Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 JUNI 1932
BERGSVETENSKAP
47
varierar allt efter förhållandena men är, i allmänhet
betraktad, ej stor. Självinduktansens (L) direkta
inverkan blir därför ej stor, men den erhållna
reak-tansspänningen blir stor till följd av det höga
ampéretalet. Es kommer då av den anlagda, låga
sekundärspänningen E att under vissa förhållanden
kunna utöva ett stort inflytande på effektfaktorn
(cos cp).
Lindström anger en formel för beräkning av
formfaktorn L för en cirkelrund slinga:
L = 4nR0^8 + *log - 2 . 10-9 h y ... (4)
i-H
L = 2 (2. ’log
\
där R - slingans radie i cm,
r = ledarens " " "
För en rektangulär slinga gäller approximativt
den härledda formeln:
L = 4 (l . «log Zl + /j . elog – } - 1 0-9 hy... (5)
där l enligt fig. 15 a är sidan a d = c b,
’l ?> 5? 5? 5? J5 ^ ^ ^^ C (">
r är radien för den ekvivalenta cirkeln av
ledaren.
En beräkning av L enligt formel (4) ger
emellertid ett för högt värde, enär sidan c d med
kolelektroden, kolhållaren osv. har större tvärsnittsarea och
alltså större ekvivalent cirkel än r. Tages hänsyn
även till detta för denna sida, erhålles formeln:
- + Z^log-4-Zi.’log- V 10-9 hy (6)6
T T T-^ J
där TI bildar radien till den ekvivalenta cirkeln för
sidan d c.
För ett visst praktiskt fall (se fig. 22), där:
b c - d e - l - 300 cm,
b e = d c = Z± = 400 "
r =12 cm för den ekvivalenta, rörformiga
ledaren,
i\ =2 40 cm för den till elektrodtvärsnittet sva-
rande radien av den cirkelformiga ledaren
erhölls:
L = 0,836 -10-5 hy
och vid 18 000 ampere och j - 50 perioder
motsvarande:
Es = 47 volt.
Dels till följd av formlerna (5) och (6)
approximativa giltighet, försummandet av induktansen på det
inom ledaren liggande magnetiska fältet - detta
fel är likväl litet, enär strömmen går i eller nära
ytan - dels till följd av att r även för sidan b c
(se fig. 22) bör vara större än förutsatt, enär där
finnas kablar med allt efter förhållandena spritt och
ofta nedhängande läge, kunde under sådana
förhållanden endast ett approximativt resultat erhållas.
Sammanfattande anger Lindström:
Genom blandning av + och - skenor från
transformatorn (Å, fig. 22) till förgreningspunkten (a) kunna
såväl induktansen som effektiva motståndet hållas
6 Lindström anger även en annan formel för noggrannare
beräkning av induktansen genom att taga hänsyn till det
magnetiska fältet inom ledarna. Om strömmen antages
någorlunda jämnt fördelad inom dessa, får man:
K
i + h
. elog
.2r4 /T7.
Alla mått i cm.
ra
i-9 i
+
Fig. 15 a och b.
låga. Är avståndet a - h stort, ledes vardera polen
genom var sitt av tvenne koncentriska rör,
varigenom såväl induktansen som motståndsökningen
bli minimala.
Vid förgreningen av polerna böra flera ledare för
resp. poler ej föras invid varandra. Omedelbart från
förgreningspunkten (a) bör skenknippet för varje
pol delas upp i tvenne (event. flera) grupper,
vardera bestående av en skena, vars tjocklek ej bör
överstiga 15-20 mm. Vid stor ledningslängd böra
de båda (event. flera) grupperna till samma pol ledas
på långt avstånd från varandra. Vid mindre
ledningslängd kunna de föras närmare varandra. - Vid
höga strömstyrkor, där skentjockleken för varje
grupp överstiger 20 mm, bör en rörformig ledare
användas. Med ökad diameter och motsvarande
minskad väggtjocklek hos densamma samt ökat
avstånd från röret i nästa grupp erhålles såväl lägre
induktans som minskat effektivt motstånd.
Som den på transformatorns sekundärsida
genomförda energimängden enligt formel (1) är:
W = E-I.co8(p.................. (1)
visar omformningen:
= O
(8)
- ^................ (7)
n -ji . y . U
enligt Bergeon,7 att:
den genomsatta energimängden är proportionell
mot kvadraten på den anlagda sekundärspänningen
samt omvänt proportionell mot den befintliga
reak-tansen 2 n * y * L, om nämligen sin cp är konstant.
Vid en given sekundärspänning E och en given
reaktans 2 n’ y * L ernås ett maximum för:
d (sin <p . cos <p)
dep
dvs. för cos 2 <p - O eller cp - 45°, motsvarande
cos cp = 0,707.
I sammanfattning anger Bergeon följande:
1. Varje elektrisk ugn av hithörande slag har
därför en viss maximaleffekt, som bestämmes av det
induktiva motståndet. Detta bestämmes av ugnens
geometriska form och av de inflytanden, som
ledningsnätet till följd därav kommer att utöva, Till
den maximala effekten hos ugnen hör då ett visst
maximalt ampéretal.
2. Effektfaktorn (cos cp) blir då vid samma effekt
hos ugnen beroende av den anlagda spänningen samt
ökar med denna.
3. Den maximala effekten hos en ugn är
proportionell mot kvadraten på den anlagda spänningen
7 IV :e CongTés de Chimie Industrielt, Bordeaux, juni 1924.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
