Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen / 474 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 17 dec. 1932 - Några aktuella problem vid användning av ljusbågsvetsning för byggnadskonstruktioner. Intryck från en studieresa i Tyskland, av Åke Ericsson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 2. Maskin för utmattningsprov.

Fig. 3. Mittpartiet av provningsmaskinen på fig. 2.

initialspänning i provstycket och dels med en
initialspänning, som ungefär motsvarade tillåtna
påkänningen i byggnadskonstruktioner. Försöken äro ännu
ej slutförda, men ha hittills givit resultat, som
ungefär motsvara de, som professor Graf erhållit. Man
hade sålunda erhållit det överraskande resultatet, att
en skarv med skarvplåtar (fig. 1 b) hade lägre
utmattningshållfasthet än en stumskarv (fig. 1 a).
Detta torde sammanhänga med det förhållandet, att
ursprungsmaterialet i den förra skarvtypen kan
skadas vid svetsningen så att man erhåller
sprickanvisningar. Speciellt bör en ändkrater vid a å fig. 1 b
inverka menligt, varför man helst bör svetsa från
skarvsnittet och utåt. Detta medför även den
fördelen, att materialet i skarvsnittet utglödgas i
mindre grad än vad fallet skulle bli vid svetsning i
motsatt riktning.

Man kan med fog påstå, att de svåra ekonomiska
förhållanden, varunder den tyska industrien arbetat,
kraftigt bidragit till svetsningens frammarsch på
nitningens bekostnad. Men även på utvecklingen av
själva svetsningen sätta de ekonomiska förhållandena
sin prägel. Man är nödgad att med alla medel
hålla kostnaderna nere, och som ett led i dessa
strävanden måste man anse övergången från beklädda
till blanka elektroder, där en sådan övergång kan
godtagas ur teknisk synpunkt. Genom att använda
blanka elektroder kan man nämligen spara upp till
25 % av de direkta utgifterna för material, arbete

Fig. 4.

och ström. (Gäller för elektroder Ø 4 mm,
arbetslön 1 Rm/tim., strömpris 10 pf./kWh.) Sålunda
användes inom maskinindustrien blanka elektroder i
stor utsträckning i sådana fall, där endast statisk
belastning förekommer och man sålunda ej behöver
uppställa alltför stora fordringar på svetsens
töjningsförmåga. Önskar man däremot en god
töjningsförmåga hos svetsen, kan man ännu så länge endast
använda beklädda elektroder.

Ytterligare ett led i strävan att hålla kostnaderna
nere är användningen av svetsningsautomater. Dessa lämpa sig
särskilt för sådana konstruktioner där långa, raka svetsar
förekomma, exempelvis parallellbalkar av plåt. Med en
svetsningsautomat erhåller man, om den skötes rätt,
en svets, som ifråga om homogenitet och jämnhet är
överlägsen den manuellt utförda svetsen, vilket
medför att svetsningsautomaten är ett framsteg ej
endast ifråga om ekonomi utan även ifråga om kvalitet.

Ett instruktivt exempel på hur ekonomisk
automatsvetsning i vissa fall kan vara är
Schlachthofbrücke i Dresden.[1] Denna gatubro består av 13
spann av vardera 22–26 m spännvidd.
Konstruktionen utgöres av helsvetsade huvud- och tvärbalkar
av I-profil. Den enda nitning, som förekommit, är i
de infästningar, som utförts på platsen. Man skulle
alltså utföra ett stort antal likformiga plåtbalkar,
och för ett sådant arbete var naturligtvis en
automat idealisk. Anbudet på den svetsade
konstruktionen låg också omkr. 25 % under anbudet på en
nitad konstruktion och omkr. 12 % under anbudet på
en träkonstruktion.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>