statistiska
avdelning ha ej förut publicerade uppgifter för 1931
kunnat medtagas. För tiden före år 1913 finnas tyvärr
inga uppgifter. Någon uppfattning av hur kurvorna
förlöpte åren 1907–1909, dvs. före och under den
 |
| Fig. 1. Energiförbrukning 1913–1931. |
|
| Fig. 2. Utbyggd vattenkraft 1900–1931. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:19 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0430.html
