Teknisk Tidskrift / 1932. Elektroteknik / 41 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1932 - Edy Velander: Några intryck från internationella högspänningskonferensen i Paris 1931

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

5 MAKS 1932

ELEKTROTEKNIK

41

signalskiva, som hålles upplyft av en smälttråd.
Tråden är kopplad parallellt över en del av en
järnstolpe eller en travers, och då en urladdning sker,
smälter den av, varpå signalskivan faller, så att
man utan att bestiga stolparna kan konstatera vid
vilka stolpar och i vilka faser, en urladdning skett.

Dr Norinder synes - i samarbete med ing. H.
FRANSÉN - vara den förste, som på oscillogram fångat
av åskan direkt förorsakade överspänningsvågor på
en högspänningsledning. Detta skedde redan den 17
juli 1925. Under de senare åren ha apparaterna
förbättrats i hög grad och vid laboratoriet i Uppsala har
sedermera åtskilliga vackra oscillogram
framkommit, som återges i uppsatsen i fråga. Amerikanarna
ha fördelen av rikligare tillgång till åska och
framför allt till apparater och folk, och det
observationsmaterial, som man där skaffat under somrarna 1929
och 1930, är därför synnerligen rikhaltigt. Även i
Bergers uppsats publiceras vackra direkta
oscillogram av blixtnedslag på linjer. Man vet alltså nu
rätt noga huru dessa överspänningsvågor se ut och
behöver ej längre ta till gissningar vid
konstruktionen av skyddsmedel mot dem.

De europeiska forskarna synas vara ense om att
indirekta överspänningar äro av relativt blygsam
amplitud, högst 50-60 kV. Största delen av de
amerikanska iakttagelserna gå i samma riktning, men
en observation finnes, som står i motsats till denna
uppfattning. Det inträffade nämligen år 1928 på en
av Philadelphia-linjerna för 220 kV ett våldsamt
isolatoröverslag som resultat av en blixturladdning
i ett träd ca 400 m från ledningen. Spänningen
anses ha uppgått till 2 100 kV.

De amerikanska åskforskarna ha gjort en del
statistiska sammanställningar av observationer, vilka
lia stort intresse som allmän orientering och därför
återges här invid. Observationsresultaten visa, att
spänningen på ledaren vid ett direkt åskslag kan
uppgå till åtminstone 2 800 kV omedelbart invid
nedslaget. Genom dämpningen avtar amplituden



Fig. 4. Filmremsa med Lichtenbergska figurer. Tidsiffrorna
inexponeras automatiskt genom att matarvalsen är försedd med graderade
siffror, fyllda med en radioaktiv substans, som vid valsens framvridning
pressas mot den fotografiska remsan.



Fig. 5. Fördelningskurvor, som sammanfatta resultatet av 241
överspänningsregistreringar. Ordinatan anger amplituden dividerad med
driftspänningens amplitud (108 kV för 132 kVledningarna). Abskissan anger
antal procent av överspänningar som överstiga ordinatorna. Den övre
kurvan (med cirklar) avser åska och kopplingar, den nedre kurvan
(med kors) enbart kopplingar. Endast ett fåtal urladdningar ha
överskridit två mill. volt. Sannolikt ha dessa inträffat alldeles intill
instrumentet. På grund av dämpningen blir amplituden hastigt mindre, då
vågen kommer från en urladdning på något avstånd. Kurvans lägre
del med amplituder omkring 200 kV omfattar sannolikt inducerade över.
spänningar och vandringsvågor, som bero på inkopplingsförlopp (ur
Joyce and Cox, Quart. Trans, A. I. E. E. Sept. 1931 sid. 1118).

emellertid hastigt, då vågen fortplantar sig utefter linjen.
Strömindikatorerna ha visat urladdningsströmmar i
jordade järnstolpar, som uppskattas till sammanlagt
över 600 000 A, varvid dock i vissa fall
urladdningsströmmen fördelats på ett flertal stolpar i
närheten av det direkta nedslaget.

Nästan alla impulser av större amplitud äro
enkelriktade. Oscillatoriska vågor anser man sig aldrig
med säkerhet ha funnit. Ledaren är nästan alltid
positiv vid inducerade vågor, endast i ett av 62
oscillogram registrerades en negativ spänning.
Direkta nedslag föra däremot negativ spänning.

I Peeks uppsats diskuteras värdet av jordade linor
utefter kraftledningen, dels för avskärmning, dels
som inslagslinor för att attrahera direkta nedslag och
därigenom skydda de strömförande linorna och
isolatorerna.

Överspänningsskydd.

Peek omnämner också ett intressant försök med
den s. k. svängningsfria transformatorn. I den äro
lindningarna så ordnade, att en påtryckt
spänningsvåg fördelar sig aperiodiskt över
transformatorspolarna, alltså utan några interna svängningar. En
tvär vågfront kan ej intränga i lindningen och göra
skada. Enligt detta system har en 13 000 kVA
transformator för 220 kV byggts. Den provades med en
impulsgenerator, som gav en spänningsvåg, vilken
på en halv mikrosekund steg till över 2000 kV.
Transformatorn skyddades till en början med ett
160 cm sfärgap, som först fick ta urladdningarna.
Därefter bortkopplades gapet, varvid urladdningarna
inträffade på en hängkedja med 14 enheter.
Slutligen ökades spänningen till dess urladdningarna
inträffade på transformatorns genomföring. Under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>