Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 52. 24 dec. 1932
- Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska facken
- Notiser
- Järnvägsstyrelsen
- Arbetsrådet och arbetsdomstolen
- Tekniska högskolan
- Kan Tyskland bliva självförsörjande med avseende på järnmalmer?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
h. 9, s. 238.) Federal Shipbuilding bågsvetsar
pråmar under användning av profiljärn, Carnegietyp
C 60 och C 2, med en vikt av resp. 57 och 31 kg/m.
Mellan dessa lägges ett 6,3 mm plattjärn och svetsas
med dubbel fog. Svetsningen utföres helt
automatiskt med kolbåge enligt typ Electric Tornado från
Lincoln Electric Co. och med en hastighet av 18 till
25 m/h. 67 à 80 % av alla svetsningar sker i
maskin. (G. Holbrook, Marine Engineering, h. 9, s.
399.) Amerikanska marinen har byggt ett
helsvetsat fartyg om 300 t, utrustat med 240 hk
dieselmotor. De längsgående balkarna utgöras av
vinkeljärn 75 X 125 mm med den större flänsen vänd mot
plåten. Järnen ha ett avstånd från varandra av 1,5
till 2,1 m. Besparingen i vikt på dessa balkar
uppgick till 43 %. Totala viktsbesparingen för skrovet
uppgick till 17 % och besparingar i kostnader till 10 %.
(H. Wallin, Marine Engineering, h. 10, s. 436.)
NOTISER
Järnvägsstyrelsen. K. m:t har konstituerat och
förordnat byrådirektören Törje Törjeson att från och med
den 1 januari 1933 vara byråchef i järnvägsstyrelsen.
Arbetsrådet och arbetsdomstolen. K. m:t har för en
tid av två år, räknat från och med den 1 januari 1933
förordnat följande personer att fortfarande vara
ledamöter av arbetsrådet, nämligen byråchefen J. V. Nordin
(ordförande och chef), byråchefen J. A. E. Molin
(ordförandens ställföreträdare) och byråchefen E. V.
Gabrielson samt såsom representanter för arbetsgivarna
disponenten O. H. Almström och direktören Gr.
Söderlund och för arbetarna K. W. Holmström och
landsorganisationens ordförande K. E. Johanson. Till
suppleanter för de ledamöter som representera arbetsgivarna ha
förordnats direktör C. F. Söderbäck, direktör T.
Andersson, kabinettskammarherre B. Hay och
byggnadsingenjör C. F. Dahl samt till suppleanter för de ledamöter
som representera arbetarna landsorganisationens förste
sekreterare P. Bergman, ombudsmannen J. Larsson,
f. förtroendemannen J. Jönsson och förtroendemannen
Leonard Nordgren.
Till ledamöter av arbetsdomstolen ha för nämnda
tid förordnats direktörerna O. I. Larson och E. W. Paues
samt Svenska järnvägsmannaförbundets ordförande J.
A. Forslund och Svenska grov- och fabriksarbetareförbundets
ordförande C. J. Söder. Till ersättare för
Larson och Paues ha förordnats ombudsmannen K.
Wistrand, kapten S. Rudberg, direktör B. Heyman och
direktör E. Ericsson samt till ersättare för Forslund och
Söder förtroendeman O. Karlen, Svenska
metallindustriarbetarförbundets andre ordförande O. Westerlund samt
förtroendemännen G. Wiberg och S. Cruse.
Tekniska högskolan. Katalogen för höstterminen
1932 kom oss tillhanda den 15 december, sålunda i
behaglig tid före terminens avslutning den 20 i samma
månad. Katalogen tilldrar sig denna gång ett särskilt
intresse genom att den för första gången upptager
studerande i de nya fackavdelningarna för teknisk fysik
och för lantmäteri. Den förstnämnda fackavdelningen
räknar i sin första årskurs 6. studerande,
lantmäterifackavdelningen i första årskursen 21 studerande.
Dessutom har högskolan från den förutvarande
lantmäteri-undervisningen ärvt 21 extra lantmätare som studerande
i kursen för kulturtekniska examen samt 18 studerande
i andra årskursen av den tidigare kursen for lantmäteriexamen.
