Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen / 459 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 3 dec. 1932 - Planering inom industrien med hänsyn till konjunkturväxlingarna, av Axel F. Enström

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gott nttryck för de prisrörelser i stort, som vi
bevittnat i världen. Man synes därför vara försvarad,
om man anser sannolikheten tala för att den kan
gälla ännu en tid framåt. Den konjunkturprognos,
som då kan utläsas av kurvan med utgångspunkt från
dags dato, tyder på dels en upprepning av den
vanliga konjunkturcykeln med en prisstegring under de
närmaste tre à fyra åren, dels oberoende härav en i
genomsnitt fallande prisnivå eller ett stigande
penningevärde om man så vill ända fram emot 1950. En
fullständigare Skematisk framställning ges i fig. 2.

I brist på en verklig produktionsindex må vi
betrakta fig. 3, som ger en bild av stenkolsproduktionens
utveckling efter 1850-talet. Vi ha här såsom
karakteristisk tendens en starkt uppstigande
kärnlinje, som mot slutet böjer av. Granskar man
närmare kurvans ojämnheter, finner man samma
ingredienser som i priskurvan. Samma förlopp visa vidare
produktionskurvor rörande tackjärn, metaller och
andra råvaror. Kurvan för världsproduktionen av
oljor utgör ett undantag i så måtto, att den så gott
som kontinuerligt pekar uppåt.

Den avmattning, som dessa kurvor på slutet
uppvisa, har givit pessimisterna anledning att
extrapolera vidare i nedåtgående riktning och att sia om
vår industriepoks och överhuvudtaget den
västerländska kulturens snart förestående undergång. För
min del tolkar jag företeelsen helt annorlunda, så
som framgår av schemat i fig. 4.

I förbigående vill jag emellertid erinra om att
stenkolskurvan ett gott stycke in på detta
århundrade torde få anses såsom varande i och för sig en
ganska god mätare på den industriella produktionen
i världen. Under de senaste åren har emellertid
brännoljan tillkommit, och även vattenkraften har
ersatt en del kol, om också icke så mycket som man
skulle tro. Om man så gott sig nu göra låter
korrigerar stenkolskurvan med hänsyn till dessa
omständigheter, så kommer den att mot slutet stiga
betydligt högre, ehuruväl den mot slutet avböjande
tendensen alltjämt kvarstår.

Fig. 4 ger nu som sagt en syntetiserad skematisk
produktionskurva med relation till priskurvan.
Koordinationen i fråga ger mig som synes anledning
tolka produktionskurvornas förut påpekade
avböjning såsom ett led i den långa f. n. 50-åriga
konjunkturcykeln. Inom parentes må anmärkas att jag icke
är benägen rubricera denna rörelse såsom sekulär;
den sekulära kärnlinjen är fortfarande alltjämt en
uppåtstigande linje (se fig. 4). Omkring denna flätar
sig den 50-åriga variationen och omkring denna åter

Fig. 2. Priskurva.

Fig. 3. Världsprocluktion av kol.

den 9 à 10-åriga i överensstämmelse med den allmänt
bekanta konjunkturcykeln, denna här och där
accentuerad av en treårig variation såsom exempelvis i
fallet 1926–29. För närvarande skulle vi alltså
befinna oss i en situation motsvarande ungefär 1870- och
80-talens. Liksom då uppsvinget under 50- och
60-talen hade förbytts i ett längre stillestånd, likaså
kommer den långa uppsvingsperioden under de sista nu
gångna årtiondena att för en tid framåt avlösas av en
mellantid av i genomsnitt stillastående produktion
innan det på nytt bär i väg uppåt, allt under det att den
vanliga konjunkturcykeln upprepar att avspela sig.
Så långt de på rent formell grund ur det statistiska
studiet dragna slutsatserna. Därtill må fogas några
korta reflexioner till antydande av vad som reellt
ligger bakom variationerna. Att ingå på en
uttömmande diskussion av konjunkturernas teori skulle
naturligtvis föra för långt.

De olika teorierna torde överensstämma i en punkt,
nämligen däri att under den långa uppåtgående
tidsperiod vi nu ha bakom oss produktionsapparaten har
blivit för stor. Kapitalbildningen har varit forcerad
och har fört till en överinstallation såväl i fråga om
fabriksutrustning inom industrien som
kommunikationsmedel till lands och vatten. Även den för
naturaproduktionen behövliga odlade arealen har
tilltagit i snabbare takt än som förbrukningen
erfordrat. Denna senare omständighet, accentuerad av en
gynnsam avkastning under några på varandra
följande år, har vållat ett envist prisfall på
produkterna, t. e. vete, vilket verkat såsom en
utlösningsmekanism för krisen, närmast i Amerika, senare
annorstädes. Sedan jordbrukskrisen givit stöten, kom
den föregående överkapitaliseringsperiodens svagheter i dagen och
förorsakade de kända olika faser i förloppet, som
betecknats med industri-, finans- och förtroendekrisen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>