Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1932 - Karl Sutter: Vibrationer i kraftledningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 APRIL 1932
ELEKTROTEKNIK
59
Fig. 11. Dosdämpare (över) Stockbridge-dämpare (under).
Material
Brotthållfasthet
vid långvarig
belastning
kg/mm2
Koppar ................... 13
Aluminium................ 7
Aluminiumlegering......... 10
Stålaluminium ............. 15-18
Brons .................... 20
Stål (120) ................. 60
Härvid är att märka, att vid försöken en
stål-aluminiumlina redan betecknades som brusten, när
aluminiumtrådarna voro brustna, emedan det vid
den angivna försöksanordningen icke var möjligt
att även åstadkomma brott på stålkärnan.
Jämför man elektriskt likvärdiga linor med
varandra, så ställa sig kopparlinor till följd av sin ca
40 % mindre diameter bättre och uppnå ungefär
samma värden som stålaluminiumlinor med stark
stålkärna.
Av sådana försök framgick även, vilket förövrigt
är självklart, att utmattningsbrotten inträffa
fortare, ju högre materialets konstanta belastning är.
3. Försök med linhållare. Genom försök, som
gjorts på fasta linhållare - ena gången trattformigt
vidgade, andra gången skarpkantiga - framgick,
att linans livslängd kan ökas betydligt genom
lämplig avrundning av linhållaren.
Frågan, huruvida oledade eller ledade, s. k. svängningsfria, linhållare giva bäst resultat, undersöktes
även. Försöken visa, att ledade linhållare icke
kunna öka linans livslängd.
VI. Hjälpmedel.
A. Indelning.
De åtgärder, som kunna vidtagas för att bekämpa
utmattningsföreteelserna på kraftledningar, indelas
lämpligen efter ändamålet.
Vi särskilja i detta sammanhang: förebyggande
åtgärder, vilka skola förhindra vibrationer eller
uppkomsten av särskilt utsatta punkter på linan;
åtgärder för dämpning, vilka skola minska uppträdande
svängningsutslag; och förstärkningsåtgärder, vilka
skola förstärka linan på särskilt utsatta punkter.
B. Förebyggande åtgärder.
Att helt och hållet förhindra linvibrationer är
omöjligt, då man icke kan komma åt deras orsaker.
Linmaterial som icke vibrerar finnes likaledes icke,
lika litet som sådana hänglinhållare eller infäst-
ningsanordningar på stödisolatorer, som kunna
förhindra tillsatsspänningar. Man kommer därför aldrig
att kunna upphäva vibrationer på kraftledningar.
Dock förmå de talrika hittills utarbetade åtgärderna
för dämpning och förstärkning att borteliminera de
skadliga följderna av dessa företeelser.
C. Åtgärder för dämpning.
Det har uppfunnits många dämpningsmedel; dock
hava blott få visat sig vara av praktisk betydelse.
Dessa dämpare verka antingen genom sin vikt eller
genom sin elasticitet; de mest kända typerna finnas
nedan beskrivna.
1. Viktdämpare. Viktdämparna hava till ändamål
att genom lokal ökning av linmassan vid bestämda
punkter på linan minska svängningsutslagen. Deras
mest primitiva utförande består i att man klämmer
fast ett eller flera olika långa linstycken på häng-
eller spännlinhållarna.
Viktdämparna, som utgjorde en av de första
typerna, utträngdes sedermera av de svängande
dämparna.
2. Svängande dämpare. Verkningssättet hos de
svängande dämparna består däri, att man söker få
linans rörelser att försvinna genom sammanlagring
med en svängning, som utgår från dämparen.
Denna andra svängning kan åstadkommas genom en
vikt, som elastiskt Upphänges på linan.
Bland de många möjligheterna till problemets
tekniska lösning nämnas här blott två (fig. 11).
a) Dosdämpare. Dosdämparen, såsom den
beskrivits av Överingenjör HOLST vid sista årets
Conférence Internationale des Grands Réseaux i
Paris, består av en kolv, som genom en fjädrande
lagring är anbringad i en dosa, vilken Upphänges på
linan i närheten av upphängningspunkten.
Genom att ändra kolvens vikt, fjädringen och
spelrummet mellan kolv och dosa kan denna anordnings
egensvängningstid varieras. Den fördelaktigaste
effekten nåddes, när dämparens egenfrekvens
överensstämde med linans. I detta fall kunde utslagen
reduceras till 7 % av den odämpade svängningens.
Förhållandet mellan dämpfrekvens och
linfrekvens kan enligt överingenjör Holsts uppgifter
variera från ca 0,4 till 1,2, utan att anordningens
effektivitet behöver lida därav. Uppsätter man
därför i ett spann två dämpare av olika frekvens, men
på så sätt, att deras gynnsammaste
verkningsområden just beröra varandra, så kan linfrekvensen
ändras 9-faldigt, utan att de dämpade
svängningarna bliva större än 10 % av de odämpade.
Betraktar man fig. 7, så ser man, att linfrekvensen
varierar mellan 5 och 40 perioder per sekund, och
att denna dosdämpare därför åstadkommer en för
praktiskt taget alla förekommande vibrationer
verksam dämpning.
b) Stockbridge-dämpare.
Stockbridge-dämparen har fått sitt namn efter sin uppfinnare
STOCKBRIDGE. Den består av två vikter, som äro
fastade vid var sin ända av ett fjädrande stycke
lina. Denna sorts hantel hänges vid sin mittpunkt
på linan.
Genom lämpligt val av linstyckets längd och
styvhet och av vikterna kunna utslagen reduceras till
ca 8 % av den odämpade svängningens. Vikten hos
denna dämpare varierar mellan 3 och 9 kg, längden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
