Teknisk Tidskrift / 1932. Kemi / 27 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1932 - Henry Brahmner: Något om jästsyntesen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Däremot svarande formel X 100.

				Prov nr
1	2	3	4	5	6	7	8	Medeltal
C453	C466	C454	C475	C467	C465	C464	C457	C463
H760	H765	H790	H820	H760	H765	H780	H748	H774
O237	O234	O235	O216	O227	O228	O228	O237	O231

Det torde vara påfallande, huru föga de funna
värdena sinsemellan avvika, trots jästens olikartade
ursprung;, och att vi härigenom kommit på spåren ett
förhållande, som berättigar till en mer eller mindre
stöchiometrisk uppfattning av jästbildningsreaktionernas
slutresultat, i vad som avser kol, väte och syre.

Den approximativa formeln för CHO-substansen i
jästen, som vi i det följande kalla den rest, som
består av kol, väte och syre, visar sig vara C₅ H₈ O₂,
men för noggrannare beräkningar svarar formeln
O₄₆₃ H₇₇₄ O₂₃₁ betydligt bättre mot det verkliga
analysresultatet.

Förhållandet mellan kolhydrat och jästbildning.

Dessa formler ha visat sig synnerligen befruktande
för våra vidare betraktelser rörande förhållandet
mellan kolhydratnäringen och jästbildningen genom
att möjliggöra uppställandet av reaktionsformler för
de kemiska bruttoomsättningar, som leda till jästalstringen.

Det är ju allmänt bekant, att de substanser, som
användas vid jästframställning, till mer än 90 %
bestå av kolhydrathaltiga ämnen, spannmål, stärkelse,
melass, socker, och det är då klart, att kol, väte och
syre, som ingå i jästen, med säkerhet kunna påstås
vara hämtade från dessa kolhydratkällor. Att
endast hexoser hava användning vid
jästframställningen, torde även vara bekant.

Den enklaste reaktionsformel, som kan uppställas
för alstring av CHO-jäst, är nu följande:

C6 H12 O6 =	C5 H8 O2 + CO2 + 2 H2O (1)
glykos	CHO-jäst

Denna formel ger oss den viktiga upplysningen, att
CHO-jästen är vida syrefattigare än glykos. Denna
sistnämnda har således starkt reducerats genom
jästalstringen och jästens bestyrkta karaktär såsom ett
ytterst kraftigt reduktionsmedel på socker har
således blivit medelst denna reaktionsformel belyst.
Vidare framgår, att kolsyra och vatten blivit bildade
under reaktionen, vilket ser ut, som om en
förbränning ägt rum. Ett i första ögonblicket synnerligen
anmärkningsvärt förhållande ligger vidare däri, att
intet syre erfordrats för själva jästalstringen.
Jästtillväxten i och för sig ter sig således som en anaerob
process, vilket ju synes stå i direkt strid med den
aängse uppfattningen, att jästtillväxten befordras
genom lufttillförsel till det näringssubtrat, vari
jästen bringas att föröka sig. För att avvinna den
anförda reaktionsformeln ytterligare egenskaper, så
skriva vi den i dess noggrannare form, vilken bringar
den i överensstämmelse med elementaranalyserna sålunda:

90,2 C₆ H₁₂ O₆ = C₄₆₃ H₇₇₄ O₂₃₁ + 78 CO₂ + 154 H₂O
Om man nu delar upp denna formel i två delar, den
ena. som avser förhållandet mellan socker och
CHO-jäst, den andra, som tager sikte på huru mycket
socker, som vid förbränning åtgår för att bilda den
i formeln synliga mängden kolsyra och vatten, så får
man följande reaktionssystem:

77,2 C₆ H₁₂ O₆ = C₄₆₃ H₇₇₄ O₂₃₁ + 76 H₂O + 78 O₂ (2)
13 C₆ H₁₂ O₆ + 78 O₂ = 78 H₂O + 78 CO₂ (3)
Reaktionen (2) motsvarar då syntesen av CHO-jäst
ur socker. Denna resulterar, som synes, i bildningen
av aktivt syre på grund av sockrets reduktion och
detta syre angriper tydligen en ekvivalent mängd
socker, som överföres till kolsyra och vatten. Det
hela bildar ett typiskt oxydo-reduktionssystem. De
båda reaktionerna giva anledning till belysning av
den för jästtekniken högst dominerande frågan: huru
mycket jäst kan högst bildas av en viss mängd
socker? Den sockerkonsumtion, som beror på
reaktionen med det tänkta aktiva syret, får väl tills
vidare anses alldeles oundviklig, och det blir därför
sockerförbruknmgen vid de båda reaktionerna
tillsammantagna, som ger upplysning om den minsta
sockerförbrukningen vid jästalstring. Resultatet blir att:
ur 1 mol. glykos kan högst bildas 114 g CHO-jäst
med den givna sammansättningen,
ur 1 mol. sackaros kan högst bildas 120 g CHO-jäst
med den givna sammansättningen.

Med hänsyn till en ask- och kvävehalt hos den
fullständiga jästen av 16 % tillsammans så skulle
av 1 mol. glykos kunna bildas högst 135 g torr tänkt
pressjäst och
av 1 mol. sackaros kunna bildas högst 142 g torr
tänkt pressjäst.

Dessa värden gälla naturligtvis endast för jäst, som
har den förut nämnda sammansättningen. Av t. e.
den Rotebrojäst, som använts vid de i det följande
beskrivna försöken, skulle kunnat bildas endast 130 g
torr tänkt pressjäst per mol. sackaros. Denna
CHO-jäst motsvarar formeln C₄₈₇ H₈₁₀ O₂₁₁.

Man har nu rätt att fråga sig, om dessa värden
ha någon förankring i verkligheten.

Effront (3, 4) har på delvis andra vägar kommit
till ett jästbildnings var de för sackaros, som ligger
det här anförda ganska nära eller 131 g jäst per
mol. Under kriget uppgives äggvitesyntesen i form
av vissa vildjästarter ha uppnått värden av 114 g
per mol. sackaros, och de nyaste ännu på
försöksstadiet arbetande jästframställningsmetoderna
uppgivas ha lämnat nära nog samma utbyte i form av
pressjäst. Men i stort sett arbetar den nuvarande
jästtekniken med en jästalstring av ca. 100 g jäst
per mol. sackaros och befinner sig således omkring
30 % från maximal var det. Rörande möjligheten att
förbättra detta förhållande skall något nämnas i det
följande.

De angivna maximalutbytena, som representera
den övre teoretiska gränsen för sockrets
jästalstringsförmåga, synas sålunda i och för sig icke
innebära någon orimlighet, och de anförda
reaktionsformlerna kunna därför säkerligen användas
såsom teoretiskt grundlag eller åtminstone som
arbetshypoteser.

Syrets roll vid jästalstring.

Det är emellertid väl känt, att syre spelar en
utomordentligt viktig roll vid jästalstringen och
måste utifrån, naturligtvis i tekniken i form av luft,
tillföras under odlingen. Reaktionsformeln (1)
lämnar emellertid ingen förklaring härtill. Emellertid
kommer man detta förhållande på spåren genom att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>