Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 49. 3 dec. 1932
- Planering inom industrien med hänsyn till konjunkturväxlingarna, av Axel F. Enström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 49 ÅRG. 62 3 DEC. 1932
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Planering inom industrien med hänsyn till konjunkturväxlingarna, av kommerserådet Axel F.
Enström. – Ekonomisk översikt. – Notiser. – Sammanträden.
PLANERING INOM INDUSTRIEN MED HÄNSYN TILL
KONJUNKTURVÄXLINGARNA.
Konjunkturväxlingarnas problem
fängslar alltid intresset. I synnerhet är detta
fallet under lågkonjunkturer. Vid
sammanträde den 22 nov. inom teknologföreningens
avd. för industriell ekonomi och
organisation belyste kommerserådet Axel
F. Enström denna fråga med särskild
hänsyn till planeringen inom industrien.
Härvid anknöt föredragshållaren även till sina
föregående undersökningar beträffande
konjunkturproblemet bl. a. en serie artiklar
i denna tidskrift för 1914.
En ansvarskännande industriledning innebär i
allmänhet icke en dans på rosor. I den populära
föreställningen må väl industrichefen såväl som
bolagsstyrelseherrar figurera såsom typen för den
bekväme överklassaren, men inifrån sett ter sig bilden
ofta på ett annat sätt. Ställningen är kanske ofta icke
så avundsvärd. Vern registrerar all den ångest och
de nervösa sammanbrott, som oro och bekymmer för
företaget, ansvaret för riktigheten av vidtagna
åtgärder med hänsyn till framtiden och fruktan för
misslyckande vållat och vålla inom kretsen av dem,
som utgöra ledningen inom industrien? I synnerhet
i tider som dem vi nu leva i, efter det grundliga
konjunkturomslag, som inträffat, är ansvaret än mer
fruktansvärt, då översikten över vad som sker och
kan väntas komma att ske är mer än vanligt vansklig
och framtiden är mer oviss och ogenomskinlig än
någonsin.
Det är en mångfald av problem, som uppställa sig
vid planeringen inom ett industriellt företag. Skall
jag köpa råvara i dag och i huru stor mängd. Hur
stor avsättning skall jag tänka mig lägga till grund
för tillverkningens planering. Hur skall prisläget
tänkas utveckla sig i min bransch och i allmänhet.
Dessa frågor höra till de alldagliga bekymren.
Därtill komma mera speciella frågeställningar. Jag ser
att en viss detalj i fabrikationsprocessen skulle
kunna rationaliseras. Skall jag våga göra den
kapitalinsats, som erfordras för ändamålet. Jag vet, att
en del av fabriken är gammal, dålig och omodern. En
ombyggnad har länge varit önskvärd. Jag kan för
praktiskt taget samma kostnad ernå en icke
obetydlig ökning i kapaciteten. Tiden är lämplig; den för
ögonblicket reducerade driften skulle icke lida
intrång. Men – vågar jag föreslå den med åtgärden
förknippade kapitalinvesteringen.
Vidare, är det säkert, att jag kan komma att få
användning för ökad kapacitet. Är det kanske så.
att den vara jag tillverkar är på retur på allvar. Är
den mogen att ersättas av en annan eller har ett
mättningstillstånd kanske inträtt i dess avsättningsområde.
Med andra ord måste jag tänka på att
lägga om driften på nya linjer och i så fall på vilka.
Det är en knippa exempel på de frågor, inför vilka
en industriledning blir ställd och vilkas besvarande
mången gång skulle underlättas, om det allmänna
konjunkturlägets utveckling läte sig med någon grad
av sannolikhet bedömas. Som regel måste
avgörandet självfallet baseras på en utredning, som hänför
sig till det individuella företaget självt och tar
hänsyn till alla på detta inverkande faktorer, lokala och
andra. Men denna utredning torde som regel också
behöva ställas mot bakgrunden av den allmänna
konjunkturutvecklingen för att få full relief. I vissa fall
torde det vara så, att problemet är övervägande
konjunkturbestämt och i själva verket omöjligt att lösa
utan en bestämd uppfattning om vad framtiden kan
komma att bära i sitt sköte – spekulation, om man
så vill. I andra fall är det mera näraliggande
faktorer, som i övervägande grad ha inflytande på
avgörandena, såsom hänsyn till lokala förhållanden,
aktuella konkurrenssynpunkter inom branschen m. m.
I stort sett te sig förhållandena nog rätt olika inom
de s. k. konsumtionsvaruproducerande företagen å
ena sidan och å andra sidan sådan industri som
tillverkar produktionsmedel. Någon skarp gräns
mellan dessa båda kategorier kan väl emellertid
knappast dragas upp, utan talrika gränsfall finnas. Ett
par exempel torde klargöra skillnaden. Om jag
tillverkar t. e. bröd, korv eller skodon, så har jag
visserligen att räkna med en viss inverkan av kortare
konjunkturrörelser, men i det långa loppet komma
dessa varor alltid att behövas, och bekymmer för
någon radikal omläggning av tillverkningen med
hänsyn till framtiden behöver åtminstone inte sälla
sig till de andra svårigheterna. Men tillverkar jag
något sådant som ånglokomotiv, då är det inte
tillräckligt att räkna med den vanliga konjunkturcykeln,
utan jag måste också betänka om det inte med
hänsyn till utvecklingen är nödvändigt med en
fullständig omläggning av tillverkningen. Nå, i fråga
om just ånglokomotiv är saken redan klar, och
företagen inom den branschen ha måst kasta sig på
något annat, som i högre grad har framtiden för sig,
t. e. flygmateriel. Men det finns flera andra
områden, där motsvarande problem icke ligger lika klart,
utan där det gäller att taga hänsyn till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:19 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0467.html
