Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 47. 19 nov. 1932
- Gratisförslagen inom entreprenadväsendet och industrien, av Runo Hellborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 47 ÅRG. 62 19 NOV. 1932
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Gratisförslagen inom entreprenadväsendet och industrien, av överingenjör Runo Hellborg. –
Ett beaktansvärt nyförvärv till Tekniska museet. – Notiser. – Insänt. – Tekniska föreningar. – Rättelse.
– Sammanträden.
GRATISFÖRSLAGEN INOM ENTREPRENADVÄSENDET
OCH INDUSTRIEN.
Den aktuella frågan om gratisförslagen
inom entreprenadväsendet och industrien,
vilken förut belysts i denna tidskrift senast
1931, h. 52, förelåg till diskussion vid
teknologföreningens allmänna sammanträde
den 21 okt. Frågan inleddes av överingenjör
Runo Hellborg, vars inledningsanförande
i huvudsak återgives i det följande. Efter
inledningsanförandet vidtog en livlig diskussion.
Den föreliggande frågan bör skärskådas
huvudsakligen ur två olika synpunkter.
Den första synpunkten företrädes av dem som
anse, att det arbete av mer eller mindre
konsulterande art, som en leverantörsfirma utför inom
industrien, är av ondo. Man behöver väl icke tro, att
denna syn på saken härrör sig från rädsla hos de
konsulterande ingenjörerna för konkurrens, utan
säkerligen ligger bakom detta en betydligt allvarligare
tanke, nämligen att leverantörsfirman, så snart denna
kommer in på det konsulterande området, ej kan
företräda den opartiskhet, som är nödvändig, för att en
anläggning skall bliva utformad på det tekniskt och
ekonomiskt riktiga sättet i varje särskilt fall.
Den andra huvudsynpunkten är att systemet med
gratisförslag i många fall innebär ett onödigt
dubbelarbete därigenom att ett stort antal firmor få räkna
på samma sak. Denna synpunkt representeras
givetvis huvudsakligen av leverantörsfirmorna, som här
framhålla, att detta dubbelarbete i längden måste
verka fördyrande på anläggningarna ifråga, samtidigt
som de utarbetade förslagen från en firma illojalt
kunna utnyttjas av en annan, konkurrerande firma.
Vad nu den första frågan angår, som synbarligen
kan karakteriseras under rubriken "den
konsulterande ingenjören och leverantören" beror
motsatsställningen här delvis på misstro och delvis på att
den konsulterande ingenjörens ställning i många fall
ej är så stark, som den borde vara. Det vore
självfallet idealet, att planen för en anläggning utformas i
stort sett av den konsulterande ingenjören, så att
leverantörsfirman endast har att lösa sin konstruktiva
detalj uppgift. Den konsulterande ingenjörens första
uppgift är nämligen att uppställa den riktiga
ekvationen eller med andra ord han skall utarbeta
programmet för den blivande anläggningen. Med de
resurser, som de flesta konsulterande ingenjörer nu
hava, kan man ej fordra att han skall vara Gud
Fader själv och känna till allt som finns på teknikens
skilda områden, men man bör kunna fordra, att han
klart kan uppställa de ekonomiska premisserna för
den blivande anläggningen.
Så är icke alltid fallet. Som exempel må anföras
hurusom ett oklart program för en ångturbinleverans
missförstods av kontinentens samtliga ledande
firmor. I programmet stod, att turbinen skulle
konstrueras för den och den effekten, generatorn för den och
den spänningen och strömarten och för övrigt endast
att turbinen skulle konstrueras för bästa möjliga
ångekonomi. Samtliga kontinentala firmor erbjödo
turbiner med utomordentligt god fullastekonomi. Nu
skulle emellertid denna turbin köras endast såsom
reserv för utfallande vattenkraft. Därför spelade
tomgångsångförbrukningen den allt dominerande rollen
för att få ned årskostnaderna till ett minimum, under
det att fullastångförbrukningen icke hade någon som
helst betydelse. Hade i detta fall den konsulterande
ingenjören i programmet tydligt angivit driftsförutsättningarna,
så hade turbinfirmorna säkerligen också
på en gång kunnat erbjuda den för ifrågavarande
drift lämpligaste turbinen och en massa onödigt
arbete för de stackars leverantörerna hade undvikits.
Det är sådana fall, som tvingar den på längre sikt
arbetande leverantörsfirman att hålla en stab
ingenjörer, som göra driftundersökningar för att kunna
giva kunden det bästa förslaget. Det är detta
konsulteringsarbete hos kunden, som betraktas med
misstro. Men man glömmer här, att stora ekonomiska
värden för leverantören stå på spel, om han icke
först och främst uppträder sakligt. En beställning
som tagits endast för beställningens egen skull och
som sedan ej kunden blir belåten med, betyder
alltför mycket för en firma, som önskar fortsätta att
leva för att den skulle våga handla i det fallet lättsinnigt.
Härvidlag spelar emellertid även andra faktorer in.
Leverantörsfirmorna måste hålla sig med
specialingenjörer, som för den blivande kunden klargöra de
fördelar en viss maskin eller apparat kan erbjuda. I
många fall vet ej kunden av, att i hans fabrik ett
behov föreligger för apparaten ifråga.
Man har nu på fullt allvar föreslagit, att leverantörsfirmorna
skulle förbehålla sig ersättning för sitt
arbete, om de åtaga sig en driftundersökning med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:19 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0451.html
