Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
TEKNISK TIDSKRIFT
10 SEPT. 1932
Fig. 1. Nyängsgruvan - 367 m avv.
Sedan ett tiotal år tillbaka äro Nyängs- och
Stor-strecksgruvorna de enda av dessa fyndigheter, som
brytas.
Nyängsgruvans malmer äro belägna i
leptitforma-tionen men på endast ca l km avstånd från den
gnejsgranit, som begränsar leptitområdet i norr.
Dessutom uppträda mindre partier av gnejsgranit i
malmernas omedelbara närhet. I gruvorna hava även
talrika gångar av gnejsgranit blivit anträffade, både i
malmens liggvägg och hängvägg. Särskilt har den
östra delen av skarnmalmen, som i regel varit
mäktigast och fört den rikaste malmen, från dagen och
ned till gruvans djupaste nivåer efter liggväggen
till stor del begränsats av en gnejsgranitgång.
Denna gnejsgranit har hittills visat sig vara en
ganska ofarlig följeslagare, i det den visserligen här
och där gjort gångformiga intrång i malmen, men
den synes av gruvkartan att döma ingen enda gång
ha helt avskurit malmen från ligg- till hängvägg.
Att gnejsgraniten är yngre än malmen framgår dels
av dess kontakter med malmen och dels av att ett
par hundra meter NO om Nyängsgruvan ett flertal
småmalmer brutits från dagen, som samtliga legat
helt inbäddade i gnejsgranit. De kunna därför ej
uppfattas på annat vis än som brottstycken efter
en större fyndighet, som blivit söndersplittrad vid
gnejsgranitens uppträngande.
På de djupare nivåerna i Nyängsgruvan
förekomma två malmparalleller, den norra, som består
av skarnmalm, belägen mellan liggväggsleptiten och
kalkstenen, och den södra, som utgöres av
kalkmalm, i kalkstenens hängande och skild från denna
genom ett leptitparti. Skarnmalmerna ha en
längdutsträckning av ca 200 m och en area på 367 m
nivån av ca 2000 rn2. Kalkmalmen har en längd av
ca 75 m och en area av
300 å 400 m2.
Strykningsriktningen är VSV
-ONO och
sidostup-ningen brant mot SSO.
I samband med
Nyängsgruvans geologiska
förhållanden torde ett
omnämnande av det i
denna gruva
förekommande s. k. "smällber- ^
get" vara på sin plats. Fiff
Uttrycket betecknar det förhållandet, att ett större
eller mindre parti av gråberg eller malm, som av
allt att döma är fullt fast, plötsligt efter en skarp
smäll rasar eller blir bomt, så att det måste
rensas ner. Denna lömska egenskap hos berget
har särskilt i flydda tider, då malmen bröts i öppna
strossar, blivit orsaken till många gruvarbetares
död. Fenomenet har sin förklaring i att här och där
kvarstå spänningar efter förskjutningar i
berggrunden, som närmast kunna liknas vid små
sprängladdningar, och som avfyras automatiskt, när
"försättningen" minskats i tillräcklig grad genom
gruvarbetena.
Storstrecksgruvans malmer äro, som tidigare
nämnts, uteslutande kalkmalmer och förekomma i ett
kalkstenslager av rätt stor mäktighet. De
kännetecknas av ett oregelbundet uppträdande med
kraftiga variationer i storlek och järnhalt från den ena
nivån till den andra. Koncentrationer av rikmalm
med omkring 60 % järnhalt förekomma, men i
allmänhet är järnhalten låg med volymsövervikt för
kalkstenen, och malmerna övergå ofta till en svag
magnetitimpregnation i kalksten.
Strykningsriktningen varierar från VNV-O SO för
Edske- och Afzemalmerna och NNV-SSO för
Stor-strecksmalmen. Si-dostupningen är i
allmänhet nästan
vertikal.
Sammanlagda malmarean å
225 m djup, som är
den djupaste
tämligen fullständigt
undersökta nivån, är
700 m2.
if> 9.O 3O vö 50 &O 7O 80 <;<;> /OO
2. Storstrecksgruvan - 225 m avv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
