Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1932 - Edy Velander: Några intryck från internationella högspänningskonferensen i Paris 1931
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
33
TEKNISK TIDSKRIFT
5 MARS 1932
meddelande om den nya samlingsskenkonstruktion, som
använts vid Västerås kraftverks utvidgning och där
en mycket stor styvhet hos skenan åstadkommits
genom att den uppbyggts i form av en låda, bildad
av fyra rektangulära skenor, som sammanhållas
genom speciella klämmor.
Den andra uppsatsen var av YOUNG och ALSAKER
(nr 37) och behandlade en speciell typ av vridbara
samlingsskenor, som tillämpas av Delta-Star-bolaget
i U. S. A. vid utomhusställverk. Konstruktionen går
ut på att lagra vissa samlingsskendelar vridbart och
förse dem med manövermekanism och kontaktarmar,
så att de samtidigt fungera som frånskiljare.
Konstruktörerna uppge att härigenom en betydande
besparing kan ernås i antalet isolatorenheter vid ett
givet ställverk.
Denna konstruktion beskrevs först vid 1929 års
konferens, och författarna ställde i utsikt att vid en
följande konferens återkomma med erfarenhetsrön
från de ställverk enligt detta system, som under
tiden byggts i Amerika.
Till gruppen hörde även en uppsats av DE MULINEN
och WERTMANN (nr 92), som handlade om en
automatiskt blockerande och indikerande
manöveranordning, utarbetad av Brown Boveri. Blockering av
ställverk har ju länge använts, om än i relativt
ringa omfattning, och avståndsindikering medelst
reläer och signallampor av läget hos brytare- och
frånskiljare är numera standard i större ställverk.
Det nya i Brown Boveri-anordningen ligger
närmast i en kombination av dessa system.
Stationens högspänningsutrustning dupliceras i ett litet
ställverk för bekväm batterispänning, i vilket från
varje brytare etc. automatiskt manövrerade
strömställare ingå på punkter, som motsvara respektive
apparaters placering. Då en manöver skall utföras,
undersökes först dess resultat i ställverksmodellen
genom en automatisk omkopplare, som successivt
provar för kortslutning, jordning etc. Först sedan
denna provningsprocedur genomlöpts och
kontrollanordningen konstaterat, att allting står rätt till,
löses blockeringen och manövern utföres.
Systemet har utförts vid ett par mera invecklade
kraftsystem, och uppfinnarna anse det särskilt
betydelsefullt i områden, där man måste lita till
relativt oskolad och föga ansvarskännande personal.
Blockeringen utgör där ett skydd för de stora
investeringar, som representeras av anläggningarna.
Av diskussionen framgick dock, att man även ansåg
det kunna tillämpas i förenklad form vid stationer,
där man ej kan lägga ned alltför stora kostnader
på kontrollanordningar, utan endast önskar ett eller
annat särskilt viktigt kopplingsorgan utrustat med
automatisk blockering.
Planering av stora kraftsystem.
Den sista av de fyra uppsatserna (nr 38) hade
inlämnats av PHILIP SPORN vid American Gas and
Electric Co., New York. Uppsatsen innehåller en
utförlig diskussion av de allmänna principerna för
planering av ett stort kraftsystem med särskild
hänsyn till strömbrytarnas placering.
Till en början fastslår författaren vikten av att
vid diskussioner om hithörande frågor använda en
klar, enhetlig terminologi och lämnar en del bidrag
i denna riktning. Bland annat klargöres skillnaden
mellan "transfer bus" (hjälpskena) och "reserve bus"
(reservskena), av vilka den förra användes för att
insätta en strömbrytare eller annan apparat som
ersättning för en felaktig, under det att den senare
är avsedd som reserv för själva samlingskenan och
normalt bör stå spänningsfri, så att den när som
helst kan kopplas in.
Författaren påpekar vilka stora ekonomiska
vinster, som kunna göras genom en rationell planering
från början av ett stort system, i avsikt att
nedbringa antalet högeffektströmbrytare, och går därvid
in på de olika sätten att sammankoppla kraftsystem.
Den största synkroniserande kraften erhålles, då de
högspända samlingsskenorna så att säga förlängas
stationerna emellan genom att direkt hopkopplas
medelst kraftiga högspänningsledningar. Nackdelen
är emellertid, att en svårare störning gör sig
kännbar över hela systemet. Motsatta egenskaper ha de
kraftsystem, som bestå av olika radiella grupper
för måttlig spänning, sinsemellan sammankopplade
med relativt veka långledningar, som anslutas över
transformatorer. Förbindelseledningarna fungera då
i allmänhet blott för mera tillfälligt energiutbyte. En
störning kan relativt lätt isoleras till ett begränsat
system, men gör sig i stället så mycket mera
kännbar därinom, och faran för pendlingar är större.
En tredje metod, som användes mycket i
Amerika, särskilt vid stadsdistributionen, där mycket
stora fordringar ställas på driftsäkerheten, är att
synkronisera genom fördelningsnäten. I sådant fall
inkopplas ett flertal strömkällor genom
nedtransformatorer till lämpliga punkter i det sammanhängande
lågspända fördelningsnätet. Störningar i de matande
stationerna återverka då föga på distributionen.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
