Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 9
SEPT. 1932
I TEKNISK TIDSKRIfTP
BERGSVETENSKAP
REDAKTÖR; &G.MARKMAH.
AV SV&NSKA TEKNOUO6FQRE.NIN
INNEHÅLL: Något om Hofors bruks gruvdrift och dennas rationalisering, av bergsingenjör Halvar Löwenhielm.
- Tennets korrosion. - "Etsningar" och "svarta fläckar", av civilingenjör Sven Brennert. - Notiser.
NÅGOT OM HOFORS BRUKS GRUVDRIFT OCH
DENNAS RATIONALISERING.1
Av bergsingenjör HALVAR LÖWENHIELM.
Den nu i huvudsak slutförda rationaliseringen av
driften vid Hofors gruvor har betingats dels av
ändrade produktionsförhållanden och dels av
framsyntheten hos bolagets ledning, som beviljat de
erforderliga anslagen för omfattande nyanläggningar
och ombyggnader.
Till de uppnådda resultaten av rationaliseringen
har det tekniska utformandet av ingående
konstruktioner i väsentlig grad bidragit, och det är givetvis
denna sida av saken, som kan påräkna intresse från
fackmännen.
Då ifrågavarande gruvor ej torde vara så allmänt
kända, synes en kort översikt över deras historik
och geologi vara motiverad.
Historik.
Bergshanteringen inom Gästrikland är uråldrig.
En del forskare vilja t. o. m. förlägga de nordiska
fornsagornas "Järnbäraland" till denna landsdel. De
mycket talrika lämningarna efter Osmundsmide, den
tidiga bebyggelsen och de goda kommunikationerna
genom närläget till Bottniska viken kunna anföras
såsom skäl för denna åsikt.
Den äldsta järnhanteringen var här liksom på
andra håll i vårt land grundad på sjö- och
myrmalmer, men redan på 12-1300-talen torde man
delvis ha övergått till bergmalmer såsom råmaterial.
Detta framgår därav, att Torsåkers socken, som
ensam inom landskapet utmärker sig för rikedom på
bergmalmer, namnes såsom bergslag redan år 1354
och privilegierades av Albrekt av Mecklenburg den
6 maj år 1374.
Ett flertal av de största malmfyndigheterna inom
Torsåkers socken, såsom Stollgruvorna,
Nyängs-gruvan, Göske- och Penninggruvan ha sannolikt
varit kända och bearbetade under medeltiden.
De nu nämnda och ett mycket stort antal mindre
gruvor gåvo upphov till en efter tidens måttstock
betydande järntill verkning, som under de följande
århundradena och fram mot slutet av 1800-talet
bedrivits av bergsmän och bruksägare inom Torsåkers
och angränsande socknar.
Föredrag* i avd. för Kemi och bergsvetenskap den 8 april
1932.
Som bevis på vilken allmän utbredning
bergsbruket haft inom Torsåkers socken kan nämnas, att
intressenterna i Nyängsgruvan år 1821 utgjordes av
Hofors bruk, Ljusneverken, Mackmyra, Uhrfors och
Axmars bruk samt ej mindre än 100 bergsmän och
enskilda. År 1876, då Nyängs aktiebolag bildades,
var antalet delägare 48 st., varav 4 bruk och 44
bergsmän. Under lågkonjunkturen i början av
1880-talet sålde bergsmännen så allmänt sina andelar till
bruken, att 10 år senare endast 7 bergsmän och
enskilda funnos kvar.
Koncentrationen av äganderätten till gruvorna har
sedermera fortgått och fullbordades år 1917, då
Sandviken och Forsbacka sålde sina andelar i
Nyängs aktiebolag till Hofors bruk.
Som bekant hade SKF redan år 1916 förvärvat
alla aktier i Hofors aktiebolag, och sedan Hofors
även formellt uppgått i SKF år 1921, är SKF ägare
till alla kända mera betydande fyndigheter inom
Torsåkers socken.
Samtidigt som gruvornas betydelse för socknens
och länets ekonomiska liv alltmera avtagit och
lokaliserats till Hofors bruk med omnejd, ha de i stället
kommit att få en desto större betydelse såsom
rå-varubas för en världsomfattande svensk
kvalitets-industri.
Geologi.
De geologiska förhållandena inom Torsåkers
malmtrakt ha blivit skildrade relativt ingående av fil.
dr Gustaf Lindroth (G. F. F., band 46, h. 6-7), och
jag kan därför inskränka mig till en kort
beskrivning av de viktigaste fyndigheternas särdrag.
Den centrala delen av Torsåkers socken upptages
av ett mäktigt leptitområde, som innehåller ett
mycket stort antal större och mindre
malmfyndig-heter. De värdefullaste av dessa äro belägna kring
sjön Stora Gösken. På denna sjös norra sida
ligga Nyängsgruvans, Storbergets och Stollgruvornas
malmer, på dess södra Storstrecks-, Göske m. fi.
gruvor. Av dessa innehålla Storberget, Stollgruvorna
och Storsängsgruvan typiska skarnmalmer, under
det att Nyängs- och Göskegruvorna uppvisa både
skarn- och kalkmalmer och slutligen
Storstrecks-gruvans malmer äro rena kalkmalmer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
