- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Elektroteknik /
157

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1932 - John Wennerberg: Internationella maskin- och transformatornormer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

l OKT. 1932

ELEKTROTEKNIK

157

möta IEC. På samma sätt ha de tyska normerna av
år 1930 gjort närmanden till IEC-bestämmelserna.
Framstående normtyskar ha sagt mig, att de i nästa
upplaga tänka gå ett mycket stort steg i samma
riktning - "sonst wäre ja unsere Zusammenarbeit
in der IEC zwecklos". Enligt förljudande hålla våra
bröder norrmännen på att skriva om sina normer,
så att de på få undantag när fullständigt
överensstämma med de internationella. Och flera andra
länder äro just nu inbegripna i samma lojala
omskrivningsarbete. Du har de internationella
normerna snart nog runt omkring dig utan att du
märker det. Jag skulle kunna våga paradoxen: Du får
kanske aldrig se några internationella normer
åberopade, men i stället en mängd normer som alla äro
internationella.

- Nu är det min tur att säga hm. Det där låter
ju ganska rimligt. Hör du, vilka delar av
IEC-normerna är färdiga?

- Först och främst de båda delar som äro av
grundläggande ekonomisk betydelse för maskinernas
och transformatorernas dimensionering, dvs.
bestämmelserna om uppvärmning och isolationshållfasthet.
Dessutom en hel del definitioner,
toleransbestämmelser, minimigränser för vridmoment osv.

- Och alla dessa delar överensstämmer med våra
nuvarande svenska normer?

- Nej, tyvärr. I fråga om uppvärmning ha vi
lekt en smula tittut med IEC. Som du nog minns
hade vi i våra gamla normer gränsvärdet 60° för
vanlig isolering i maskiner. Många andra länder,
ävensom IEC, hade 55°. Vi beslöto, icke minst
med hänsyn till vår export, att gå ned till 55°, den
siffra som nu står i våra maskinnormer av 1930.
Samma år, just i Stockholm för resten, höjde IEC sin
siffra till 60°. Ändringen kom tämligen
överraskande, men den var en nödvändig kompromiss
för utjämning av djupgående meningsskiljaktigheter
mellan vissa nationsgrupper.

- Högst tragiskt. Men i vårt smala och svala
land är väl 60° stegring mera berättigat än i de
flesta andra länder, så ni kommer att snällt gå
tillbaka till 60°, kan jag tro.

- Vi få nog göra det, - Och så var det
isolationshållfastheten. Där ge våra och IEC:s bestämmelser
för maskinernas vidkommande praktiskt taget
samma värden, dvs. dubbla driftspänningen plus
1 000 volt för små maskiner och dubbla
driftspänningen plus 3 000 volt för mycket stora maskiner.
Däremellan har emellertid Sverige en glidande skala,
medan IEC gör ett enda språng vid 10 000 kVA.
Vad specialfallen beträffar - jag tänker på vanliga
och självstartande synkronmaskiners
magnetlindningar, matare osv. - har IEC en mängd
specialformler i heterogen samling, medan vi i Sverige
önska en enkel, generellt tillämplig princip. Denna
innebär först och främst, att varje lindnings
provspänning skall beräknas ur den högsta spänning
som kan uppmätas mellan uttagen eller till jord vid
start, gång eller reversering. En viss lättnad anse
vi böra medgivas för de fall att spänningen
uppträder tillfälligt, såsom vid start och reversering,
och å andra sidan bör en skärpning inträda om
driftspänningen till jord är särskilt stor, såsom för
lindning med jordat ytteruttag. Enligt IEC däremot
skall en magnetlindning i en självstartande synkron
motor provas med en spänning, som beräknas enligt
ett flertal specialformler, icke ur den i start
inducerade i regel höga växelspänningen, utan ur den
normala matnings-likspänningen.

- Jag förstår inte riktigt. Är det inte IEC:s sak
att fastställa principer snarare än att befatta sig med
specialfall?

- Där satte du fingret på en öm punkt. Jag har
själv alltid förfäktat den åsikten. Men jag har
också sett, att den i praktiken är svår att
upprätthålla. Det är mycket svårare att nå enighet om
principer än om enstaka fall. Det är ju här fråga om
obevisbara principer - ibland kan det vara
empiriskt byggda formler med resonemangsvis valda
koefficienter osv. Det är kanske inte alltid så lätt att
bedöma vart principen kan leda för oförutsedda
tillämpningar. Man är rädd att binda sig vid sådana
regler. De enskilda fallen ser man mera klart
framför sig och känner sig på säkrare mark när man
diskuterar dem var för sig. Men faran är givetvis, att
man därigenom får en alltför brokig samling formler,
såsom nu fallet är i fråga om IEC:s provspänningar.

- Men Sverige måste väl icke desto mindre
acceptera dem för att vara lojalt?

- Det kan ju tyckas så. Men man får en känsla
av att sådana bestämmelser icke kunna bli så gamla.
Vi svenskar, och även andra, rycka ideligen i dem
för att få dem ändrade.

- Apropå, vad svarade ni på IEC:s fråga om
de svenska normernas ändring?

- Vi svarade att vi i våra nya normer redan tagit
vidsträckt hänsyn till IEC och att vi skulle göra det
ännu mera nästa gång de omtrycktes, i den mån
IEC-normerna då hade stabiliserats.

- Vad menar du med stabiliserats?

- Ja, den frågan fick jag också vid sista mötet i
IEC:s normkommitté i Paris nu i somras. Jag
hänvisade bland annat just till provspänningarna och
uttalade den förmodan, att alla delegaterna i likhet
med mig hade en bestämd känsla av att dessa
bestämmelser ännu icke voro stabila. Detta ord blev för
resten till ett slagord vid mötet, och en skämtsam
efterlysning av stabiliteten från olika håll lättade då
och då upp stämningen i våra allvarstyngda
förhandlingar.

- Ser man på. Det behagas dras på smilbandet.
Nå, i vilka andra stycken hoppas du på ändring i
IEC-normerna innan Sverige accepterar dem för egen
del?

- Sverige håller styvt på att det icke skall få
förekomma någon tolerans för startmoment och
maximimoment och liknande garantiobjekt. Tolerans måste
finnas för värden, som icke få avvika för mycket i
någondera riktningen, t. e. spänningsomsättning i en
transformator. I fråga om verkningsgrad och andra
data som icke begränsa maskinens användbarhet
utan huvudsakligen hava ekonomiskt intresse ha vi
röstat emot toleranser, men eftersom majoriteten vill
ha dem, så - á la bonne heure. Vad start- och
maximimoment beträffar, är det tydligt att dessa
egenskaper begränsa maskinens användbarhet, och de få
därför enligt vår bestämda och klart uttalade
uppfattning icke beläggas med toleranser. Det finns
också hopp att denna uppfattning skall få bli
gällande i IEC. Vidare utdömer IEC motståndsmetoden
för temperaturmätning i turbogeneratorer, medan vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:45 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932e/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free