Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1932 - Edy Velander: Några intryck från internationella högspänningskonferensen i Paris 1931 - Sten Velander: Jordlinans skyddsvärde ur teknisk och ekonomisk synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
42
TEKNISK TIDSKRIFT
5 MARS 1932
detta prov hade transformatorlådans lock lyfts en
smula och oljan belystes för att eventuell
gasutveckling skulle kunna fastställas. Detta utomordentligt
svåra prov lämnade transformatorn fullständigt
oberörd. Efter provet upprepades de kommersiella
spänningsproven, och då lindningarna sedan togos isär,
kunde man icke upptäcka någon skada på
isolationen.
Till de nyssnämnda uppsatserna, som behandla
forskningsarbetet beträffande åska och
överspänningar, anslöt sig en annan grupp, där olika
överspänningsskydd beskrivas. NORRIS (nr 27)
beskriver i sin uppsats försök med den av Z. de Ferranti
konstruerade skyddsanordningen och beskriver typer
för olika spänningar. Ferranti-skyddet består i
princip av en lufttransformator, där sekundärlindningen
har högt motstånd - ibland utgöres den helt enkelt
av en kapsel av motståndsplåt, som omger
primärlindningen - och i vilken jämväl kapacitetseffekter
torde spela viss roll. Ett annat överspänningsskydd
beskrives av LEDOUX (nr 71). Detta består av en
spole i flera avdelningar, delvis inbäddad i ett
ledande pulver, som absorberar energi, då en
överspänningsvåg passerar spolen. Exempel ges på en
anläggning i Marocko, där dessa överspänningsskydd
ha kommit till vidsträckt användning.
Till sist må nämnas en uppsats av MAC EACHRON
(nr 57), som skildrar utförliga försök med General
Electrics nya överspänningsskydd, det s. k.
thyritskyddet. Funktionen hos denna
överspänningsavledare beror på egenskaperna hos ett artificiellt
material, thyrit, vars motstånd avtager oerhört
kraftigt med spänningen (i potensen 3,57). Avledaren
verkar därför nära nog som en kortslutning för
mycket höga spänningsimpulser, under det den vid
normal spänning får stort motstånd och absorberar
ytterst ringa energi.
Vid försöken utsändes spänningsimpulser över
kraftledningar av olika längd. Uppsatsen innehåller
ett stort antal katodstråloscillogram, som visa att
thyritavledaren har så gott som ingen tidsfördröjning
alls utan fungerar långt snabbare än ett kulgap, och
olika tillämpningar beskrivas, där dessa speciella
egenskaper utnyttjas för att avleda överspänningar.
Begränsningen torde ligga i strömavledningsförmågan.
Det har, som redan inledningsvis antytts,
ingalunda varit min avsikt att med denna uppsats ge en
fullständig redogörelse för vad som förekom vid
högspänningskonferensen i somras. Jag har endast
kunnat vidröra några av de mera märkliga inläggen
och har därvid helt naturligt stannat vid de
uppsatsgrupper, som mest intresserat mig personligen. För
en mera fyllig redogörelse för kongressens förlopp
ber jag att få hänvisa dels till "Electra", juli-aug.
1931, dels till konferensens förhandlingar, som finnas
tillgängliga i Teknologföreningens, Tekniska
högskolans, Vattenfallsstyrelsens m. fl. bibliotek.
<h1>JORDLINANS SKYDDSVÄRDE UR TEKNISK OCH
EKONOMISK SYNPUNKT<h1>[1]
Av STEN VELANDER.
Historik.
För ett par årtionden sedan var det ytterst
modernt runt om i världen med jordlinor och
skyddstrådar för alla slag av ledningar. De
ordnades dock ofta olämpligt, voro mekaniskt
underhaltiga och verkan av dem blev icke den väntade.
Resultatet blev att man åtminstone hos oss ställde
sig skeptisk mot jordlinan, som i stort sett ansågs
obehövlig vid högt isolerade ledningar.
Kraven på driftsäkerhet ha emellertid stigit, så att
det nu kan vara på tiden att se, om jordlinan kanske
kan vara en duglig hjälpare för att reducera de få
avbrottsminuter, som finnas kvar på en förstklassig
kraftledning av i dag. I U. S. A. har kärleken till
jordlinan varit större än här, och där ha under de
senaste åren många undersökningar utförts, vilka ge
helt andra möjligheter än för tio år sedan att
bedöma frågan. Vårt eget lands åskforskare ha helt
säkert också en hel del rön att rikta meningsutbytet
med. Jag skall för min del nöja mig med att
försöka extrahera några riktlinjer ur de amerikanska
erfarenheterna.
Jordlinans uppgifter.
Jordlinan har till uppgift att utgöra ett
skyddsmedel mot atmosfäriska överspänningar, närmare
utformat således skydd mot: inducerade
överspänningar, direkta blixtslag och inkommande
överspänningsvågor.
Dessutom kan jordlinan ha inverkan på
telefonstörningar, på ledningens reaktans och därmed
stabiliteten, på koronaförlusterna m. m., vilket dock allt
visat sig relativt betydelselöst. Vi ha att hålla oss
till de tre först nämnda huvudmomenten.
Som karakteristik på blixten nämner PEEK
följande siffror avsedda att visa storleksordningen:
Spänning, 10 millioner volt.
Strömstyrka, några 100 000 ampere.
Energimängd, 4 kWh.
Effekt, en milliard hkr.
Tid, några mikrosekunder.
Fältstyrka, 300 à 400 kV/m.
I dessa siffror är det väl endast energimängden 4
kWh. som icke imponerar på en krafttekniker, eljest
torde siffrorna vara belysande för den fara en
lössläppt blixt kan medföra, även om effekten tyckes
ha fått en nolla för mycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
