Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Feb. 1932 - Diskussion i strömbrytarfrågan i Elektroingenjörsföreningen den 16 oktober 1931
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ö FEBR. 1932
ELEKTROTEKNIK
27
Samtliga dessa huvudbrytare HDU och HAU voro
försedda per fas med två brytställen för huvudkontakten
samt i regel fyra seriekopplade brytställen för
gnist-släckningskontakterna. Huvudbrytarna voro samtliga
försedda med förkontakter med ett motstånd av ca 70
ohm för 10 kV brytarna och ca 1200 ohm för 50 kV
brytarna. Lådorna voro av avlång typ och icke
synnerligen kraftiga. Samtliga huvudkontakter voro av
plattanliggningstyp med fjädrande borstkontakt i
bryggan. Gnistkontakterna voro av vanlig anliggningstyp
men lågo snett an mot fasta kontakterna. Brytarnas
till- och frånslagningshastighet var tämligen liten,
sålunda var vid brytning hastigheten av en storhetsgrad
av ca l m, när gnistkoritakterna släppte, och endast
obetydligt över l m, när brytaren hade sin största
hastighet, allt vid strömlös manövrering. Vid brytning av
stora strömstyrkor erhålles kanske något ökad
hastig-h<*t å bryggan. Tillslagningstiden från kontaktgivning,
till dess gnistkontakterna togo, utgjorde -ca 3/4 sek.
Brytförmågan var vid beställningen icke fullt
klarlagd. Anordningar för provs utförande med mycket
stora effekter funnos icke i verkstäderna, och
möjligheter funnos i endast mycket ringa grad vid kraftverken
och utnyttjades mycket litet. Prov i verkstäderna i
Västerås, utförda av nuvarande överdirektör Borgquist,
klarlade emellertid vikten av att lämplig luftkudde
fanns över oljan, varigenom säkert obehagliga
erfarenheter under drift undvekos. Vid senare beställningar
angavs emellertid som fordran av beställaren, att
brytarna skulle kunna bryta kortslutningsströmmen vid 8
parallellkopplade generatorer i Trollhätte kraftverk.
Leverantören angav, att, om dylika brytare då kunde
göras, fordran skulle uppfyllas. Det framhålles, att
Trollhätte kraftverks generatorer hava mycket stor inre
dämpning, så att största ögonblickskortslutningsvärdet
torde utgöra ca 7 ggr normal belastningsström.
Påkän-ningen på brytarna blir på grund härav liten. I
Trollhätte kraftverks anläggningar finnes en mängd
serie-kopplade brytare, som automatiskt vid feltillfällen lösas
ut vid kortslutning medelst maximalreläer med omvänd
tidsreglering. Följden härav blir den, att vid
kortslutningar mycket nära kraftstationen jämförelsevis lång
tid förflyter, innan brytaren löser, i regel 3 å 6 sek.
Även detta är givetvis en kraftigt bidragande orsak till
att brytarna bliva skonade. Endast vid några brytare,
som i kraftverket tjänstgöra som skyddsbrytare för
mindre brytare, matande smärre utgående kablar, är
tidsinställningen satt så kort, att större påkänningar erhållas.
Av intresse är att undersöka, huru brytarna hava
funktionerat, då de blivit tagna i funktion för brytning
av kortslutningsströmmar. Det kan då sägas, att vid
direkt brytning har i kraftstationen i Trollhättan ingen
huvudbrytare strejkat. De hava alla väl brutit vid
kortslutningar. Följande skador, explosioner och
oljebränder hava förekommit:
De små brytarna av HEU-typ och liknande, som
avsetts för ca 15 000 kVA bryteffekt högst, hava vid några
tillfällen blivit utsatta för så stora bryteffekter, att
någon tanke på att man skulle kunna bryta dessa icke
förekommit. Vid 4 eller möjligen 5 tillfällen hava
härvid oljelådorna slungats ned, och vid ett par av dessa
tillfällen har en liten oljebrand uppstått.
Vid omkopplare för 10 kV hava vid tre tillfällen
skador erhållits, då även dessa utsatts för påkänningar,
för vilka de icke alls avsetts. I ett fall har ren
felfas-ning förekommit med följande oljeexplosion och
oljebrand. Vid de två andra tillfällena erhölls pumpning i
oljekopplaren, beroende på att i kontaktarmens
från-slagningsläge en stoppanordning kommit i sådant läge,
att den skar sönder isolationen på en ledare. Detta fall
är av tämligen lömsk beskaffenhet, men orsaken
upptäcktes emellertid.
