Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 10
OKT.
l TEKNISK TIDSKRIFT!
BERGSVETENSKAP
fr B.G.MARKMAN.
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖR EININ
INNEHÅLL: Norges bergsundervisning 175 år. - Något om Hofors bruks gruvdrift och dennas rationalisering,
av bergsingenjör Halvar Löwenhielm. - Centraliserad driftkontroll vid masugnsanläggning. - Litteratur. -
Föreningsmejldelanden. - Notiser.
NORGES BERGSUNDERVISNING 175 ÅR.
För den som vant sig att i årtalet 1819 se
tidpunkten för tillkomsten av en bergsvetenskaplig
undervisningsanstalt i Sverige, verkar det onekligen
överraskande, att man i dagarna, närmare bestämt den 19
september, i vårt västra grannland med övlig
festivi-tas firat 175-årsminnet av den första norska
bergsun-dervisningsanstaltens grundande. Ty fastän
bergsavdelningen vid Norges tekniske h0iskole ännu befinner
sig i tonåren, leder från denna moderna skola en
obruten linje tillbaka till det bergsseminarium som
år 1757 grundades i Kongsberg.
Nu ha visserligen våra vänner norrmännen varit
älskvärda att vilja betrakta sin egen
bergsunder-visningsanstalt som "rene konfirmanten" vid
jämförelse med jernkontoret, vilken inrättning ju även
i betydande mån ehuru knappast i skolmässiga
former utövat inflytande på utbildningen av bergteknici
redan vid en tidigare tidpunkt. Men vill man på
detta sätt söka bergsundervisningens ursprung bakåt
i tiden, förlorar man sig snart i det ovissas dunkel,
där det ej längre blir möjligt att fastställa några
årtal till grund för jubileumsberäkningen, och vi
konstatera således, att den norska bergsundervisningen
med befogad stolthet kan se tillbaka på en 175-årig
för landets ekonomiska utveckling betydelsefull
verksamhet. Om denna verksamhet har statsgeologen
Rolf Falck-Muus i "Tidsskrift for Kjemi og
Berg-vesen" lämnat en i hög grad läsvärd skildring, ur
vilken följande data äro hämtade.
Upprättandet av ett bergs- (och
åkerbruks-)seminarium vid Kongsberg grundar sig på en kunglig
resolution av den 19 september 1857, och redan den
24 oktober Samma år kunde undervisningen taga sin
början. Den skulle, som det så storståtligt lydde,
omfatta "alle fysiske, matematiske og kemiske
viden-skaber, hvorpaa bergverkenes drift grunder sig".
Att det blev en bergmedicus, Becker, som skötte
undervisningen i den unga läroanstalten, är ej att
förvåna sig över. Redan vår egen Linné förvärvade
ju som ung läkare i Uppsala ett stadgat anseende
som lärare i proberkonsten. Becker var för övrigt en
driftig man, som vid sin redan år 1761 timade
bortgång1 visade sig svår att ersätta. En fast
organisation fick bergsseminariet först år 1783, och från
denna tidpunkt avslutades studierna med en särskild
examen. Seminariet utbildade under denna tid en
rad namnkunniga bergsmän och arkitekter.
Mot slutet av 1700-talet gick det åter utför med
undervisningen. Visserligen var bergshanteringen
landets enda egentliga industri, men dess behov av
vetenskapligt skolade krafter tyckes ej ha varit så
stort, ty i början av 1800-talet inhyste den för sin
tid rätt storslagna akademibyggnaden l (säger en)
student. En radikalkur för återupprättande av
seminariets fallna anseende innebar förslaget, att
bergsexamen skulle berättiga till företrädesrätt vid
tillsättände av administrativa (och ecklesiastika!) tjänster.
År 1804 tog också en präst bergsexamen. När
universitetet i Kristania år 1811 kommit till stånd,
avvecklades seminariet i Kongsberg, varifrån den sista
examinerade studenten utgick år 1813.
Egendomligt nog betecknar året 1819 även i
Norge tidpunkten för den akademiska
bergsundervis-ningens tillkomst, då den förste bergsstuderanden
anmälde sig vid "kongelige Fredriks" i Kristiania.
Där liksom i Falun ställde man redan från början
stora krav på elevernas underbyggnad, och
kursernas mångfald och omfattning gjorde, att bergsexamen
vid universitetet fick stadgat anseende av en
synnerligen exklusiv lärdomsgrad. Det är väl därför ingen
tillfällighet, att på 1870-talet ej mindre än 7
bergsingenjörer samtidigt voro professorer vid
universitet, representerande olika ämnen inom den
mate-matisk-naturvetenskapliga avdelningen.
När sedermera, f. ö. redan på 1830-talet, frågan om
upprättandet av en Polyteknisk läroanstalt för Norge
blev aktuell, avsågs att till denna överföra jämväl
bergsundervisningen. Det dröjde dock ända till år
1900, innan Norges tekniske h0iskole i Trondhjem
kom till stånd, och vid denna tidpunkt voro starka
krafter i verksamhet för bevarandet av
bergsstudierna vid universitetet. Genom
bergingeni0rfor-eningens och främst dess dåvarande ordförande,
sedermera professorn Alfr. Getz’ kraftiga ingripande
kom dock överflyttningen till stånd, och år 1912
flyttade professor J. H. L. Vogt till Trondhjem. De sista
bergsstudenterna vid universitetet utexaminerades
år 1913.
Vid den norska bergsundervisningen ha under
årens lopp varit knutna många framstående
vetenskapsmän. Här må erinras endast om namnen
Waldemar Christoffer Br0gger och J. H. L. Vogt, kända
vida över sitt hemlands gränser. Och de norska
bergsmännen liksom de svenska ha såväl vid
högskolestudierna som senare i livet lagt i dagen en
sammanhållning och kåranda, som har sin rot i gamla
förnämliga traditioner, vilkas bevarande även i vårt
nivellerade samhälle säkerligen är av stor betydelse
för bergsvetenskapens fortsatta utveckling.
E. H-r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
