Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1932 - Edy Velander: Några intryck från internationella högspänningskonferensen i Paris 1931
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5 MARS 1932
ELEKTROTEKNIK
39
meddelade, att de kapslade ställverken ej alls slagit an
i Amerika.
Isolation av kraftledningar.
Inom avdelning 2, som behandlar ledningar och
isolatorer, framlämnade professor VAN CAUWENBERGHE,
Bryssel, i egenskap av ordförande för
isolatorkommittén, en utförlig och särdeles värdefull
rapport (1) om isolatorprovning, vari en mängd
detaljer om provens utförande diskuteras och
redogörelse lämnas för jämförande prov, som utförts
vid flera olika laboratorier. Bland annat anges, att
man måste räkna med en avvikelse på 5 % i
överslagsspänningen, då samma isolatorer provas i olika
laboratorier, och av 10 %, då olika individer av
samma isolatortyp provas. Metoden att bestämma
genomslagsspänning under olja kritiserades under
påpekande av att oljans egenskaper ha mycket stort
inflytande på resultaten och att en provningsolja
med relativt hög ledningsförmåga, som användes
bland annat av Hermsdorf, ger helt andra resultat
än högisolerande oljor, utan tvivel beroende på att
oljan påverkar spänningsfördelningen.
I en intressant uppsats av DREWNOWSKI (nr 24)
skildras en metod för potentiometrisk undersökning
av spänningsfördelningen utefter en isolator, varvid
felkällor, som bero på den kapacitiva belastningen
och därav följande deformation av spänningskurvan
hos provgeneratorn, elimineras genom att
kompensationsspänningen tages från en förstärkare,
vars matningsspänning avtappas från själva provkroppen.
En uppsats av SKOWRONSKI (nr 29) behandlar
porositeten hos porslin, och i den ovan omnämnda
uppsatsen av professor VELANDER skildras vissa
mekaniska egenskaper hos porslinet, framför allt
utmattningsfenomenen, som uppges bero på en
successiv absorption av energi hos materialet vid
upprepade påkänningar. Teorien grundas på
observationen att diagrammet för påkänning och töjning
bildar hystresisslingor, som därtill äro starkt beroende
på belastningscykelns varaktighet i tiden.
VIEL (nr 54) diskuterade konstruktionen av en
framtida europeisk samlingsskena för 400 kV och
SCHJÖLBERG-HENRIKSEN (nr 104) gick in på
möjligheterna att anordna kraftöverföring med likström
vid mycket hög spänning med hjälp av
konverterande apparater enligt glödkatodrörets princip. En
nya kraftledning i Italien för 220 kV mellan Cardano
och Cislago beskrevs av DALLA VERDE (nr 81) och
SILVA (nr 49), vilken senare visade en mycket
uppskattad film från detta linjebygge.
Frågan om normer för högspänningskablar har
varit på tapeten vid flera konferenser och bland
annat har holländska elektricitetsverksföreningen
gjort mycket vägande inlägg i denna fråga.
Föreningens ordförande, BAKKER, tillika ordförande i
högspänningskonferensens kabelkommitté, och
direktör dr VAN STAVEREN framträdde vid sommarens
konferens med nya rapporter och förslag, som väckte
mycket livlig diskussion. Man kom överens om att
genom kabelkommittén fastslå ett forskningsprogram,
som med gemensamma krafter skulle utföras, så att
resultaten kunde bli tillgängliga vid 1933 års
högspänningskonferens.
I den tredje sektionen, som behandlar drift av
stora kraftsystem, diskuterades en rad uppsatser om
reaktiv energi, dess definition, uppmätning och
ekonomiska betydelse, om parallelldrift, fjärrmätning,
selektivskydd m. m.
Amerikanska storkraftproblem.
I samband härmed må omnämnas ett längre
muntligt anförande av den nyssnämnde Mr. SPORN, vilket
på sätt och vis föll utanför programmet men som
är värt all uppmärksamhet på grund av den
sammanfattning av amerikanska storkraftproblem, som
därvid gavs. Mr. Sporn har haft vänligheten att
sedermera skriftligt meddela mig huvudpunkterna i
sitt föredrag och jag är därför i tillfälle att här
något mera utförligt referera det.
Mr. Sporn framhöll, att man i Amerika lägger stor
vikt vid mycket snabb funktion av skydds- och
regleringsorgan i händelse av fel. Man hade funnit, att
viktigaste villkoret för ostörd drift i storsystemen
är att uppkommande fel ögonblickligen avskiljas.
Man strävar därför efter att få brytare, som fungera
inom 6 å 8 perioder och anser sig i resultatet av vissa
kortslutningsförsök i jättelik skala, som anordnats i
samarbete mellan stora kraftverk och elektroindustrier
i Amerika, ha fått belägg för att problemet
kan lösas genom användning av snabbverkande
reläer och brytmekanismer samt tillämpning av
antingen deion-brytaren med avjoniserande cellväggar
eller oljebrytare enligt den s. k. oil-blastprincipen,
där en ström av kall olja med stor hastighet
pressas mot ljusbågen.
När för ett par år sedan den nya
vattenkraftstationen vid Conowingo (på 280 MW) inkopplades på
Philadelphia-systemets 220 kV linjer hade man
under första året åtskilliga fall av pendling, som
resulterade i att Conowingo gick ur fas. Sedan
snabbverkande oljebrytare insatts, ha dessa svårigheter
försvunnit. En häftig kortslutning inträffade
nyligen, berättade Mr. Sporn, på en av 220 kV-
ledningarna. Felet avkopplades på omkring 10 perioder
och enligt vad en automatisk oscillograf visade,
hade under denna tid visserligen en ringa
fasskillnad uppstått, men det hela hade gått alltför fort för
att felet skulle kunna ge upphov till någon farlig
pendling.
Ett till en början rätt förbluffande problem
uppkom vid ångturbinregulatorerna. Det visade sig
nämligen, att vid snabb automatisk Sektionering i
samband med en störning generatorerna ofta blevo
underbelastade och började rusa. De vanliga
centrifugalregulatorerna kunde ej snabbt nog behärska
situationen. Man har därför börjat undersöka
möjligheten att kombinera regulatorn med ett
wattmeter-element, som ögonblickligen stryper
ångtillförseln vid en häftig avlastning av maskinen.
Vid vissa stora aggregat med återupphettning av
ångan mellan hög- och lågtrycksstegen hjälper ej
ens detta, enär den nedom huvudventilen liggande
ångledningen mellan stegen innehöll tillräckliga
energimängder för att åstadkomma rusning. När
man väl hade kommit underfund med svårigheten,
var hjälpmedlet självklart. En särskild ventil
insattes efter återupphettaren.
I samband med regulatorproblemen har man
studerat möjligheten att utnyttja glödkatodrör av stor
effekt, s. k. thyratrons, för snabbreglering, i första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