Övriga ordinarie studerande fördelade sig på de olika
fackavdelningarna på följande sätt: Maskinbyggnad och
mekanisk teknologi 113 i första och andra samt 71 i
tredje och fjärde årskurserna, Skeppsbyggnad resp. 48
och 16, Elektroteknik resp. 89 och 84, Väg- och
vattenbyggnad resp. 103 och 75, Kemi och kemisk teknologi
resp. 88 och 45, Bergsvetenskap resp. 81 och 31 och
Arkitektur resp. 56 och 56. Totala antalet ordinarie
studerande utgjorde 983, därav 605 i första och andra
samt 378 i tredje och fjärde årskurserna. Härtill
komma 32 specialstuderande och 22 extra studerande.
Kan Tyskland bliva självförsörjande med avseende
på järnmalmer? Vid sammanträde den 26 november
med Verein deutscher Elsenhuttenleute höll
bergassessor dr-ing. W. Luyken i Düsseldorf ett föredrag över
ämnet "Die Versorgung der deutschen Hochofenwerke
mit einheimischen Eisenerzen", vilket torde innehålla
åtskilliga synpunkter av för Sverige aktuellt intresse.
Den tyska järnmalmsbrytningen, vilken före kriget
befann sig i jämn stegring, har efter kriget nedgått
katastrofalt. År 1913 utgjorde den tyska järnmalmens
andel i den malmmängd som förbrukades i tyska hyttor
67 %. Under inflationstiden var motsvarande andel
trots förlusten av minette-området ännu 45 % men har
sedermera fallit till 16,5 % under år 1931. Till följd av
den minskade användningen av tyska malmer hava ett
stort antal gruvfält måst inställa driften, och liknande
utsikter vänta det stora flertalet av de ännu i gång
varande järnmalmsgruvorna.
Tysklands tillgångar av järnmalmer uppskattas till
515 mill. ton. För inånga malmdistrikt, t. e. Siegerland,
är livstiden ganska begränsad. Detta till trots ansåg
föredragshållaren, att det under nuvarande
arbetslöshet ej vore riktigt att spara på det inhemska
malmförrådet. Driften bör hållas i gång bl. a. med hänsyn till
att det erfordras en rundlig tid, avsevärda maskinella
anläggningar och en skolad arbetarstam, innan en
malmfyndighet kan bringas upp i producerande skick, då
detta av olika skäl kan bliva nödvändigt.
Den tyska järngruvdriftens nationalekonomiska
betydelse belyses därav, att år 1929 uppfordrades 6,4 mill.
ton järnmalm till ett värde vid gruvan av ca 62 mill.
riksmark. I järnmalmsgruvorna sysselsattes 16 235 man,
vilkas sammanlagda årslöner uppgingo till 33,4 mill.
mark, dvs. 53,8 % av produktionsvärdet.
En rundfråga angående de tyska järnverkens
förbrukning av inhemsk malm har givit bl. a. följande resultat.
Verken vid kusten använda ingen tysk malm. I
Ruhrområdet ingå tyska malmer med 7 à 8 % i hyttornas
råvaror, medan importmalmerna ingå med 60 %. Då
Ruhrområdet konsumerar 80 % av järnmalmen, följer
härav, att 95 % av all i Ruhr förädlad malm är av
utländskt ursprung. De övriga järnverkens förbrukning
av importmalmer är därför relativt liten.
Orsakerna till den tyska järnmalmsproduktionens
nedgång äro av ekonomisk natur. De tyska, övervägande
kiselsyrerika malmerna äro vanligen lågvärdiga, och
deras produktion har därför svårt att bära
omkostnaderna i form av skatter, löner och sociala utgifter.
Dessa allmänna omkostnader hava till den grad
belastat driften, att denna trots rationaliseringsåtgärder
ej kunnat göras bärig med de malmpriser som f. n.
gälla importmalmerna. Härtill kommer den extra
belastning som de mycket höga frakterna å tyska
riksjärnvägarna innebär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:19 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0494.html
