Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1932 - Karl Sutter: Vibrationer i kraftledningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
TEKNISK TIDSKRIFT
2 APRIL 1932
så komma alltså hårt spända linor att giva mindre
utslag än löst spända.
Vågornas dämpning följer samma lagar som
angivits för resonansvibrationerna, dvs. styva, hårt
spända linor återgå fortare i vila än böjliga, löst
spända linor.
V. Följdfenomen.
A. Skador på linor.
Linvibrationernas följder kunna uppdelas i två
grupper, nämligen dels materialets utmattningsbrott
och dels för stort närmande mellan enskilda linor
samt därmed sammanhängande driftstörningar.
L Utmattningsbrott. Genom linornas konstanta
böjning fram och tillbaka under vibrationerna
uppstå i dessa växlande spänningar, som kunna
beräknas efter böjningsformeln
P M ’................ OT
s - j
(20)
S zzz linarea,
M = böjande moment,
d = linans diameter vid mycket styva linor,
d – en enskild tråds diameter vid mycket
böjliga linor.
a) I spännen. Erfarenheten visar, att dessa
tillsatsspänningar i spännen blott utgöra en ringa
del, ca 10 %, varför Utmattningsbrott icke
förekomma där.
b) Vid hänglinhållare. Annorlunda
förhåller det sig med linan vid hänglinhållare. Här
har linan utom sin normala dragbelastning även
att upptaga det klämtryck, som härrör från
pressningen mot hänglinhållaren. Utom olägenheten att
därigenom tillsatsspänningar uppstå, så får även
linan genom linhållaren på en viss längd karaktären
av en stel stång, vid vilken, under förutsättning av
samma deformation, tillsatsspänningarna äro större
än vid en böjlig del av linan.
Dessutom kan man fastställa, att linhållarna till
följd av sin egenvikt icke kunna följa
resonansvibra-tiorierna och att därför linans axel får en tvärkrök
vid linhållarna, emedan de alltid ha en bestämd
längd.
Därigenom uppstå böjningssadier, som äro
betydligt mindre än vid vågbergen; de flesta
utmattningsbrotten uppstå därför i själva verket vid
hänglin-hållarna.
c) Vid stödisolatorer. Samma fara för
brott uppträder också genom den stela infästningen
vid stödisolatorer; tillsatsspänningarna kunna även
här hänföras till linaxelns tvära krökning, vilken
blir kraftigare, ju mindre avrundad linans
upplagsyta är.
d) Vid avspänningar. Fördelaktigare
förhålla sig spännlinhållarna. Då de alltid besitta en
viss rörlighet och särskilt emedan vibrationerna vid
dem endast inträffa och reflekteras från en sida,
kunna de följa vibrationerna mycket bättre än h
äng-klämmor, även om dessa äro ledade.
På grund härav förekomma utmattningsbrott sällan
vid avspänningar.
2. Närmande mellan linor, a)
Resonans-vibrationer. Som en annan följd av
vibrationerna kan anföras linors närmande till varandra.
Då vid resonansvibrationer utslagen i regel äro
mycket små och högst uppgå till några centimeter,
behöver man icke i detta fall riskera några farliga
närmanden mellan linor.
b) V i p p n i n g. Annorlunda förhåller det sig vid
"vippande" linor. Här kunna utslag förekomma; som
äro lika stora som avståndet mellan linorna. De
störningar, som uppträda vid "vippande" linor, äro
därför huvudsakligast driftavbrott på grund av överslag.
B. Laboratorieförsök.
För att erhålla jämförande siffror beträffande
förhållandet hos olika linmaterial och hos olika typer
av linhållare har man verkställt laboratorieförsök.
Särskilt Aluminium Company of America har varit
banbrytande i detta hänseende. Ur bolagets
redogörelser vilja vi framhålla följande:
1. Anordningar vid försöken, a) Allmänt. De
betingelser, som en lina i det fria är
underkastad, kunna mycket lätt efterliknas i laboratorier.
Då linan i det fria utför svängningar med frekvenser
hos en yttre kraft, som är oberoende av linans
upp-hängningsanordningar, är det tillräckligt att i
laboratoriet på något sätt periodiskt sätta denna i rörelse
för att skapa exakt samma betingelser. Därvid är
det icke nödvändigt att installera hela spann på ett
par hundra meter; för försöken räcker det med
förhållandevis korta linor.
Man väljer kraftens frekvens och storlek så, att
man erhåller samma våglängder och utslag som på
fältet.
b) I n s p a n n i n g s a n o r d n i n g.
Inspännings-anordningen hos Aluminium Company of America
består av två mycket massiva betongfundament.
På det ena förankras linan, som skall provas, på
det andra ledes den över en linskiva och spännes
genom varierande vikter. På den sålunda
uppspända linan fästes på ett avstånd av 36,5 m de
linhållare, som skola undersökas, varefter linan med
hjälp av en vibrationsmaskin sättes i svängning.
c) Vibrationsmaskinen.
Vibrationsmaskinen består av en 110 V 1/8 hk likströmsmotor.
Dess fältmatning är fullständigt skild från
ankar-lindningen och det önskade varvtalet inställes med
hjälp av ett regleringsmotstånd.
På en hjälpaxel, som drives med en rem från
motoraxeln, äro ett svänghjul, en varvräknare och
en excenterskiva monterade.
På olika axelavstånd kan man på excenterskivan
ansluta en Vevstake, som vid sin andra ända
påverkar en kopplingsstång, som å sin sida föres rakt
mellan två ge j der.
Kopplingsstången är å ena sidan fastsatt vid
linan, å andra sidan med hjälp av en spiralfjäder
förankrad vid ge j derna.
2. Försök med linor. Med denna
försöksanordning avsåg man att först och främst utröna hur
olika linmaterial förhålla sig.
De uppnådda resultaten tyda på att ifråga om
linor med lika ytterdiameter de spänningsväxlingar.
som äro erforderliga för att åstadkomma
utmatt-ningsbrott, förhålla sig ungefär lika som
linmate-rialets brotthållfasthet vid långvarig belastning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
