Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1932 - R. Lundholm: Betingelserna för god parallelldrift mellan kraftstationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 AUG. 1932
ELEKTROTEKNIK
121
ideligen återkommande impulser att öppna och stänga
pådragen i en bestämd takt. Vore regulatorn
oändligt snabb, skulle vid varje hastighetsökning pådraget
minskas, det pådrivande momentet skulle alltså gå
ned och därigenom pendlingen effektivt undertryckas
av regulatorerna. Emellertid har man alltid tröghet
i själva regulatorn. Pendelns rörelse är något litet
försenad i förhållande till hastighetsändringen.
Sedan kommer lilla sliden efter pendeln, stora sliden
efter lilla sliden och slutligen servomotorns rörelse
ännu senare. Den sammanlagda fasförskjutningen
kan bli så stor, att när hastigheten ökas pådragen
ökas och tvärtom, alltså när hastigheten ökas får
maskinen av turbinen ytterligare en puff framåt och
omvänt. På så vis alstras en ständig ökning av
pendlingarna. Genom riktig justering av
regulatorerna kan fenomenet i allmänhet bringas att försvinna.
Positiv dämpning.
Såväl den negativa motståndsdämpningen som den
negativa pådragsdämpningen spela i praktiken
ganska liten roll, beroende på positivt dämpande
faktorer av annat slag. Positiv dämpning uppstår av
flera anledningar:
1) Genom asynkronmotorerna i nätet.
2) Genom virvelströmmar i synkronmaskinerna,
speciellt i polplattor eller särskild dämplindning.
3) Genom luftfriktioner o. d. i maskinerna.
* f.
O
Fig. 5.
Att asynkronmotorerna förorsaka mycket kraftig
dämpning kan man förstå genom följande
resonemang. Antag att på klämmorna till kraftverket 2 en
större asynkronnio tor är ansluten (fig. 5). Vi antaga
att en pendling uppstår. I ett visst ögonblick har
kraftverket 2 större hastighet än det stora
kraftverket l, som antages gå med konstant periodtal.
Periodtalet på klämmorna i stationen 2 är därför i
det betraktade ögonblicket högre än normalt.
Asynkronmotorn har egen massa och drager kanske
maskiner med stor tröghet, varför asynkronmaskinens
hastighet förblir ungefär konstant. Höjningen av det
påtryckta periodtalet innebär emellertid en ökning av
eftersläpningen. Härigenom ökar även
effektuttag-ningen, vilket medför att kraftverket 2 retarderas.
På så sätt orsakar asynkronmotorn en positiv
dämpning.
Har maskinen i kraftverket 2 dämplindning, finnes
en stark inre dämpning i maskinen. Maskinen får då
så att säga en flerfasig rotorlindnmg och förhåller sig
i viss mån som en asynkronmotor.
De positivt dämpande inflytelserna i ett nät
överväga praktiskt taget alltid de negativt dämpande
inflytelserna, varför självalstrade pendlingar äro
ganska sällsynta.
Kortslutningar.
Jag övergår nu till ett viktigare fall, nämligen
pendling och urfasfall vid kortslutningar. Vi utgå
från vårt vanliga enkla schema, en station l och en
station 2 förbundna med en linje. Någonstädes från
linjen avgrenar sig en annan ledning (fig. 6). Här
inträffar nära grenpunkten en kortslutning på
gren-ledningen.
Vi antaga för enkelhetens skull att stationerna
före kortslutningen voro obelastade. Stationen l
kommer då att i första ögonblicket belastas med
E2
effekten W\ - –*. . r± och stationen 2 med
W^ = 22 . rr Spänningen vid kortslutningsstället
^2
försvinner och all synkroniserande kraft mellan
stationerna är alltså upphävd. Om svängenergien i resp.
stationer förhölle sig exakt såsom de nyss beräknade
aktiva kortslutningseffekterna, skulle stationerna
retarderas lika mycket (turbinregulatorerna hinna i
första ögonblicket ej ingripa) och skulle alltså förbli
i fas trots kortslutningen, och så snart denna
avkopplades skulle de åter gå i synkronism som om ingenting
hänt. Sällan är det emellertid så lyckligt, att
kortslutningseffekterna förhålla sig som de levande
krafterna. Därför komma stationerna i regel att
retarderas mer eller mindre olika och befinna sig ur fas
mer eller mindre när kortslutningen upphäves. Hur
det går efteråt beror på hur mycket de ha kommit ur
fas och huru stor hastighetsskillnaden hunnit bliva.
Fasskillnaden ökar ungefär kvadratiskt med den tid
kortslutningen varar. Man
2 kan alltså säga, att faran
rs z& r^ ^or urfåsfoU är proportionell
^ mot kvadraten på
kortslut-(o/-/j/<v/- ningstiden, och mycket står
i’n9 därför att vinna genom att
Fig. 6. avkorta denna. Härav för-
står man en tendens i
reläutvecklingen, som på sista tiden har gjort sig starkt
märkbar, nämligen tendensen att skaffa
snabbver-kande reläer och brytare. En mängd praktiska
erfarenheter, särskilt från Amerika, ha visat, att just
en snabb och selektivt verkande urkoppling av ett
fel är en av de viktigaste betingelserna för en under
alla omständigheter stabil drift.
Ett med det nyss beskrivna analogt fall är
följande. I en station gå flera generatorer i parallell
och mata en linje (fig. 7). En kortslutning inträffar
mellan belastningen och stationen. Om motståndet i
linjen är litet, kommer kortslutningsbelastningen på
stationen, räknad i kW, att vara mindre än
belastningen före kortslutningen, och maskinerna öka sin
hastighet. Kortslutningen sänker klämspänningen
w
o-
o- J
J*, J,
Fig. 7.
på maskinerna, så att den synkroniserande kraften
mellan maskinerna nästan upphäves. Om nu
maskinerna före kortslutningen gått med väsentligt olika
pådrag, blir accelerationen olika kraftig, och
maskinerna kunna gå ur fas, oaktat de äro starkt
hopkopplade i samma station.
Mindre drastiska fall än de ovan beskrivna har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
