Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 47. 19 nov. 1932 - Gratisförslagen inom entreprenadväsendet och industrien, av Runo Hellborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtföljande utredning om hans apparats användbarhet
för fabriken eller verket ifråga. Det är väl ändå för
mycket begärt, att kunden, innan han har någon som
helst uppfattning om vad saken gäller, eller vad den
eventuella nyanskaffningen kan betyda för hans
företag, skall binda sig för att erlägga en viss summa
om undersökningen ej resulterar i en order. Intet
enda fall här i Sverige har veterligen förekommit
inom maskinindustrien då något sådant var möjligt.
Utomlands gjorde en firma för en del år sedan ett
dylikt experiment, som man emellertid senare fick
dyrt betala. Den ingenjör, som stationerades i
landet ifråga erhöll som särskild löneförmån rätt att
taga betalt för sitt utredningsarbete hos kunden
direkt. Det gick ganska bra så länge han var ny i
landet, som för övrigt i tekniskt avseende då fick
betraktas som ganska jungfruligt, men rätt så snart
bildades en så fast opinion mot honom, att han
fullständigt utestängdes från alla fabriker. Att
försäljningen härigenom automatiskt stoppades upp, säger
sig självt.
Systemet med gratiskonsultering från leveransfirmornas
sida påtalades offentligt först av de
konsulterande ingenjörerna. Att här faktiskt föreligger
någonting bakvänt är otvivelaktigt. Vi hava i de
konsulterande ingenjörerna ett organ, som är avsett att
fylla just den uppgift, som ligger i själva namnet och
varför skulle det då behövas någon ytterligare? Att
medels konstlade medel såsom en överenskommelse
om ekonomisk ersättning till leverantörerna för
konsulteringsarbete råda bot på missförhållandena kan
nog ingen ta på allvar, utan lösningen ligger säkert
på ett helt annat håll.
Finge den konsulterande ingenjörens klientel
ögonen öppna för de insatser denne verkligen kan
åstadkomma, skulle redan mycket vara vunnet. Tyvärr
måste man säga, att klientelet ej inser detta. Detta
ser man bäst, om man tar reda på vilka arvoden, den
konsulterande ingenjören får för sitt arbete. Dessa
arvoden äro i Sverige synnerligen låga. Följden blir
den, att den erhållna betalningen ofta ej räcker till
mer än en enda kvalificerad ingenjörskraft, nämligen
ägaren själv, chefen för den konsulterande byrån.
Vad som sålunda i första hand fattas är större
penningresurser. Det arbete, som presteras av den
konsulterande ingenjören skall ej värderas per
skrivmaskinssida, utan efter den hjälp och de fördelar som
han lämnar sin uppdragsgivare. Det är kanske
endast en ljus utopi, att dylika förändringar i
uppskattningen skulle kunna inträda. Andra länder använda
dock faktiskt andra beräkningsgrunder exempelvis så,
att den konsulterande ingenjören erhåller en viss
procent på anläggningskapitalet eller dylikt. Även om
ett sådant beräkningssätt kan föra med sig, att en
konsulterande ingenjör, som ser alltför mycket till
sin egen fördel, frestas att övergiva sparsamhetens
stig vid projekteringen av anläggningen ifråga, borde
dock något i den stilen kunna tänkas.
Hur som helst borde det konsulterande arbetet
ekonomiskt belönas på ett mycket rikligare sätt än
nu, och vad skulle då icke det innebära?
De större penningresurserna skulle möjliggöra, att
den konsulterande ingenjören ej längre skulle stå
såsom en ensam man, utan han skulle kunna samla
omkring sig en hel stab av duktiga specialister. Man
hade icke längre en konsulterande ingenjör, utan man
hade en konsulterande ingenjörsfirma. Denna firma
skulle då hos sig kunna engagera duktigt folk, som
nu på grund av de mindre gynnsamma
utkomstmöjligheterna ej se sig i stånd att arbeta som
konsulterande, utan oftast istället fastna hos en
leverantörsfirma, som bättre kan betala sitt folk.
Ledaren för den konsulterande ingenjörsfirman
skulle vara den sammanhållande kraften, som giver
de större direktiven, generalen för en armé av
specialister.
Som det nu med några undantag är, kan man ej
begära, att den ensamme mannen skall vara specialist
på samtidigt t. e. dieselmotorer, cellulosaframställning,
ångturbiner, vattenkraftutbyggnader,
energiackumuleringsfrågor, elektrisk anläggningsteknik
etc. etc. Det gick kanske för sig ännu för 20 år
sedan, men det går icke i dag med den oerhörda
fördjupning tekniken fått på alla områden. Och dock
är fortfarande regeln den, att lösningen av ett större
problem, som fordrar specialkunskaper i allt detta,
fortfarande är anförtrodd en enda man. Följden blir,
att den mannen måste tillkalla leverantörerna för att
de skola ersätta den sakkunskap, som han saknar
eller resultatet blir en rutinutredning, som varken
uppdragsgivaren eller de blivande leverantörerna
kunna använda sig av. Resultatet blir sålunda alltid
detsamma. Leverantörsfirmornas förkättrade
konsulterande verksamhet måste hållas vid liv.
På helt annat sätt skulle det se ut, om de
ekonomiska förutsättningarna för den konsulterande
ingenjören voro sådana, att han bakom sig hade en hel stab
av specialister och om han samtidigt visste, att på ett
riktigt sätt organisera denna stabs arbete. Han
skulle då själv såsom ledare i det nyss relaterade
fallet ha släppt de olika specialisterna på var sin
uppgift av problemet. Sålunda skulle hans expert på
frågan om samköming av olika sorts kraftkällor ha
fått behandla kräftproblemet i den föreliggande
uppgiften, alltså om det skulle bliva en dieselmotor, en
ångturbin eller om det bättre lönade sig att bygga ut
ett vattenfall, som fanns i närheten. Experten
på sulfitcellulosa skulle med sina ritare ha
utarbetat den fabrikationstekniska sidan, om det nu
gällde en sådan uppgift osv. Ledaren skulle sedan
samla ihop de skilda förslagen med de alternativa
möjligheter till olika lösningar, som hans experter fått
fram och sammanställt det hela till ett utformat helt.
Han skulle då ha kunnat komma in med ett
uttömmande förslag till anläggningen i sin helhet, som
utom att det inskränkt en konsulterande insats från
leverantörsfirmorna till ett minimum helt
tillfredsställt kunden.
Att det i de flesta fall inte är så lyckligt ställt
f. n. är varken den konsulterande ingenjören eller
leverantörens fel, det är själva systemet, som
undervärderar den konsulterandes tekniska och
ekonomiska insats och som tvingar denna att föra en isolerad
och tynande tillvaro. Förena istället de ensamma
ingenjörerna, som nu var och en i sin stad måste
behärska allt inom tekniken, till större sammanslutningar
av specialister med var sitt speciella område
och dessa specialister skulle samfällt kunna uträtta,
vad en inte kan.
Den andra frågan avser det improduktiva arbete,
som förekommer, och som består däri, att ett onödigt
stort antal konkurrensanbud infordras, och i illojalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
