Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1932 - Heinz Göschel: Ljusbågsomformare och deras användning för kraftöverföring medelst likström på stora avstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 DEC. 1932
ELEKTROTEKNIK
185
LJUSBÅGSOMFORMARE OCH DERAS ANVÄNDNING FÖR
KRAFTÖVERFÖRING MEDELST LIKSTRÖM
PÅ STORA AVSTÅND.
Av HEINZ GÖSCHEL, Braunschweig.
Inledning.
Vid tekniska högskolans i Braunschweig
hög-spänningsinstitut ha genom systematiska försök
ut-experimenterats Ijusbågsomformare, vilka möjliggöra
likriktning av mycket höga växelspänningar och
omformning av likström till växelström vid mycket
stora effekter. Då dessa omformare äro synnerligen
driftsäkra och ha små förluster, synas de särskilt
lämpa sig för likströmsöverföring på stora avstånd.
Likriktning av växelström och återomformning av
denna likström till en- eller flerfas växelström är
nu-mera tekniskt och ekonomiskt möjlig upp till
mycket stora strömstyrkor och upp till en spänning av
ca 20 kV. På utexperimenterandet av sådana
hög-effektsomformare har under de senare åren nedlagts
ett synnerligen stort arbete.1 Däremot finnas ännu
inga Ijusbågsomformare för de höga spänningar och
effekter, som erfordras vid kraftöverföring på mycket
stora avstånd.
De tekniska och ekonomiska problemen vid
överföring av elektrisk energi med likström ha på sista
tiden ingående behandlats.2
Likströmssystemets förnämsta fördelar ligga i
frånvaron av såväl induktivt spänningsfall och
kapacitiv spänningsstegring som reaktivbelastning och
dielektriska förluster. Ur ekonomisk synpunkt bör
framför allt beaktas det faktum, att
högspännings-linjer kunna utnyttjas betydligt bättre vid likström
än vid trefasström. Man kan räkna med, att en
tre-fasdubbelledning kan överföra ca 6 å 7 gånger så
mycket effekt vid likström som vid trefasström.
Dessutom är det känt, att förlusterna avtaga vid
sjunkande frekvens och att startspänningen för korona
ligger betydligt högre vid likström än vid
växelström. Under det att man vid växelström är
begränsad till en maximal överföringsspänning av ca 400
kV, kan man vid likström antagligen komma upp till
ca 800 kV.3
För närvarande är ej heller utrett på vilka
avstånd och på vilka effekter likströmsöverföring är
förmånligare än överföring medelst växelström. I
varje fall kommer utom huvudlinjerna för
belast-ningsutjämning inom olika länders stamlin j enat
huvudsakligen de stora internationella förbindelserna i
fråga, exempelvis
Skandinavien-Mellaneuropa-Balkanhalvön.
1 Jfr F. Niethammer VDI-Zeitschr. Bd. 76 (1932), s. 601.
2 Jfr t. e. Riidenberg-, Elektrische Hochleistungslibertragung
auf weite Entfernung- (med H. Piloty, sid. 284),
Förlag-Springer, Berlin 1932, och VDI-Zeitschr. Bd 76 (1932), sid.
649. - W. Gosebruch, ETZ Bd. 52 (1931), sid. 689. - E.
SchjölbergvHenriksen, Elektrotechn. und Maschinenb. Bd. 50
(1932), sid. 65.
3 För en exakt bedömning av koronaförhållandena vid
likström förelig-gu ännu icke tillräckliga försöksresultat.
Jämförande mätningar över växelströms- och
likströms-korona utföras för närvarande i Braunschweig- på de
vanligare tråddiametrarna.
Överföring medelst likström är endast genomförbar
såvida man kan erhålla likström med tillräckligt hög
spänning och sedan kan omforma denna till
trefasström, så att det nuvarande
trefasfördelningssyste-met med transformatorstationer och
förbruknings-apparater fortfarande kan användas.
På högspänningskongressen i Munchen i juni 1932
lämnade ERWIN MARX en första kortfattad
redogörelse över de nya av honom utexaminerade
Ijusbågs-omformarna för mycket höga spänningar och
effekter. Över verkningssättet och de väsentligare
anordningarna vid dessa Ijusbågsomformare, vilka
kunna komma att få en mycket stor betydelse vid
framtida kraftöverföringar, lämnas här en kortfattad
framställning.1
Ljusbågsventilens verkningssätt.
I ljusbågsomf ormarna användas ljusbågs ventiler,
vilka ha till uppgift att genomsläppa strömmen i en
riktning och spärra den i den andra. Dessa
ventiler styras periodiskt så att de genomsläppa
strömmen varannan halvperiod. Kännetecknande för
ventilerna är storleken av den ström, som under ena
halvperioden kan genomsläppas, och storleken av
den spänning, sorn under den andra kan spärras
(spärrspänningen). Förloppet i Ijusbågsventilen kan
indelas i tre tidsperioder: ljusbågens tandning,
brinnande och slocknande.
l En utförlig redogörelse över Ijusbåg^omformarna finnes
i Erwin Marx : "Lichtbogen-Stromrichter fiir sehr hohe
Spän-nung-en und Leistungen." Förlag’ Springer, Berlin 1932.
Från cletta verk äro fig-. 2, 3 och 4 hämtade.
Tryckluft
Tryckluft
Fig. 1. Ljusbågsventil med munstyeksformade elektroder.
Ljusbågs-förloppet under en arbetsperiod är antytt genom linjerna a, b och c
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
