Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1. Jan. 1932
- Holger A. Lundberg: Beräkning av fasta bränslens kemiska sammansättning ur överslagsanalys och värmevärdebestämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
KEMI
REDAKTÖR: EVERT NORLIN
HÄFTE 1 JAN. 1932
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
INNEHÅLL: Beräkning av fasta bränslens kemiska sammansättning ur överslagsanalys och
värmevärdebestämning, av civilingenjör Holger A. Lundberg. – Malefinheden i teknikken, av Professor Dr. A. H. M. Andreasen.
BERÄKNING AV FASTA BRÄNSLENS KEMISKA
SAMMANSÄTTNING UR ÖVERSLAGSANALYS OCH
VÄRMEVÄRDEBESTÄMNING.
Av civilingenjör Holger A. Lundberg.
För att bestämma den rökgasmängd, som bortgår
från en eldstad, förfar man i allmänhet så, att man
analyserar rökgaserna med avseende på deras C-haltiga
beståndsdelar (huvudsakligen CO2 och CO,
eventuellt också CH4 och tunga kolväten) samt sedan
beräknar rökgasmängden ur analysresultatet. Denna
beräkning stöder sig på det förhållandet, att hela
den mängd av det kemiska ämnet C, som finnes i det
förbrukade bränslet, också skall förefinnas antingen
i rökgaserna eller oförbränd i slagg, flygaska, sot
etc. För att kunna utföra hithörande beräkningar
fordras alltså, att man känner den mängd C, som
matats in i eldstaden. Vid ett ångpanneprov
exempelvis väges alltid den förbrukade bränslemängden,
varjämte genom överslagsanalys bränslets halt av
fuktighet, aska och flyktiga ämnen samt dess
värmevärde utan större svårighet eller kostnad kunna
bestämmas. För att bestämma även bränslets halt av
C fordras emellertid en väsentligt omständligare och
dyrbarare elementaranalys, och det synes därför
önskvärt att finna en metod att beräkna denna C-halt
ur de data, som givas genom överslagsanalysen och
värmevärdebestämningen. Av dessa data är det
värmevärdet och halten av flyktiga beståndsdelar
(gashalten), som kunna tänkas direkt inverka på
C-halten, varjämte naturligtvis även de tillsatser till
den brännbara substansen, som fukt och aska utgöra,
inverka indirekt.
Då man nu, såsom är naturligt, först angriper
stenkolen och börjar att studera sammanhanget mellan
stenkolets effektiva värmevärde i användningstillståndet
samt C-halten i samma tillstånd, frapperas
man av, att man för snart sagt alla stenkol kan sätta
C = 1,05 W / 100
Konstanten 1,05 tyckes emellertid variera något för
olika stenkolssorter, och därtill kommer, att
ekvationen icke är fullt rationell, emedan den icke tager
någon hänsyn till, att fuktigheten i stenkolet icke
endast minskar den brännbara substansens mängd,
utan även kräver värme för sin avdunstning. Med
andra ord, formeln kan vara riktig endast för en viss
bestämd fuktighetshalt. Dessa omständigheter göra
det nödvändigt att för noggrannare beräkningar söka
finna andra, mera exakta beräkningsmetoder, och att
då främst taga sikte på den brännbara substansens
egenskaper såsom varande oberoende av de tillfälliga
tillsatser, som fukt och aska utgöra. Kan man då
också finna ekvationer, som gälla icke endast ett
begränsat område inom de fasta bränslena, utan hela
skalan från ved genom torv, brunkol och stenkol upp
till antraciter, så styrkes härigenom ekvationens
sannolikhet.
Benämningar och beteckningar.
De fasta bränslena bestå, som bekant, dels av
brännbar substans, innehållande huvudsakligen de
kemiska ämnena C, H, S, N och O, dels även av fukt
och aska. En analysuppgift eller en. värmevärdesiffra
kan nu hänföra sig antingen till bränslet i användningstillstånd
(inlämningstillstånd) med fukt och
aska, eller till vattenfritt prov, dvs. utan fukt men
med aska, eller slutligen till den brännbara
substansen utan både fukt och aska. För att kunna
otvetydigt beteckna de olika storheterna och angiva det
tillstånd hos bränslet, till vilket de hänföra sig,
användas i det följande de beteckningar, som begagnas
av Norlin i hans bok om Stenkol. Alltså betecknar
K = kalorimetriskt värmevärde i kcal pr kg,
W =i effektivt värmevärde i kcal pr kg,
F = vattenhalt (fukt) i %,
A = askhalt i %,
G = halt av flyktiga beståndsdelar (gashalt) i %,
C = halt av det kemiska ämnet kol i %,
H = vätehalt i %,
S = svavelhalt i %,
N = kvävehalt i %,
O = syrehalt i %.
Hänför sig en beteckning till den brännbara
substansen, förses den med index b, exempelvis
Kb = kalorimetriskt värmevärde hos brännbar
substans. Hänför sig beteckningen till absolut torrt
bränsle, användes index t, exempelvis Kt =
kalorimetriskt värmevärde hos torrt bränsle. Är det
slutligen fråga om bränslet i användningstillstånd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932k/0003.html
