Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1. Jan. 1932
- Holger A. Lundberg: Beräkning av fasta bränslens kemiska sammansättning ur överslagsanalys och värmevärdebestämning
- A. H. M. Andreasen: Malefinheden i Teknikken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cb = a Kb / 100
C = b W / 100
C = c W + 6 F / 100
Särskilt den mellersta av dessa har en viss
betydelse för överslagsberäkningar, emedan den tillåter
en beräkning av de procentuella värmeförlusterna
på grund av de torra rökgasernas övertemperatur
utan kännedom om värmevärdet.
Dessa förluster äro nämligen approximativt
F = 100 cp C / W 0,536 k (T – t)
| där F = | förlusten på grund av de torra rökgasernas övertemperatur i %. |
| cp = | dessa rökgasers specifika värme pr m3. |
| k = | kolsyrehalten i %. |
| T = | rökgasernas temperatur. |
| t = | förbränningsluftens temperatur. |
| C = | stenkolets C-halt i användningstillstånd. |
| W = | stenkolets värmevärde i användningstillstånd. |
Inför man nu värdet på C enligt den mellersta av
ovanstående formler och sätter i denna konstanten
b m 1,05 samt sätter cp = 0,32 så erhålles följande
ekvation:
F = 0,63 T – t / k
Genom att efter omständigheterna något öka
värdet på konstanten 0,63 kan man taga hänsyn även
till värmeförlusten i den vattenånga, som medföljer
de torra rökgaserna, och kan exempelvis för stenkol
efter Siegert sätta den till 0,65 för att vid fuktigt
träbränsle öka den.
För att möjliggöra den förenklade beräkningen av
de torra rökgasernas värmeförlust enligt detta
schema ha nu även de tre ovan nämnda
ekvationstyperna studerats. Då det torde vara onödigt att
här i detalj redogöra för detta arbete, lämnas endast
dess resultat i form av tabell 9, i vilken medtagits
de stenkolssorter, för vilka ett tillräckligt rikt
analysmaterial varit tillgängligt. Formlerna gälla ej för
gashalter under 19 % och över 45 %.
Av tabellen framgår, att även dessa ekvationer
giva en god överensstämmelse med analysvärdena.
I stort sett kan man säga, att 87 à 98 % av de
undersökta fallen få avvikelser, som äro mindre än 1,5
enheter, och att avvikelserna i 91 à 100 % av fallen
äro mindre än 2,0 enheter.
Den utförda undersökningen, som avsåg att finna
en metod för beräkning av de fasta bränslenas och
särskilt stenkolens elementarsammansättning ur de
siffror, som erhållas vid överslagsanalyen och
värmevärdebestämningen, har påvisat, att en dylik
beräkning väl låter sig genomföra med en
noggrannhet, som i allmänhet är fullt tillräcklig för att
möjliggöra en beräkning av rökgasmängder och
rökgasförluster.
MALEFINHEDEN I TEKNIKKEN.
[1]
Av Professor, Dr. A. H. M. Andreasen, Köpenhamn.
I mit foregaaende, i Ingeniörs Vetenskaps
Akademien afholdte Foredrag vedrørende den tekniske
Finhedsanalyse omtalte jeg, hvorledes Finheden hos
et Malegods kan karakteriseres paa forskellig Maade,
idet man dog overalt, hvor det drejer sig om en
nærmere Udforskning af Finhedens Betydning ikke
kan nøjes med en enkelt Talstørrelse, f. Eks.
Stoffets specifikke Overflade, men derimod maa forlange
en Talmængde, d. v. s. en Kurve. Fremdeles
omtalte jeg, hvorledes vi i den saakaldte Karakteristik
C (k), d. v. s. en Kurve, der angiver hvor stor en
Brøkdel af det paagældende Stof, der er af mindre
Kornstørrelse end k som Funktion af k, netop fandt
en bekvem og fyldestgørende Maade til Angivelse af
Stoffets Finhed. Vi afsætter altsaa som Abscisse
Kornstørrelsen k og som Ordinat Stofmængden C (k),
og et Punkt af Kurven udtrykker da, at den
Stofmængde, Ordinaten angiver, er af mindre
Kornstørrelse end den, der angives af Abscissen. Endelig
omtalte jeg, hvorledes man med de nyere
finhedsanalytiske Methoder for praktisk talt alle Stoffer
med stor Nøjagtighed kan fastlægge denne Kurve
lige fra de groveste Brudstykker og ned til
Kornstørrelser af ca: 0,0001 mm, d. v. s. ned til Kolloiderne,
hvor Finheden ikke mere er en direkte konstaterbar
Stofegenskab. De Methoder, der her først og
fremmest kommer i Betragtning, var Sigtning ned til
Kornstørrelser noget under 0,1 mm og
Sedimentationsanalyse efter Pipettemethoden, der med Vaud
som Sedimentationsvædske var anvendelig i
Kornstørrelseomraadet 0,03–0,0001 mm, d. v. s. ned til
Kornstørrelser, hvor en Sedimentation næppe mere
finder Sted. I Intervallet 0,1–0,01 mm kan man
efter Omstændighederne vælge Slemning med en
opadstigende Vædske- eller Luftstrøm, eller
Pipettemethoden under Anvendelse af særlig viscose,
tilstrækkelig godt dispergerende Vædsker, saasom
Glycerin og Glycol. Methodernes Maalenøjagtighed kan
alt efter Omstændighederne sættes til 2 à 5 pCt. Til
sidst viste jeg i Lysbilleder nogle Karakteristikker
fra en Række gængse, findelte Produkter, alle
bestemte efter den ret nye bekvemme Pipettemethode.
Naar jeg nu vil forsøge at give en Redegørelse for
den Betydning, det har i Teknikken at have
Kendskab til eller Kontrol med Finheden hos de anvendte
Stoffer, er det min Forudsætning, att vi ved
Finhedsangivelsen holder os til saadanne Kurver, hvad for
saa vidt maa siges at være tilladeligt, som denne
Angivelsesmaade i alt væsentligt kan betegnes som
generelt gennemførlig.
Naar Finheden har Interesse for en Tekniker, er
det naturligvis ikke alene fordi det er en
Kendsgerning, at denne Finhed spiller en Rolle overalt,
[1] Foredrag holdt i Teknologföreningen, Sektionen for Kemi
og Bergsvetenskap Fredag den 16. Jan. 1931.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932k/0008.html
