Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1932 - Karl Sutter: Vibrationer i kraftledningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 APRIL 1932
ELEKTROTEKNIK
57
(12)
2 4 B 8 10 1210"*
Fig. 9. Samband mellan energiförlust och faktorn -.
komligt denna reserv och dämpa vibrationerna
betydligt sämre. För dessa linor gäller:
a
Q = Ci–––-o-l ..........
Q
Som exempel på dessa förhållanden kan anföras
följande observation på en amerikansk ledning.
På denna kraftledning iakttogs vibrationer först
några år efter dess byggande; på grund av
"åldring" hade linans förmåga att dämpa vibrationerna
minskats. Sedan linorna blivit hårdare spända,
försvunno vibrationerna åter; spännkraftens ökning
förstärkte åter dämpningen.
Såsom ett ytterligare bevis på den principiella
riktigheten av ovanstående formel kan nämnas, att
vid laboratorieförsök förut spända linor visa mindre
hållfasthet vid långvarig belastning, emedan intet av
den energi, som tillförts dem, kan förbrukas genom
permanent formförändring.
b) S t y v h e t e n s inflytande. På fig.
9 angivas energiförlusterna för två olika
stålalu-miniumlinor 30/7 med en diameter av 0,875" och
0,740" vid en spänning av 20000 skalp./tum2 som
funktion av . Av detta diagram framgår det
förhållande, som redan ofta iakttagits vid
kraftledningar, att den styva linan dämpar vibrationerna
bäst. Som ett första närmevärde kan man i formeln
för Q sätta C proportionellt mot produkten J . E.
Ci=J^ .................. (13)
J ~ lintvärsnittets tröghetsmoment,
E = linmaterialets elasticitetsmodul.
3. Utslagens storlek. Ur ovan angivna formler
för Q och A kan man bestämma storleken på de
antagliga utslagen.
Man erhåller:
eller
a = C±.(d . W2) .
eller
eller med ord:
- C, ( r .-= . (d . W2) .
0 v - El ^ J \o
(14)
(15)
(16)
mo mr
l
U.lu 014 0.12 0.10
aos
0.06 0,04
m
n
y
z
/
"O
/
Q.
O ,
]
_Q
J
T3 O
>*j
4
a* C
3’|
/
y
.»nodavstånd
FT
Fig. 10. Saraband mellan amplitud och nodavstånd.
Utslagen äro direkt proportionella mot
våglängdens kvadrat och omvänt mot linspänningen.
Enligt Bates’ mätresultat, som äro sammanställda
i fig. 10, synes det, som om denna på teoretisk väg
funna lag skulle bekräftas genom försöken.
Dessutom äro utslagen proportionella mot den
energi, som avgives till linan genom vindvirvlarna
(d . W2}, och slutligen äro de omvänt proportionella
mot linstyvheten - - _.
J . hi
Enligt dessa lagar kunna beräkningar av de
antagliga utslagen endast göras vid konstanta
svängning sut slag; så snart det till följd av interferens
uppstår en ökning och minskning av vågor, äro de
faktiska utslagen en mångfald av dessa beräknade
värden.
Dessa formler kunna emellertid tillämpas vid
jämförande beräkningar mellan de olika linmaterialen.
B. "Vippande" linor.
Beräkningen av de antagliga svängningsutslagen
vid "vippande" linor kan företagas på basis av
följande resonemang:
Den energimängd, som överföres till iinan genom
den yttre kraften, förvandlar sig till rörelseenergi i
linan. Försummar man dämpningen från och med
det ögonblick, då linan mottager impulsen tills
utslagets första maximivärde nåtts, så kan följande
lag härledas för rörelseenergien:
(17)
a =
/ -
G
L
svängningsutslag cm,
svängningstal sek *
linvikt g/cm,
spann cm,
g - tyngdkraftens acceleration cm/sek.2,
av vilket följer, att "vippande" linors utslag äro
omvänt proportionella mot roten ur linvikten. Tunga
linor äro alltså fördelaktigare än lätta.
Linans svängningstal tilltager med tilltagande
linspänning, och då nodavståndet vid "vippande" linor
förblir konstant
l = L ..................... (18)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
