Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 51. 17 dec. 1932
- Några aktuella problem vid användning av ljusbågsvetsning för byggnadskonstruktioner. Intryck från en studieresa i Tyskland, av Åke Ericsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 51 ÅRG. 62 17 DEC. 1932
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Några aktuella problem vid användning av ljusbågsvetsning för byggnadskonstruktioner, av
civilingenjör Åke Ericsson. – Notiser. – Litteratur. – Tekniska föreningar. – Sammanträden.
NÅGRA AKTUELLA PROBLEM VID ANVÄNDNING AV
LJUSBÅGSVETSNING FÖR BYGGNADSKONSTRUKTIONER.
INTRYCK FRÅN EN STUDIERESA I TYSKLAND.
Av civilingenjör Åke Ericsson.
Under de senaste åren har man i Tyskland arbetat
synnerligen intensivt på ökad användning av
svetsning inom byggnadskonstruktionernas område.
Detta arbete har så småningom medfört att
svetsningen blivit en erkänd arbetsmetod vid utförandet
av stålkonstruktioner, och dess ställning har
ytterligare stärkts genom de i maj 1931 offentliggjorda
normerna för svetsade stålkonstruktioner.[1]
En genomläsning av dessa normer är synnerligen
instruktiv, enär de i vissa punkter belysa företeelser
och problem, som på sista tiden varit mycket
aktuella. Jag tänker då bl. a. på bestämmelsen, att
tillåtna påkänningen i en svetsfog uttryckes i procent
av tillåtna påkänningen hos materialet i
arbetsstycket. Denna procent är i de tyska normerna
fastställd för St 37, medan den för övriga stålsorter skall
bestämmas genom försök i varje särskilt fall.
Bestämmelsen har sitt ursprung i en önskan att erhålla
en svets med samma egenskaper som det
hopsvetsade materialet, och har givetvis bidragit till den
specialisering av elektroderna, som pågått och
fortfarande pågår.
För brokonstruktioner gäller en annan intressant
bestämmelse, i det man tar hänsyn till de variationer
i moment, avskärnings- och normalkrafter, som
uppkomma genom den rörliga lastens påförande. De
dimensionerade kvantiteterna ökas nämligen i
proportion till variationernas storlek. Denna bestämmelse
kan förefalla onödigt hård, men studerar man
närmare utmattningen av svetsfogar, synes den vara
väl berättigad. För närvarande är just detta problem
föremål för ett ingående experimentellt studium vid
ett flertal provnings- och högre läroanstalter i
Tyskland. Vissa provningar äro redan publicerade, t. e.
de som verkställts av professor Graf vid tekn.
högskolan i Stuttgart. De prov, som undersöktes av
honom, voro utförda dels med acetylengassvetsning
och dels med Ijusbågsvetsning, likström med blanka
elektroder samt växelström med tunt beklädda
elektroder. Resultaten kunna sammanfattas i, att
vid stumskarvar (fig. 1 a) utmattningshållfastheten
vid en begynnelsespänning av 0,5 kg/mm2 höll sig
mellan maximum 16 och minimum 10 kg/mm2 och vid
skarvar med skarvplåtar (fig. 1 b) mellan maximum
14 och minimum 8 kg/mm2, att
acetylengassvetsningen i vissa fall var ljusbågsvetsningen
överlägsen samt att vid skarvar med skarvplåtar
kälsvetsarnas längd i hög grad inverkade på
utmattningshållfastheten. Samtidigt höll sig den "statiska"
hållfastheten betydligt över 30 kg/mm2 vid alla
skarvtyper, vilket visar, att en avsevärd minskning av
hållfastheten förelåg vid utmattning. I övrigt
hänvisas till "Die Bautechnik" 1932, hft 30 och 32.[2]
Vid tekniska högskolan i Dresden utföres av
 |
Fig. 1 a.
|
|
Fig. 1 b.
|
professor Gehler analoga försök medelst en apparat för
utmattningsprov,[3] av vilken fig. 2 visar en totalvy
och fig. 3 en detalj. Denna kolossala
provningsmaskin kan närmast liknas vid ett brospann, där ett
dragprov (a å fig. 2 o. 3) kan inspännas i
underramens mellersta fack. Konstruktionen kan
underkastas varierande belastning genom en
svängningsmaskin (b å fig. 2). Försök utfördes dels med liten
[1] DIN 4100. Se även Kommerell: "Erläuterungen zu den
Vorschriften für geschweisste Stahlbauten."
[2] Beträffande den provningsapparat, som användes, se
Z. d. V. D. I. 1928, s. 1768.
[3] Se Z. d. V. D. I. 1932, s. 348.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:19 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0483.html