Med de stora huvudbrytarna har endast i ett fall
erhållits oljeexplosion och oljebrand men då av tämligen
svårartad beskaffenhet. Med denna brytare inslogs en
kortslutning utanför ställverksväggen med 5 maskiner
bakom. Brytaren stannade icke inne. Explosion och
oljebrand uppstodo. Det är att framhålla, att brytarna
torde vara för svaga att slå in kortslutningar av någon
nämnvärd storlek.
Med hänsyn till den långa tid, kraftstationen varit i
drift och att driften hela tiden för Trollhättans
vidkommande är av mycket varierande beskaffenhet med
högspänd överföring och lokaldrift med stora effekter,
förefaller det, som om man måste säga, att brytarna
i stort sett fungerat synnerligen väl.
Vid brytning hava följande mindre olägenheter
framträtt. Dessa typer av brytare hava visat sig mycket
svåra beträffande inställningen. Om en brytare stått
inslagen några månader, kan det hända, att, om den
brytes, den vid tillslagning icke stannar inne. Om den
justeras in och manövreras tio eller tjugo gånger och
fungerar utmärkt, kan den nästa gång klicka. Vissa
förbättringar hava erhållits genom att vi ändrat
låsanordningen och därigenom att vi till ca 10 % ökat
tillslagningssolenoidernas effekt.
Några nyare brytare i TK l hava installerats med
pluggkontakter för såväl 50 som 130 kV. Erfarenheten
med dessa kontakter är den bästa och påpekas bl. a., att
inställningen av mekanismen icke erfordrar så stor
. noggrannhet.
Till Lilla Edet-stationen hava levererats brytare av
Aseas nya utförande.
För 10 kV äro de av typ HGGE 211/1 000, 27000 A
brytförmåga vid 11 kV. Dessa sakna
uppladdningsmotstånd och hava pluggkontakter med 2 brytställen pr
fas och explosionskamrar. De hava fungerat väl.
För 50 kV installerades ursprungligen brytare med
explosionskammare, som hade kontakterna uppburna av
bakelitskivor. På dessa brytare erhöllos skador på
grund av dålig bakelit, och en brytare exploderade med
åtföljande oljebrand.
En av de brytare, som skadades på grund av dålig
bakelit, var HFCE 855/350 för brytförmåga av 2500 A
vid 55 kV, de båda andra HGCE 455/350 med
brytförmåga 5 500 A vid 55 kV.
Den av de senare brytarna, som exploderade, hade
kontaktbryggan liggande i tillslaget läge och såväl
explosionskammare som brytarelåda uppfläkta av
explosionen. Denna har alltså börjat i expansionskärlet,
och brytaren har låst sig i sådant läge, att ljusbågen
blivit stående och orsakat katastrofer.
Ingen av brytarna i Lilla Edet hade förkontakter.
Som redan nämnts hava kraftiga tillslagningsspolar
insatts. Genom regelbunden noggrann inspektion hava
vi alltid sökt hålla oljebrytarna väl i ordning.
För att minska risken vid event. oljebrand eller
oljeexplosion hava vissa rum uppdelats där så kunnat
ske och varit mest erforderligt. På en mängd håll hava
kraftigare dörrar insatts. Vattenledning för släckning
av oljebrand har anordnats.
Den stora frågan uppstår därefter: vad kan göras åt
de gamla brytarna? Att i ett gammalt kraftverk, som
dock fungerat och fungerar mycket tillfredsställande,
göra radikala ombyggnader har alltid visat sig svårt
att motivera och få igång på grund av åtföljande stora
kostnader. Inom de begränsade utrymmen, som
förefinnas i Trollhätte kraftverk, bliva radikala ändringar
svåra att åstadkomma. Antagligen måste man
inskränka sig till ändring av vissa mera provisoriska
anordningar och i det stora hela låta sig nöja med smärre
förbättringar. Allmänt utbyte av brytare medför
betydande kostnader. Sådant ombyte torde få ske endast
i mindre utsträckning. De billigare ändringar, som
kunna göras för att förbättra oljebrytarna, kunna lättare
genomföras, och det synes, som om stora förhoppningar
kunde fästas vid de av överingenjör Eriksson omnämnda
"deion grids", insatta i oljebrytare samt vid de hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
