Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1932 - Henry Brahmer: Något om jästsyntesen - Litteratur - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
serie av skeenden såsom en biologisk syntes. Han
sammanfattar sina märkliga rön på följande sätt:
Det har visat sig möjligt att skapa nya hittills
okända, levande organismer av jäst. Livet är icke
bundet till cellen utan vid plasmat, och det kan
regenereras ur plasma från dödade celler.
Återupplivandet av plasmat innebär, att det bringats i ett
fysiologiskt tillstånd så beskaffat, att det kan organisera sig
till bildningar, som kunna övergå till cellorganismer.
De minsta delar av en jästcell, som ha tillväxtförmåga
äro plasomerna, hudlösa plasmapartiklar 0,3
till 0,8 µ stora. Dessa äga den nyssnämnda förmågan
att organisera sig till nya celler. Enär plasomerna
härstamma från olika ursprungliga celler och åter
kunna sammansätta sig till nya celler, så kan man
anse, att häri föreligger ett fall av biologisk syntes.
Även knoppningsförmågan är en egenskap, som icke
tillhör cellen utan plasmat. Därtill äger plasmat
förmågan att bilda en cellhud och därmed att övergå i
organismer. De hittills rådande åsikterna om
organismers dödande med kemiska och fysikaliska medel
torde böra revideras. De allmänt antagna gränsvärden,
vilka anses döda en organism, leda ofta blott till
deras skenbara död. De skendöda organismerna
förmå måhända visserligen icke att leva vidare i sin
ursprungliga form, men detta hindrar icke, att livet
kan fortsättas i andra tillvarelseformer. Livet är
icke bundet enbart till plasma i vanlig form, utan
kan även påvisas i kristalliniska bildningar sådana
som äggvitekristallerna.
En anspråkslös referent av Jonas uppseendeväckande
resultat kan endast buga sig vördnadsfullt och
uttala den förhoppningen, att hans undersökningsresultat
skola kunna reproduceras av andra, och att
hans slutsatser skola kunna med livet i behåll gå
igenom kritikens skärseld.
Litteraturförteckning,
1) H. v. Euler & P. Lindner: Chemie der Hefe und der
alkoholischen Gärung (1915), sid. 57 (elementaranalys
av jäst) och sid. 74 (jästens askbeståndsdelar).
2) J. Effront: Sur la synthèse des proteins par les
saccharomyces. Annales de la brass. & dist., 25 årg.
nr 23, 10 juli 1927. citerat ur Comptes rendus Acad.
Sciences, 184, 1303; 1927.
3) J. Effront: Le développement de la levure. Föredrag
i la Soc. Belge de Zymologie den 16 mars 1927, referat
i Annales de la brass. et de la dist., 25 årg. nr 19,
10 maj 1927, sid. 294.
4) J. Effront: Le chimisme de la fermentation en milieu
constant. Föredrag i la Société Bielge de Zymologie
13 nov. 1926, referat i Annales de la brasserie et de
la distillerie 10 jan. 1927 (25 årg. nr 11), sid. 166.
5) R. Brückner: Ueber quantitative Beziehungen zwischen
Hefenwachstum und Hefennahrung (Zs. für das
gesamte Brauwesen, 54 årg., 1931, nr 12–18).
6) H. Claassen: Stoffwechselvorgänge und Stoffbilanz bei
der Vergärung der Melasse nach dem Lufthefeverfahren
(Zs. des Vereins der deutschen Zueker-Industrie, Bd. 11,
Techn. Teil, H. 852, sept. 1927, sid. 607).
7) O. Meyerhof: Ueber den Einfluss des Sauerstoffs auf
die alkoholische Gärung der Hefe (Biochemische
Zeitschrift, Bd. 162, H. 1–2, 1925, sid. 43).
8) H. v. Euler u. P. Lindner, op. cit, sid. 245.
9) H. v. Euler u. P. Lindner, op. cit., sid. 247 ff.
10) Pasteur: Compt. rend. Ac. Sc. 47, 1011 (1858), citerad
i Euler: Chemie der Hefe, sid. 228 ff.
11) Wildiers, La cellule, 18, 313; 1901.
12) O. Meyerhof und Ken Iwasaki: Ueber Beeinflussung
der Gärungsgrösse und des Oxydationsquotienten der
Hefe (Bio. Zs., Bd. 226, H. 1–3, 1930, sid. 16).
13) H. v. Euler u. P. Lindner, op. cit., sid. 231.
14) E. Laurent, Ann. Soc. Beige de Microscopie 14, 29;
1890 (citerad i Euler-Lindner: Chemie der Hefe, sid.
223 ff).
15) Karl Pirschle: Biologische Beobachtungen uber
Hefewachstum mit besonderer Berücksichtigung von
Nitraten als Stickstoffquelle (Bio. Zs., 218, 4–6, 1930,
sid. 413).
16) G. Bertrand: Ueber die physiologische Bedeutung des
Mangans und andere Elemente, die sich in den
Organismen spurenweise vorfinden (Zs. für angewandte
Chemie, 44 årg., nr 47, 21 nov. 1931, sid. 917).
17) Otto Warburg: Angew. Chemie, nr 1, sid. 1, 1932.
18) Vaclav Jonás: Ueber neue vitale Eigenschaften des
Hefeplasmas und Darstellung sowie biochemische
Bedeutung bisher unbekannter Hef ef ormen (Bio. Zs.,
239, 1–3, 1931, sid. 140).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
